18 jun 2015 16:33

18 jun 2015 16:33

Ett äventyr i midsommar

SANDRA LUNDIN

Jag rör mig som en fisk i den varma sjön och för varje kraftfullt simtag kommer jag ännu lite närmre mitt mål. Jag har siktet inställt på fastlandet på andra sidan vattnet och även om det ser långt ut vet jag att jag kommer att klara det.

Jag är målmedveten och har bestämt mig men om bara några minuter kommer mitt mål byta riktning och jag har inget att säga till om.

Det är midsommarafton och vi har äntligen anlänt till den stuga vi hyrt någonstans i Smålands djupa skogar. Lunchen dukas fram i trädgården och om det blir sill, färskpotatis och så småningom även jordgubbar behöver ni inte fundera på för hittills är allt idylliskt.

Men det är alkohol inblandat och som bekant förändras många människor i takt med att promillehalten stiger. Plötsligt byts förhoppningarna om kubb och trubadurspel ut mot en fyllefest. Det är fortfarande bara eftermiddag men jag har fått nog. Istället går jag ner till sjön för att ta ett dopp och det är då jag bestämmer mig för att simma till andra sidan.

När jag är halvvägs över sjön dyker en motorbåt upp från ingenstans. Mannen i båten berättar att han har kommit dit för att rädda mig. Mina intentioner i att bräcka mitt eget simrekord tar han ingen hänsyn till utan jag ska med honom in till land innan jag drunknar, punkt slut. Med fyllekajorna hemma i stugan i åtanke pekar jag på en brygga längre bort och säger: där, där bor jag.

Jag har visst valt helt rätt brygga för här firar man också midsommar, men på ett annat sätt. Den stora familjen blir förtjust i att jag anländer som en sjöjungfru och att jag har samma namn som den dotter som inte kunde närvara avgör saken, här ska jag stanna och fira resten av högtiden. När natten är kommen kramar jag om värdfamiljen innan jag traskar tillbaka till stugan vi hyrt. Pigg och klar i skallen somnade jag den natten och minnet av det äventyret lever visst kvar än idag, fem år senare.

Jag är målmedveten och har bestämt mig men om bara några minuter kommer mitt mål byta riktning och jag har inget att säga till om.

Det är midsommarafton och vi har äntligen anlänt till den stuga vi hyrt någonstans i Smålands djupa skogar. Lunchen dukas fram i trädgården och om det blir sill, färskpotatis och så småningom även jordgubbar behöver ni inte fundera på för hittills är allt idylliskt.

Men det är alkohol inblandat och som bekant förändras många människor i takt med att promillehalten stiger. Plötsligt byts förhoppningarna om kubb och trubadurspel ut mot en fyllefest. Det är fortfarande bara eftermiddag men jag har fått nog. Istället går jag ner till sjön för att ta ett dopp och det är då jag bestämmer mig för att simma till andra sidan.

När jag är halvvägs över sjön dyker en motorbåt upp från ingenstans. Mannen i båten berättar att han har kommit dit för att rädda mig. Mina intentioner i att bräcka mitt eget simrekord tar han ingen hänsyn till utan jag ska med honom in till land innan jag drunknar, punkt slut. Med fyllekajorna hemma i stugan i åtanke pekar jag på en brygga längre bort och säger: där, där bor jag.

Jag har visst valt helt rätt brygga för här firar man också midsommar, men på ett annat sätt. Den stora familjen blir förtjust i att jag anländer som en sjöjungfru och att jag har samma namn som den dotter som inte kunde närvara avgör saken, här ska jag stanna och fira resten av högtiden. När natten är kommen kramar jag om värdfamiljen innan jag traskar tillbaka till stugan vi hyrt. Pigg och klar i skallen somnade jag den natten och minnet av det äventyret lever visst kvar än idag, fem år senare.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.