02 jul 2015 05:00

02 jul 2015 05:00

Avskaffandet av monarkin är en tidsfråga

LINUS HELLMAN

Så har då ytterligare ett kungligt bröllop ägt rum och en ny prins sett dagens ljus. Miljontals svenskar har översköljts av medias rapportering och låtit sig förföras i kunglig glans. Monarkin framkallar verkligen människans mest förödmjukande egenskaper. Det är ett förlegat system som inte hör hemma i någon modern demokrati.

Vi har tidigare i sommar fått bevittna ännu ett spektakel till bröllop inför öppna ridåer när prins Carl Philip fick sin Sofia Hellqvist. Jag har inget emot deras giftermål och den lycka som följer av det och jag har heller inget emot den nyfödda prinsen Nicolas som nu tar plats i den kungliga familjen. Min indignation vilar snarare på systemet.

Det finns många anledningar till att förändra vårt statsskick. I författargiganten Vilhelm Moberg fenomenala agitationsskrift ”Därför är jag republikan” får vi lära oss att det framförallt föreligger tre skäl för att avskaffa monarkin.

För det första ska inte rikets högsta ämbete besättas genom arv.

För det andra därför grundlagens stadgar att konungens gärningar ska vara fredade från åtal och det innebär att vårt demokratiska rättsamhälle upphävs.

För det tredje därför att monarkin frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper såsom servilitet, inställsamhet och allsköns fjäsk.

Det är inget fel på Mobergs föresatser. Han var en klok person och hans ord och tankar bör vi ta på allvar.

Sedan den svenska författningsreformen på 1970-talet har vi inte längre någon allsmäktig konung. Numera är det regeringen som styr riket med ett tydligt ansvar inför riksdagen. Statschefen i sin tur har ceremoniella uppgifter men är inte valbar utan föds till sitt jobb och därmed besätts denne genom börd och arv.

Dessutom kan statschefen aldrig avsättas från sin post och han kan heller inte åtalas för sina gärningar. Monarken betraktas därmed som en helt oansvarig person. Men det är viktigt att erinra om att allas likhet inför lagen utgör själva grundstenen för ett rättssamhälle och om en enda person upphöjs över lagen är rättssamhället ovillkorligen upphävt.

Långt ifrån alla är nöjda med den rådande konstitutionella monarkin, men det är ändå ytterst få som är beredda att överge den. Det är det största hindret mot införandet av republik för det är ingalunda juridiskt, ty det kan ske – kanske inte genom ett penndrag som Olof Palme en gång i tiden hävdade men likväl – utan att vända hela vårt statsskick över ända. Det krävs en ändring av grundlagen med två likalydande riksdagsbeslut med val emellan för att en republik ska bli möjlig.

En sådan förändring är dock omöjlig att genomföra utan en bred folklig förankring. En folkomröstning ter sig därför som nödvändig och en sådan skulle i dag inte leda till monarkins avskaffande även om stödet för systemet har minskat genom åren. Kungafamiljen är alltjämnt populär och de framstår som trevliga individer även om det är banala och ytterst sekundära aspekter när vi diskuterar statsskicket.

Vissa saker förändras aldrig, brukar det heta. Men ändå förändras de till det bättre, ty ingen undgår tidens tand. Det verkar som de flesta svenskar tycker att det högsta ämbetet i Sverige inte ska gå i arv men vanans makt är stor och ingenting är svårare än förändring.

Det är en tidsfråga innan monarkin kommer att försvinna. Den är helt enkelt utdömd av historien till att avvecklas. Det är en ovärdig och gammal rest från ett system där vissa är mer värda än andra och som står i bjärt kontrast till det demokratiska och jämställda samhälle som vi säger oss vilja skapa. En president kan vi tala med som jämlika men framförallt: Vi kan välja bort denne i ett allmänt val om vi är missnöjda.

Vi har tidigare i sommar fått bevittna ännu ett spektakel till bröllop inför öppna ridåer när prins Carl Philip fick sin Sofia Hellqvist. Jag har inget emot deras giftermål och den lycka som följer av det och jag har heller inget emot den nyfödda prinsen Nicolas som nu tar plats i den kungliga familjen. Min indignation vilar snarare på systemet.

Det finns många anledningar till att förändra vårt statsskick. I författargiganten Vilhelm Moberg fenomenala agitationsskrift ”Därför är jag republikan” får vi lära oss att det framförallt föreligger tre skäl för att avskaffa monarkin.

För det första ska inte rikets högsta ämbete besättas genom arv.

För det andra därför grundlagens stadgar att konungens gärningar ska vara fredade från åtal och det innebär att vårt demokratiska rättsamhälle upphävs.

För det tredje därför att monarkin frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper såsom servilitet, inställsamhet och allsköns fjäsk.

Det är inget fel på Mobergs föresatser. Han var en klok person och hans ord och tankar bör vi ta på allvar.

Sedan den svenska författningsreformen på 1970-talet har vi inte längre någon allsmäktig konung. Numera är det regeringen som styr riket med ett tydligt ansvar inför riksdagen. Statschefen i sin tur har ceremoniella uppgifter men är inte valbar utan föds till sitt jobb och därmed besätts denne genom börd och arv.

Dessutom kan statschefen aldrig avsättas från sin post och han kan heller inte åtalas för sina gärningar. Monarken betraktas därmed som en helt oansvarig person. Men det är viktigt att erinra om att allas likhet inför lagen utgör själva grundstenen för ett rättssamhälle och om en enda person upphöjs över lagen är rättssamhället ovillkorligen upphävt.

Långt ifrån alla är nöjda med den rådande konstitutionella monarkin, men det är ändå ytterst få som är beredda att överge den. Det är det största hindret mot införandet av republik för det är ingalunda juridiskt, ty det kan ske – kanske inte genom ett penndrag som Olof Palme en gång i tiden hävdade men likväl – utan att vända hela vårt statsskick över ända. Det krävs en ändring av grundlagen med två likalydande riksdagsbeslut med val emellan för att en republik ska bli möjlig.

En sådan förändring är dock omöjlig att genomföra utan en bred folklig förankring. En folkomröstning ter sig därför som nödvändig och en sådan skulle i dag inte leda till monarkins avskaffande även om stödet för systemet har minskat genom åren. Kungafamiljen är alltjämnt populär och de framstår som trevliga individer även om det är banala och ytterst sekundära aspekter när vi diskuterar statsskicket.

Vissa saker förändras aldrig, brukar det heta. Men ändå förändras de till det bättre, ty ingen undgår tidens tand. Det verkar som de flesta svenskar tycker att det högsta ämbetet i Sverige inte ska gå i arv men vanans makt är stor och ingenting är svårare än förändring.

Det är en tidsfråga innan monarkin kommer att försvinna. Den är helt enkelt utdömd av historien till att avvecklas. Det är en ovärdig och gammal rest från ett system där vissa är mer värda än andra och som står i bjärt kontrast till det demokratiska och jämställda samhälle som vi säger oss vilja skapa. En president kan vi tala med som jämlika men framförallt: Vi kan välja bort denne i ett allmänt val om vi är missnöjda.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.