06 jun 2015 06:00

06 jun 2015 06:00

Vägen till Fjärilskolan är nyasfalterad

Jag läser i SLA att kommunledningen vill starta upp Fjärilskolan igen, den här gången som lågstadieskola. Ännu har de upprörda känslorna som svallade i Södra Ryd inte lagt sig, fortfarande håller familjer på att känna sig för vilken skola de vill att deras barn ska gå i (Rydskolan, eller skjutsa in till stan?) och förtroendet mellan de inblandade parterna kommer nog att ta tid att återupprätta.

Själv satt jag i skolnämnden under den här processen, men deltog inte i besluten som rörde skolorna i stadsdelen Södra Ryd. Trots det fick jag vara med om att ta del av alla de starka, ibland hatiska känslor som uppstod. Så här i efterhand kan jag identifiera några tidsmarkörer som påverkade skeendet och som beslutsfattare nog måste leva med att hantera.

Medbestämmanderätten. Vi vill vara med och bestämma. Vi väljer elbolag, bredbandsleverantör, dagstidning och religiöst samfund. Naturligtvis måste vi också få välja vilken skola våra barn ska gå på. Det får vi också, men vi kan bara välja bland de skolor som finns att välja på. Att ett alternativ som alltid har funnits plötsligt inte finns längre innebär för en del en tydlig kränkning av medbestämmanderätten.

Trygghetslängtan. Våra barn byter kompisgäng, pokemonkort, idrottsengagemang, aktiviteter och frisyr snabbare än vi föräldrar hinner uppdatera Instagram. Och vi låter dem göra det, till en viss gräns. Att byta skola är däremot ett trauma som vi inte vill att barnen ska utsättas för. Helst ska samma barngrupp följas åt från inskolningen på förskolan fram till och med utgången av årskurs nio. Därför är skolor något som bara ska finnas och fungera, och framförhållningen ska vara så god att kommunen kan ställa upp baracker om det skulle visa sig finnas behov.

Miljö- och ekonomitänket. I en tid då alltmer ska göras på allt kortare tid behöver vi ha så smidiga lösningar som möjligt. Att skjutsa barn till olika skolor (i de fall de inte fungerar med buss eller cykel) tar tid och påverkar klimatet negativt. Här kunde kommunen underlätta genom att införa skolskjutsar för alla barn, eller i alla fall låta barnen åka gratis på stadsbussen. För en del familjer är ett tätortsbusskort för 11-åringen en stor utgift.

Växtvärken. Det kommer inte att vara som det alltid har varit. Visionen för Skövde är att vi inom en icke avlägsen tid ska ha en befolkning om 60 000 invånare. Att bli större innebär en hel del växtvärk. Dessa nya människor ska gå i förskolan, skolan, trafikera och bo. Det är något som haltar när nybyggda skolor inte är tillräckliga ens i närtid eller när trångboddheten ökar (läs tio personer i en 2:a på Timmervägen). Det finns en hel del att göra i vår stad. Rondeller behöver byggas om eftersom folk faktiskt tar bilen till de handelsområden kommunen anordnat och därigenom förorsakar trafikstockning vid Elins esplanad. Men vägen till Fjärilskolan är nyasfalterad och fin, så där låg kommunen rätt i planeringen.

Hiss & Diss

Hiss: Glada studenter. Grattis!

Diss: Många ungdomar är oroliga inför framtiden. Lugn. Det ordnar sig.

Jag läser i SLA att kommunledningen vill starta upp Fjärilskolan igen, den här gången som lågstadieskola. Ännu har de upprörda känslorna som svallade i Södra Ryd inte lagt sig, fortfarande håller familjer på att känna sig för vilken skola de vill att deras barn ska gå i (Rydskolan, eller skjutsa in till stan?) och förtroendet mellan de inblandade parterna kommer nog att ta tid att återupprätta.

Själv satt jag i skolnämnden under den här processen, men deltog inte i besluten som rörde skolorna i stadsdelen Södra Ryd. Trots det fick jag vara med om att ta del av alla de starka, ibland hatiska känslor som uppstod. Så här i efterhand kan jag identifiera några tidsmarkörer som påverkade skeendet och som beslutsfattare nog måste leva med att hantera.

Medbestämmanderätten. Vi vill vara med och bestämma. Vi väljer elbolag, bredbandsleverantör, dagstidning och religiöst samfund. Naturligtvis måste vi också få välja vilken skola våra barn ska gå på. Det får vi också, men vi kan bara välja bland de skolor som finns att välja på. Att ett alternativ som alltid har funnits plötsligt inte finns längre innebär för en del en tydlig kränkning av medbestämmanderätten.

Trygghetslängtan. Våra barn byter kompisgäng, pokemonkort, idrottsengagemang, aktiviteter och frisyr snabbare än vi föräldrar hinner uppdatera Instagram. Och vi låter dem göra det, till en viss gräns. Att byta skola är däremot ett trauma som vi inte vill att barnen ska utsättas för. Helst ska samma barngrupp följas åt från inskolningen på förskolan fram till och med utgången av årskurs nio. Därför är skolor något som bara ska finnas och fungera, och framförhållningen ska vara så god att kommunen kan ställa upp baracker om det skulle visa sig finnas behov.

Miljö- och ekonomitänket. I en tid då alltmer ska göras på allt kortare tid behöver vi ha så smidiga lösningar som möjligt. Att skjutsa barn till olika skolor (i de fall de inte fungerar med buss eller cykel) tar tid och påverkar klimatet negativt. Här kunde kommunen underlätta genom att införa skolskjutsar för alla barn, eller i alla fall låta barnen åka gratis på stadsbussen. För en del familjer är ett tätortsbusskort för 11-åringen en stor utgift.

Växtvärken. Det kommer inte att vara som det alltid har varit. Visionen för Skövde är att vi inom en icke avlägsen tid ska ha en befolkning om 60 000 invånare. Att bli större innebär en hel del växtvärk. Dessa nya människor ska gå i förskolan, skolan, trafikera och bo. Det är något som haltar när nybyggda skolor inte är tillräckliga ens i närtid eller när trångboddheten ökar (läs tio personer i en 2:a på Timmervägen). Det finns en hel del att göra i vår stad. Rondeller behöver byggas om eftersom folk faktiskt tar bilen till de handelsområden kommunen anordnat och därigenom förorsakar trafikstockning vid Elins esplanad. Men vägen till Fjärilskolan är nyasfalterad och fin, så där låg kommunen rätt i planeringen.

Hiss & Diss

Hiss: Glada studenter. Grattis!

Diss: Många ungdomar är oroliga inför framtiden. Lugn. Det ordnar sig.

  • KARIN LÅNGSTRÖM VINGE

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.