30 maj 2015 05:00

30 maj 2015 05:00

Tänk om vi människor vågade lite mer

KARIN LÅNGSTRÖM VINGE

Provtagningssköterskan såg ut som att jag inte var riktigt vid mina sinnens fulla bruk när jag tog emot den lilla vita muggen med hänvisning till vårdcentralens toalett med frågan: Hur många centimeter? En skvätt, sa hon och skrattade och jag kände mig rätt fånig.

Men i dagens samhälle där vi medborgare får klara direktiv och allmänna synpunkter jämt och ständigt om stort och smått (alltifrån telefonförsäljaren som irriterar sig över att jag inte vill diskutera mina pensionsfonder med vilt främmande personer, om jag nu har några pensionsfonder ens, till EU som i dag låter meddela undersåtarna att fyra koppar kaffe per dag faktiskt får räcka)är det svårt att veta hur en lämnar prover på ett ISO-certifierat, kravmärkt och till och med kanske ekologiskt sätt.

Jag känner mig lite trött. Häromdan var jag på en restaurang och orkade inte ens välja. Ge mig god mat, sa jag till kyparen. Men gärna bearnaisesås. Jag tror det finns en särskild plats i himlen för bearnaisesås.

Tillbaka till ordningssamhället: kyrkan och det religiösa har länge varit ett område där detaljstyrning och frihetssträvanden gått hand i hand och inte sällan stridit sinsemellan. I de mer avancerade sammanhangen men också i det vardagliga. Hur ofta möter jag som präst inte konstaterandet: jag är inte religiös, men.... så kommer det en utläggning om personens gudstro och kontakt med den gudomliga verkligheten på ett sätt som får mig att bara vilja le.

Tänk om vi människor vågade lite mer frihet. Att våga tänka att min tro duger som den är. Att jag duger som jag är. Att en skvätt i muggen är tillräckligt. Vi behöver, bildligt talat, inte pressa fram mer än vad som är tillräckligt och nödvändigt för att livet ska gå vidare. Allt det där extra kan komma sen, senare, eller så pågår livet delux medan vi är fullt upptagna med att jämföra oss med alla andra och tro att vi borde göra mer eller tänka bättre eller hämta tidigare på fritids samtidigt som vi borde jobba mer och samtidigt vara hemma och städa.

Nu tar jag en kopp kaffe till. Förlåt, EU-kommissionen, men det är min femte för dagen. Men det kanske är ok om jag bara tar en skvätt.

 

Hiss: Mellan hägg och syrén. Ett mått på evigheten.

Diss: Nu kan vi regnet! Nu vill jag ha sol och värme.

Men i dagens samhälle där vi medborgare får klara direktiv och allmänna synpunkter jämt och ständigt om stort och smått (alltifrån telefonförsäljaren som irriterar sig över att jag inte vill diskutera mina pensionsfonder med vilt främmande personer, om jag nu har några pensionsfonder ens, till EU som i dag låter meddela undersåtarna att fyra koppar kaffe per dag faktiskt får räcka)är det svårt att veta hur en lämnar prover på ett ISO-certifierat, kravmärkt och till och med kanske ekologiskt sätt.

Jag känner mig lite trött. Häromdan var jag på en restaurang och orkade inte ens välja. Ge mig god mat, sa jag till kyparen. Men gärna bearnaisesås. Jag tror det finns en särskild plats i himlen för bearnaisesås.

Tillbaka till ordningssamhället: kyrkan och det religiösa har länge varit ett område där detaljstyrning och frihetssträvanden gått hand i hand och inte sällan stridit sinsemellan. I de mer avancerade sammanhangen men också i det vardagliga. Hur ofta möter jag som präst inte konstaterandet: jag är inte religiös, men.... så kommer det en utläggning om personens gudstro och kontakt med den gudomliga verkligheten på ett sätt som får mig att bara vilja le.

Tänk om vi människor vågade lite mer frihet. Att våga tänka att min tro duger som den är. Att jag duger som jag är. Att en skvätt i muggen är tillräckligt. Vi behöver, bildligt talat, inte pressa fram mer än vad som är tillräckligt och nödvändigt för att livet ska gå vidare. Allt det där extra kan komma sen, senare, eller så pågår livet delux medan vi är fullt upptagna med att jämföra oss med alla andra och tro att vi borde göra mer eller tänka bättre eller hämta tidigare på fritids samtidigt som vi borde jobba mer och samtidigt vara hemma och städa.

Nu tar jag en kopp kaffe till. Förlåt, EU-kommissionen, men det är min femte för dagen. Men det kanske är ok om jag bara tar en skvätt.

 

Hiss: Mellan hägg och syrén. Ett mått på evigheten.

Diss: Nu kan vi regnet! Nu vill jag ha sol och värme.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.