07 maj 2015 06:00

07 maj 2015 06:00

En mörk epok i europeisk historia

LINUS HELLMAN

I dagarna är det 70 år sedan det andra världskriget tog slut. En av de mörkaste epokerna i europeisk historia var över. Europa låg i ruiner efter ett förödande världskrig som kostat miljontals människor livet. Det tjänar som ett avskräckande exempel på vad som kan hända när destruktiva krafter sätts i omlopp. Utvecklingen efter 1945 har, tack och lov, gått i en annan riktning.

Det var i massarbetslöshetens, hyperinflationens och regeringskrisernas Weimarrepubliken i Tyskland under mellankrigstiden som nazismen växte sig stark och kunde frodas. Katastrofen var snart ett faktum med ett nytt förödande världskrig, systematiska och maskinella massmord på oskyldiga människor och slutligen ett Europa i ruiner.

Det ofattbara som inte går att förstå. Så har det ibland beskrivits men det finns faktiskt ideologier bakom hur människor kan agera på det mest grymma och fruktansvärda sätt som ingen trodde var möjligt. Inga ord räcker för att fördöma Förintelsen. Kvar är endast offren och de förfärliga minnen som begreppet väcker till liv.

Det finns mängder med litteratur på området. Häromdagen läste jag ut författaren Artur Szulc, född i Polen men i dag bosatt i Skövde, bok ”I skuggan av Auschwitz – Förintelsen 1939–1945” där de groteska illdåden som begicks i de nazistiska koncentrationslägren beskrivs. Szulz uppmärksammar hur förintelselägren växte fram och utvecklades till systematiska dödsfabriker av judar. Szulz bok är bara en av många om denna mörka tid i europeisk historia men den är ändå värdefull läsning i tider när de som finns kvar och kan berätta om detta folkmord blir färre och färre.

Jag har själv sett resterna av dessa fansansfulla koncentrationsläger vid mina besök i Dachau i södra Tyskland och Theresienstadt i västra Tjeckien tidigare i min ungdom.

70 år efter att det andra världskriget tog slut i Europa har utvecklingen gått i en annan riktning. Efter två världskrig och 40 år av kallt krig under det förra seklet är vi nu inne i en ny tid. Andra världskrigets uppdelning av Europa är slut och vi har fått en europeisk union där vi tillsammans bygger något nytt för framtiden. Frihet, fred och försoning är istället dagens mantra över Europa och EU har bidragit till stabilitet och säkerhet i vår del av världen.

Idag upplever vi dock en stor förtroendekris i Europa mellan befolkningar och politiker och den är ett direkt resultat av finanskrisen, eurokrisen, bankkrisen eller hur vi än väljer att definiera den ekonomiska krisen som ännu vilar över Europa.

I Grekland fick den extrema vänstern i Syriza makten och de utmanar nu det europeiska systemet. I Spanien står ett liknande parti, vänsterpartiet Podemos, inför en framgång i parlamentsvalen senare i år.

Idag är det för övrigt parlamentsval i Storbritannien och där har ju premiärminister David Cameron, ledare för högerpartiet Torries, utlovat en brittisk folkomröstning om EU-medlemskapet i händelse av en ny valseger. Det är verkligen till att leka med elden och släppa anden lös ur flaskan.

Ingen vet hur utvecklingen kommer att bli men allt vi vet är att Europasamarbetet i varje tänkbart hänseende är avsevärt mycket bättre än ett sönderfall. En tillbakagång till isolerade nationalstater som konkurrerar med varandra med all den rivalitet som medföljer vore förödande och det lär oss historien.

När Europa tenderar att splittras och förlora i betydelse i det globala perspektivet gynnar det enbart en viss herre österut i Kreml. Vladimir Putin har heller inte dragit sig från att utnyttja splittring och svaghet. Var förvissad om att i det hänseendet utgör bara Ukraina det första exemplet.

Det var i massarbetslöshetens, hyperinflationens och regeringskrisernas Weimarrepubliken i Tyskland under mellankrigstiden som nazismen växte sig stark och kunde frodas. Katastrofen var snart ett faktum med ett nytt förödande världskrig, systematiska och maskinella massmord på oskyldiga människor och slutligen ett Europa i ruiner.

Det ofattbara som inte går att förstå. Så har det ibland beskrivits men det finns faktiskt ideologier bakom hur människor kan agera på det mest grymma och fruktansvärda sätt som ingen trodde var möjligt. Inga ord räcker för att fördöma Förintelsen. Kvar är endast offren och de förfärliga minnen som begreppet väcker till liv.

Det finns mängder med litteratur på området. Häromdagen läste jag ut författaren Artur Szulc, född i Polen men i dag bosatt i Skövde, bok ”I skuggan av Auschwitz – Förintelsen 1939–1945” där de groteska illdåden som begicks i de nazistiska koncentrationslägren beskrivs. Szulz uppmärksammar hur förintelselägren växte fram och utvecklades till systematiska dödsfabriker av judar. Szulz bok är bara en av många om denna mörka tid i europeisk historia men den är ändå värdefull läsning i tider när de som finns kvar och kan berätta om detta folkmord blir färre och färre.

Jag har själv sett resterna av dessa fansansfulla koncentrationsläger vid mina besök i Dachau i södra Tyskland och Theresienstadt i västra Tjeckien tidigare i min ungdom.

70 år efter att det andra världskriget tog slut i Europa har utvecklingen gått i en annan riktning. Efter två världskrig och 40 år av kallt krig under det förra seklet är vi nu inne i en ny tid. Andra världskrigets uppdelning av Europa är slut och vi har fått en europeisk union där vi tillsammans bygger något nytt för framtiden. Frihet, fred och försoning är istället dagens mantra över Europa och EU har bidragit till stabilitet och säkerhet i vår del av världen.

Idag upplever vi dock en stor förtroendekris i Europa mellan befolkningar och politiker och den är ett direkt resultat av finanskrisen, eurokrisen, bankkrisen eller hur vi än väljer att definiera den ekonomiska krisen som ännu vilar över Europa.

I Grekland fick den extrema vänstern i Syriza makten och de utmanar nu det europeiska systemet. I Spanien står ett liknande parti, vänsterpartiet Podemos, inför en framgång i parlamentsvalen senare i år.

Idag är det för övrigt parlamentsval i Storbritannien och där har ju premiärminister David Cameron, ledare för högerpartiet Torries, utlovat en brittisk folkomröstning om EU-medlemskapet i händelse av en ny valseger. Det är verkligen till att leka med elden och släppa anden lös ur flaskan.

Ingen vet hur utvecklingen kommer att bli men allt vi vet är att Europasamarbetet i varje tänkbart hänseende är avsevärt mycket bättre än ett sönderfall. En tillbakagång till isolerade nationalstater som konkurrerar med varandra med all den rivalitet som medföljer vore förödande och det lär oss historien.

När Europa tenderar att splittras och förlora i betydelse i det globala perspektivet gynnar det enbart en viss herre österut i Kreml. Vladimir Putin har heller inte dragit sig från att utnyttja splittring och svaghet. Var förvissad om att i det hänseendet utgör bara Ukraina det första exemplet.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.