07 jul 2015 04:00

07 jul 2015 04:00

Ingen katastrof att få stanna kvar

ALF EHN

Kattägare är disciplinerade.

Alla stannade kvar i hallen tills utställningen var slut, trots att det var lördag kväll.

Jag tar det från början. När det är kattutställning måste alla utställare stanna kvar med sina katter tills arrangemanget är slut, alla vinnare har korats och pristagare belönats. En tanke är att alla intresserade i lugn och ro ska kunna gå omkring och kika på alla katterna.

Innan vi åkte till värmländska Forshaga undrade jag hur det skulle gå med den biten. Även om djurägare brukar vara noga med vad som gäller så hade jag ändå en inre bild av hur kattägare tog sina skyddslingar under armen och smugglade ut dem när de var klara med dagens aktivitet.

Utställningen började klockan 9. Vi var där nästan en timma tidigare och redan då hade många kommit. De pysslade om sina katter; pälsar kammades och borstades så att allt skulle vara på topp då det var dags för granskning och bedömning.

Nio timmar senare hade alla katter bedömts. De flesta vinnarna var korade men höjdpunkten, då de finaste katterna oavsett ras skulle utses, återstod. Mångas blickar var fästade vid podiet där domarna cirkulerade mellan borden där kandidaterna till priserna visades upp så att deras allra bästa sidor kom fram.

Samtidigt började många, efter en lång dag med flera timmars väntan, packa ihop sina grejer. Textilskydden för burarna, som gör att kissarna kan vistas i en ombonad miljö, plockades bort och veks omsorgsfullt i hop i väntan på nästa utställning. Kiss- och bajslådan tömdes och gjordes ren. Överblivet foder och de viktiga leksakerna plockades ihop.

Alla väntade på att utställningen skulle ta slut.

Många packade in grejer i sina bilar, men inga katter lämnade lokalen.

Inte förrän speakern sa att utställningen var slut och tackade för visat intresse.

Då fattade många sina kattburar och gick med lugna steg mot utgången.

Att klockan var 18 en lördagskväll verkade inte påverka.

En kattutställning var något helt nytt för mig, och att vara med då katter bedöms av skarpsynta och nitiska domare var en speciell upplevelse. Att utställningen arrangerades i klassiska Forshaga ishockeyhall gjorde upplevelsen märkligare. I den gamla hallen, där det självklart var rått och småkallt som i vilken hockeylada som helst, har lirare som Nisse Nilsson och Ulf Sterner fostrats och deras tröjor finns upphängda i taket.

Den här lördagen var det annat klös i deltagarna.

Hiss:

U21-landslaget i fotboll bjöd på dramatisk tv-underhållning för en vecka sedan.

Diss:

Vart tog sommarvädret vägen?

Kattägare är disciplinerade.

Alla stannade kvar i hallen tills utställningen var slut, trots att det var lördag kväll.

Jag tar det från början. När det är kattutställning måste alla utställare stanna kvar med sina katter tills arrangemanget är slut, alla vinnare har korats och pristagare belönats. En tanke är att alla intresserade i lugn och ro ska kunna gå omkring och kika på alla katterna.

Innan vi åkte till värmländska Forshaga undrade jag hur det skulle gå med den biten. Även om djurägare brukar vara noga med vad som gäller så hade jag ändå en inre bild av hur kattägare tog sina skyddslingar under armen och smugglade ut dem när de var klara med dagens aktivitet.

Utställningen började klockan 9. Vi var där nästan en timma tidigare och redan då hade många kommit. De pysslade om sina katter; pälsar kammades och borstades så att allt skulle vara på topp då det var dags för granskning och bedömning.

Nio timmar senare hade alla katter bedömts. De flesta vinnarna var korade men höjdpunkten, då de finaste katterna oavsett ras skulle utses, återstod. Mångas blickar var fästade vid podiet där domarna cirkulerade mellan borden där kandidaterna till priserna visades upp så att deras allra bästa sidor kom fram.

Samtidigt började många, efter en lång dag med flera timmars väntan, packa ihop sina grejer. Textilskydden för burarna, som gör att kissarna kan vistas i en ombonad miljö, plockades bort och veks omsorgsfullt i hop i väntan på nästa utställning. Kiss- och bajslådan tömdes och gjordes ren. Överblivet foder och de viktiga leksakerna plockades ihop.

Alla väntade på att utställningen skulle ta slut.

Många packade in grejer i sina bilar, men inga katter lämnade lokalen.

Inte förrän speakern sa att utställningen var slut och tackade för visat intresse.

Då fattade många sina kattburar och gick med lugna steg mot utgången.

Att klockan var 18 en lördagskväll verkade inte påverka.

En kattutställning var något helt nytt för mig, och att vara med då katter bedöms av skarpsynta och nitiska domare var en speciell upplevelse. Att utställningen arrangerades i klassiska Forshaga ishockeyhall gjorde upplevelsen märkligare. I den gamla hallen, där det självklart var rått och småkallt som i vilken hockeylada som helst, har lirare som Nisse Nilsson och Ulf Sterner fostrats och deras tröjor finns upphängda i taket.

Den här lördagen var det annat klös i deltagarna.

Hiss:

U21-landslaget i fotboll bjöd på dramatisk tv-underhållning för en vecka sedan.

Diss:

Vart tog sommarvädret vägen?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.