16 jun 2015 05:00

16 jun 2015 05:00

Gärna dans kring stången - men inte för mig

ALF EHN

Midsommarfirande är en härlig tradition, men dans runt stången, blommor i håret och klämkäcka sånger är inget för mig.

På fredag arrangeras det midsommarfiranden på en rad ställen. Det brukar vara dans kring en läckert sommarklädd stång, mycket sång och musik. ”Små grodorna” är en klassiker, liksom ”Vi äro musikanter och ”Sju vackra flickor i en ring”. Helst ska de spelas av spelemän från bygden, men jag har även varit med om att musiken strömmat ut från en cd-spelare. Det går bra det med.

Arrangemangen brukar vara välbesökta och under årens lopp har jag varit med på flera. Jag gillar att gå på tillställningarna, det är ett bra tillfälle att träffa folk och ha trevligt.

Bara jag slipper dansen, eller rättare sagt; slipper vara med på dansen. Andra får gärna dansa och jag har full respekt för alla de som tycker det är kul. Att se glädjen hos barnen som är med och dansar, är härligt.

När mina grabbar var små var de med och dansade, även om det oftast skedde under en tyst och outtalad protest. Jag höll dem i händerna och vi följde med de övriga i ringen. Pojkarna tyckte att det var lagom kul, greppen om mina händer stelnade efter hand. Jag kände ett ryck, sedan ett ryck till. Mina händer var tomma. I nästa ögonblick såg jag två grabbar gå ifrån ringen, där de andra barnen hoppade som små grodor innan de spelade fiol som en speleman från Skaraborg.

Om det berodde på deras fars ointresse, låter jag vara osagt men troligen handlade det om det. Jag klandrade dem inte för att de bröt dansövningen. Jag gjorde samma sak när jag var liten och visste precis hur de kände.

Då utsattes man för allmän gruppdans vid midsommar och när bygdegårdsföreningen hade julgransröste på trettondagen. Båda arrangerades vid bygdegården. Båda innebar dans, på sommaren handlade det om att ta sig runt midsommarstången och ett halvår senare fick vi hasa oss runt en gran inne i bygdegården.

När jag var riktigt liten var jag med och dansade. Under protest, även om mina föräldrar aldrig tvingade mig och jag aldrig tvingat mina barn. Det var mycket roligare att springa omkring med kompisarna, utan att någon tant i folkdräkt talade om för oss hur – och framförallt hur vi inte – skulle dansa.

Ju äldre vi blev, desto fler blev vi som vägrade vara med. Det som lockade var fikat. Saft och bullar är aldrig fel. Resten kunde kvitta.

 

 

Hiss:

Kung Zlatan såg till att våra fotbollshjältar tog ytterligare ett kliv mot EM-slutspelet nästa år.

 

Diss:

Prognosen för midsommarvädret.

 

 

På fredag arrangeras det midsommarfiranden på en rad ställen. Det brukar vara dans kring en läckert sommarklädd stång, mycket sång och musik. ”Små grodorna” är en klassiker, liksom ”Vi äro musikanter och ”Sju vackra flickor i en ring”. Helst ska de spelas av spelemän från bygden, men jag har även varit med om att musiken strömmat ut från en cd-spelare. Det går bra det med.

Arrangemangen brukar vara välbesökta och under årens lopp har jag varit med på flera. Jag gillar att gå på tillställningarna, det är ett bra tillfälle att träffa folk och ha trevligt.

Bara jag slipper dansen, eller rättare sagt; slipper vara med på dansen. Andra får gärna dansa och jag har full respekt för alla de som tycker det är kul. Att se glädjen hos barnen som är med och dansar, är härligt.

När mina grabbar var små var de med och dansade, även om det oftast skedde under en tyst och outtalad protest. Jag höll dem i händerna och vi följde med de övriga i ringen. Pojkarna tyckte att det var lagom kul, greppen om mina händer stelnade efter hand. Jag kände ett ryck, sedan ett ryck till. Mina händer var tomma. I nästa ögonblick såg jag två grabbar gå ifrån ringen, där de andra barnen hoppade som små grodor innan de spelade fiol som en speleman från Skaraborg.

Om det berodde på deras fars ointresse, låter jag vara osagt men troligen handlade det om det. Jag klandrade dem inte för att de bröt dansövningen. Jag gjorde samma sak när jag var liten och visste precis hur de kände.

Då utsattes man för allmän gruppdans vid midsommar och när bygdegårdsföreningen hade julgransröste på trettondagen. Båda arrangerades vid bygdegården. Båda innebar dans, på sommaren handlade det om att ta sig runt midsommarstången och ett halvår senare fick vi hasa oss runt en gran inne i bygdegården.

När jag var riktigt liten var jag med och dansade. Under protest, även om mina föräldrar aldrig tvingade mig och jag aldrig tvingat mina barn. Det var mycket roligare att springa omkring med kompisarna, utan att någon tant i folkdräkt talade om för oss hur – och framförallt hur vi inte – skulle dansa.

Ju äldre vi blev, desto fler blev vi som vägrade vara med. Det som lockade var fikat. Saft och bullar är aldrig fel. Resten kunde kvitta.

 

 

Hiss:

Kung Zlatan såg till att våra fotbollshjältar tog ytterligare ett kliv mot EM-slutspelet nästa år.

 

Diss:

Prognosen för midsommarvädret.

 

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.