06 maj 2015 06:00

06 maj 2015 06:00

Stanna världen en stund

Ibland behöver man bara sitta ner i tio minuter, helt för sig själv och bara stänga av allt runt omkring sig. Precis just då är varje liten sekund betydelsefull för att samla ny energi och kraft.

Jag är en sådan där person som mår bra av att ha mycket att göra och älskar när man har flera olika projekt igång. Men för att det ska funka så måste man hitta dessa små stunder då man bara går in i sig själv och släpper allt annat. Jag har testat det här med att meditera några gånger men har insett att jag är alldeles för tankspridd för att göra det.

Försökte med att följa en berättarrösts instruktioner ifrån en app jag laddade ner. Det började ju hyfsat bra med att man skulle luta sig tillbaka och ta några långa och djupa andetag. Sen skulle jag förställa mig en porlande liten bäck som slingrade sig vackert igenom skogen. I bäcken skulle jag följa ett löv som flöt på vattenytan. Någonstans här började mina tankar att fladdra iväg. Jag kunde ju inte riktigt bestämma mig om lövet var grönt och färskt eller om det var ett gul-brunt höstlöv som precis släppt efter en lång sommar. Fram och tillbaka bytte jag färg. Grönt, gul-brunt, grönt, gul-brunt. Och sen började jag även fundera över vart bäcken låg? Antingen så var det den som fanns bakom vårt förra hus eller så var det den som fanns i skogen vid sommarstugan.

Men vilket svårt val, nej det får bli den som fanns bakom stallet. Okej, jag fortsätter lyssna. Tydligen har jag missat lite av vad som sagts för nu pratas det plötsligt om någon grön stor äng. Vilken äng? Åh, ännu ett beslut. Fasen, får bli den vid hästarnas sommarhage. Okej, nu är jag med på banan igen och känner efter om jag blivit något lugnare och harmoniskare. Nepp, bara mer stressad över alla val och beslut. Hmmm!

Försöker koncentrera mig lite extra. Hon som pratar på inspelningen har faktiskt en riktigt behaglig röst, väldigt fin och späd. Undrar hur hon är? Vart hon bor? Har hon långt eller kort hår? Blond eller mörk? Nej, hon är nog ljushårig, kanske i 45-50 års åldern. Ja, men då måste hon ju förmodligen ha barn. Säkert i min ålder. Gud, tänk om hon bor här i närheten. Vi kanske kan ha setts någon gång.

Hon låter ändå lite bekant. Eller nej, kanske inte. Vi skulle nog ha trevligt om vi sågs i verkligenheten, ta en kaffe och bara sitta och prata om livet. Ja, men det tror jag. Hajar till när berättarrösten tackar för min lyssning och hoppas att jag får en bra dag. Va, oj. Det har tydligen gått tio minuter. Men va jobbigt det blev. Inte ett dugg avslappnad, bara förvirrad över vad att inte veta vad som hände med ängen och lövet. Jaja, kanske finns någon fortsättning eller ett nytt kapitel.

Just nu är det en sådan där period i mitt liv när det är massa olika projekt som startas och avslutas. Väldigt kul om jag får säga det själv, men ibland är det ju så att den där lilla, lilla stunden då man absolut inte gör eller tänker på något måste tryckas in i schemat. Nuförtiden kan jag faktiskt slappna av rätt bra, men har insett att det måste vara helt tyst runt omkring mig för att tankarna inte ska flaxa iväg. Så kvinnan med lövet blev tyvärr bara en engångsföreteelse, även fast hon lät väldigt trevlig.

 

 

Ibland behöver man bara sitta ner i tio minuter, helt för sig själv och bara stänga av allt runt omkring sig. Precis just då är varje liten sekund betydelsefull för att samla ny energi och kraft.

Jag är en sådan där person som mår bra av att ha mycket att göra och älskar när man har flera olika projekt igång. Men för att det ska funka så måste man hitta dessa små stunder då man bara går in i sig själv och släpper allt annat. Jag har testat det här med att meditera några gånger men har insett att jag är alldeles för tankspridd för att göra det.

Försökte med att följa en berättarrösts instruktioner ifrån en app jag laddade ner. Det började ju hyfsat bra med att man skulle luta sig tillbaka och ta några långa och djupa andetag. Sen skulle jag förställa mig en porlande liten bäck som slingrade sig vackert igenom skogen. I bäcken skulle jag följa ett löv som flöt på vattenytan. Någonstans här började mina tankar att fladdra iväg. Jag kunde ju inte riktigt bestämma mig om lövet var grönt och färskt eller om det var ett gul-brunt höstlöv som precis släppt efter en lång sommar. Fram och tillbaka bytte jag färg. Grönt, gul-brunt, grönt, gul-brunt. Och sen började jag även fundera över vart bäcken låg? Antingen så var det den som fanns bakom vårt förra hus eller så var det den som fanns i skogen vid sommarstugan.

Men vilket svårt val, nej det får bli den som fanns bakom stallet. Okej, jag fortsätter lyssna. Tydligen har jag missat lite av vad som sagts för nu pratas det plötsligt om någon grön stor äng. Vilken äng? Åh, ännu ett beslut. Fasen, får bli den vid hästarnas sommarhage. Okej, nu är jag med på banan igen och känner efter om jag blivit något lugnare och harmoniskare. Nepp, bara mer stressad över alla val och beslut. Hmmm!

Försöker koncentrera mig lite extra. Hon som pratar på inspelningen har faktiskt en riktigt behaglig röst, väldigt fin och späd. Undrar hur hon är? Vart hon bor? Har hon långt eller kort hår? Blond eller mörk? Nej, hon är nog ljushårig, kanske i 45-50 års åldern. Ja, men då måste hon ju förmodligen ha barn. Säkert i min ålder. Gud, tänk om hon bor här i närheten. Vi kanske kan ha setts någon gång.

Hon låter ändå lite bekant. Eller nej, kanske inte. Vi skulle nog ha trevligt om vi sågs i verkligenheten, ta en kaffe och bara sitta och prata om livet. Ja, men det tror jag. Hajar till när berättarrösten tackar för min lyssning och hoppas att jag får en bra dag. Va, oj. Det har tydligen gått tio minuter. Men va jobbigt det blev. Inte ett dugg avslappnad, bara förvirrad över vad att inte veta vad som hände med ängen och lövet. Jaja, kanske finns någon fortsättning eller ett nytt kapitel.

Just nu är det en sådan där period i mitt liv när det är massa olika projekt som startas och avslutas. Väldigt kul om jag får säga det själv, men ibland är det ju så att den där lilla, lilla stunden då man absolut inte gör eller tänker på något måste tryckas in i schemat. Nuförtiden kan jag faktiskt slappna av rätt bra, men har insett att det måste vara helt tyst runt omkring mig för att tankarna inte ska flaxa iväg. Så kvinnan med lövet blev tyvärr bara en engångsföreteelse, även fast hon lät väldigt trevlig.

 

 

  • JOHANNA BEIJBOM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.
Hiss & Diss

Hiss: Ny luft och ny energi

Diss: Att man tror att det är svårt att få till endast tio ynka minuter av energipåfyllning.