01 jul 2015 05:00

01 jul 2015 05:00

Jag svalde nog bygdens alla insekter

I förra veckan var jag inne i en butik i Skövde för att inhandla diverse prylar till hemmet. När jag knallade omkring i alla gångar bland hyllorna så stod den plötsligt bara mitt framför mig, den mest glänsande vitlackerade cykel jag sett.

Åh, tänk om jag hade en sådan fin, herregud va jag skulle cykla, ja jag skulle nog trampa på till precis alla ställen jag skulle till, som till och från centrum, till vänner, till och från spelningar. Kanske ta en semester på två hjul. Okej, stopp. Fick försöka sansa mig något och hitta tillbaka till verkligheten. Orsaken till att jag idag inte har någon cykel är ju för att jag bor där jag bor, alldeles för långt ifrån allt och alla. Det skulle ta mig mer än halva dagen att ta mig fram.

Jag har ju bott på landet halva mitt liv och det blev en rejäl omställning att flytta ifrån ett tätbebyggt bostadsområde med alla vänner och aktiviteter på bra avstånd till att verkligen behöva planera med föräldrar och busstider för att kunna hitta på saker. Min gula fina Crescent cykel fick följa med i flytten men har sedan dess stått näst intill orörd i garaget. Men en liten galen och fruktansvärd tur har den varit ute på de senaste åren.

Jag och min kära mamma hade planerat med våra mor- och dottervänner Charlotte och Kerstin att gå ut och äta en bit på kvällen inne i Skövde. Sommaren hade precis kommit och det var riktigt ljuvligt ute. Vi fick plötsligt för oss att ta varsin cykel till deras hus för att sedan tillsammans kunna cykla in till stan. De bodde ju bara någon kilometer från centrum men ifrån oss till dem var det en betydligt längre bit kan jag meddela. Jag och mamma duschade och fixade till oss för att sedan hoppa upp och trampa iväg. I början gick det riktigt bra, vi skrattade och pratade glatt om hur härligt detta kändes och var. Sen kom det en liten uppförsbacke, men den klarade vi galant.

Vi fortsatte med vårt glada humör enda tills nästa backe kom. Då tystnade båda något för att koncentrera sig på andningen när man nu fick ta i lite mer i trampandet. Efter uppför gick det självklart lite nedför och farten ökade radikalt vilket tog ett rejält tag i frisyren och håret låg nu slickat över ansiktet och i hela munnen. Jag spottade och fräste för att inte kvävas av mitt egna svall. Mamma hade ju lyckligtvis fördelen med kort hår så hon besvärades inte så mycket av detta. Humöret var nu inte längre på topp och mjölksyran gjorde sig verkligen till känna.

Benen var som spagetti på oss båda och vi pratade inte med längre med varandra överhuvudtaget då vi hade full fokus på att försöka få i så mycket syre man kunde i kippandet efter andan. Svetten rann på oss båda och när vi till slut kom fram till våra vänners hus var vi inte ett dugg sugna på mat då vi svalt hela bygdens insekter på vägen. Efter att sen ha legat totalt utslagna på deras gräsmatta en bra stund bestämde jag och mamma att vi absolut inte tänkte cykla sista biten in till stan utan det fick bli taxi.

Det blev trots allt en riktigt trevlig middag, men någon cykeltur hem blev det inte, pappa fick snällt komma och hämta oss och våra cyklar med bilen. Efter denna kväll har de tyvärr stått orörda de små stackarna. Så någon ny cykel blir det inte så länge jag bor där jag bor, får i så fall bättra på min kondition till elitnivå om den ska kunna användas till mer än att bara köra fram och tillbaka på grusvägarna mellan gärdena.

 

Hiss: Att vädret förmodligen äntligen har tagit sig i kragen

Diss: Cykla med öppen mun på sommaren

Åh, tänk om jag hade en sådan fin, herregud va jag skulle cykla, ja jag skulle nog trampa på till precis alla ställen jag skulle till, som till och från centrum, till vänner, till och från spelningar. Kanske ta en semester på två hjul. Okej, stopp. Fick försöka sansa mig något och hitta tillbaka till verkligheten. Orsaken till att jag idag inte har någon cykel är ju för att jag bor där jag bor, alldeles för långt ifrån allt och alla. Det skulle ta mig mer än halva dagen att ta mig fram.

Jag har ju bott på landet halva mitt liv och det blev en rejäl omställning att flytta ifrån ett tätbebyggt bostadsområde med alla vänner och aktiviteter på bra avstånd till att verkligen behöva planera med föräldrar och busstider för att kunna hitta på saker. Min gula fina Crescent cykel fick följa med i flytten men har sedan dess stått näst intill orörd i garaget. Men en liten galen och fruktansvärd tur har den varit ute på de senaste åren.

Jag och min kära mamma hade planerat med våra mor- och dottervänner Charlotte och Kerstin att gå ut och äta en bit på kvällen inne i Skövde. Sommaren hade precis kommit och det var riktigt ljuvligt ute. Vi fick plötsligt för oss att ta varsin cykel till deras hus för att sedan tillsammans kunna cykla in till stan. De bodde ju bara någon kilometer från centrum men ifrån oss till dem var det en betydligt längre bit kan jag meddela. Jag och mamma duschade och fixade till oss för att sedan hoppa upp och trampa iväg. I början gick det riktigt bra, vi skrattade och pratade glatt om hur härligt detta kändes och var. Sen kom det en liten uppförsbacke, men den klarade vi galant.

Vi fortsatte med vårt glada humör enda tills nästa backe kom. Då tystnade båda något för att koncentrera sig på andningen när man nu fick ta i lite mer i trampandet. Efter uppför gick det självklart lite nedför och farten ökade radikalt vilket tog ett rejält tag i frisyren och håret låg nu slickat över ansiktet och i hela munnen. Jag spottade och fräste för att inte kvävas av mitt egna svall. Mamma hade ju lyckligtvis fördelen med kort hår så hon besvärades inte så mycket av detta. Humöret var nu inte längre på topp och mjölksyran gjorde sig verkligen till känna.

Benen var som spagetti på oss båda och vi pratade inte med längre med varandra överhuvudtaget då vi hade full fokus på att försöka få i så mycket syre man kunde i kippandet efter andan. Svetten rann på oss båda och när vi till slut kom fram till våra vänners hus var vi inte ett dugg sugna på mat då vi svalt hela bygdens insekter på vägen. Efter att sen ha legat totalt utslagna på deras gräsmatta en bra stund bestämde jag och mamma att vi absolut inte tänkte cykla sista biten in till stan utan det fick bli taxi.

Det blev trots allt en riktigt trevlig middag, men någon cykeltur hem blev det inte, pappa fick snällt komma och hämta oss och våra cyklar med bilen. Efter denna kväll har de tyvärr stått orörda de små stackarna. Så någon ny cykel blir det inte så länge jag bor där jag bor, får i så fall bättra på min kondition till elitnivå om den ska kunna användas till mer än att bara köra fram och tillbaka på grusvägarna mellan gärdena.

 

Hiss: Att vädret förmodligen äntligen har tagit sig i kragen

Diss: Cykla med öppen mun på sommaren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.