19 maj 2015 06:00

19 maj 2015 06:00

Hyland kunde strunta i twitterflödet

ALF EHN

Kanada slog Ryssland i söndagens final i hockey-VM men den ska hänga med måste ha koll på mycket. Vårt sätt att konsumera idrott har minst sagt förändrats.

När jag var yngre (vi pratar 60- och 70-tal) var världsmästerskapen väl så spännande. Då handlade det främst om Sovjetunionens fruktade lag, men någon gång kunde Tre Kronor och Tjeckoslovakien sticka upp. Finland var sällan något hot och de lag från USA och Kanada som skickades över Atlanten bestod mest av lirare från collegelag och amatörgäng.

I en tid då det mediala utbudet bara var bråkdelen av det som finns i dag, var tv, radio och tidningar de enda kanalerna för de som ville veta hur det gick. Lennart Hyland refererade matcherna i radion; inte sällan skruvade min pappa ned ljudet på tv:n och kompletterade med ljudet från radion då det var match. Bilden på tv:n var ofta suddig, men med Hylands rappa och målande kommentarer blev allt skarpt och spännande.

Fler gjorde som min pappa, men när Lars-Gunnar Björklund började referera VM-hockeyn tillsammans med tidigare storbacken Roland Stoltz tog tv:n tillbaka en del av radiosportens övertag.

Utbudet av sport i tv var inte stort. När det var match på tv tittade alla. I synnerhet när det drog ihop sig till ishockey-VM, som på den tiden avgjordes under de avslutande veckorna i mars. Sex lag spelade alla mot alla två gånger. Laget som toppade tabellen efter de tio omgångarna vann VM.

Så enkelt var det.

Då var alla nationella mästerskap klara; lagen från Europa hade sina bästa lirare på plats. Att få spelare från NHL fanns inte på kartan - på den tiden.

Då var det inte heller några studiosändningar innan matcherna, inga experter som analyserade det som skett och det som var på väg att ske, sönder och samman. Började matchen klockan sju, började sändningen några minuter innan. Oftast lästes laguppställningarna upp under de första bytena.

Skillnaden mot dagens mediaupplevelser är gigantisk. Många följer matcherna på tv och så långt är det som tidigare, Men numera kan – och ska – allt kommenteras via twitter och/eller någon annan media. Alla ska ha åsikter om det som skett och alla ska läsa vad andra, kompisar, journalister och annat löst folk, tycker om en enskild händelse.

Mobilen och paddan är nödvändiga verktyg och givna kamrater i tv-soffan.

Helt plötsligt blir de som tycker viktigare än det de har åsikter om, vilket även gör att åsikterna har en tendens att bli allt mer extrema. Att bara tycka att något är bra eller dåligt, räcker inte. Det ger inga klick. Det ska vara något som sticker ut, något som ingen annan har skrivit tidigare.

Då är det bra. Klicken betyder mycket.

Hyland behövde inte bry sig.

 

Hiss:

Jörgen Jönsson var perfekt som expert i radiosportens sändningar från hockey-VM.

 

Diss:

Var är vårvärmen?

 

När jag var yngre (vi pratar 60- och 70-tal) var världsmästerskapen väl så spännande. Då handlade det främst om Sovjetunionens fruktade lag, men någon gång kunde Tre Kronor och Tjeckoslovakien sticka upp. Finland var sällan något hot och de lag från USA och Kanada som skickades över Atlanten bestod mest av lirare från collegelag och amatörgäng.

I en tid då det mediala utbudet bara var bråkdelen av det som finns i dag, var tv, radio och tidningar de enda kanalerna för de som ville veta hur det gick. Lennart Hyland refererade matcherna i radion; inte sällan skruvade min pappa ned ljudet på tv:n och kompletterade med ljudet från radion då det var match. Bilden på tv:n var ofta suddig, men med Hylands rappa och målande kommentarer blev allt skarpt och spännande.

Fler gjorde som min pappa, men när Lars-Gunnar Björklund började referera VM-hockeyn tillsammans med tidigare storbacken Roland Stoltz tog tv:n tillbaka en del av radiosportens övertag.

Utbudet av sport i tv var inte stort. När det var match på tv tittade alla. I synnerhet när det drog ihop sig till ishockey-VM, som på den tiden avgjordes under de avslutande veckorna i mars. Sex lag spelade alla mot alla två gånger. Laget som toppade tabellen efter de tio omgångarna vann VM.

Så enkelt var det.

Då var alla nationella mästerskap klara; lagen från Europa hade sina bästa lirare på plats. Att få spelare från NHL fanns inte på kartan - på den tiden.

Då var det inte heller några studiosändningar innan matcherna, inga experter som analyserade det som skett och det som var på väg att ske, sönder och samman. Började matchen klockan sju, började sändningen några minuter innan. Oftast lästes laguppställningarna upp under de första bytena.

Skillnaden mot dagens mediaupplevelser är gigantisk. Många följer matcherna på tv och så långt är det som tidigare, Men numera kan – och ska – allt kommenteras via twitter och/eller någon annan media. Alla ska ha åsikter om det som skett och alla ska läsa vad andra, kompisar, journalister och annat löst folk, tycker om en enskild händelse.

Mobilen och paddan är nödvändiga verktyg och givna kamrater i tv-soffan.

Helt plötsligt blir de som tycker viktigare än det de har åsikter om, vilket även gör att åsikterna har en tendens att bli allt mer extrema. Att bara tycka att något är bra eller dåligt, räcker inte. Det ger inga klick. Det ska vara något som sticker ut, något som ingen annan har skrivit tidigare.

Då är det bra. Klicken betyder mycket.

Hyland behövde inte bry sig.

 

Hiss:

Jörgen Jönsson var perfekt som expert i radiosportens sändningar från hockey-VM.

 

Diss:

Var är vårvärmen?

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.