10 jul 2015 04:00

10 jul 2015 04:00

Den droppande liljan födde en idé

FLEMMING MOURITSEN

För några år sedan fick fästmön några växter av grannen som hade ledsnat på dem. De planterades i rabatten utanför vårt hus och har sedan dess fortplantat sig som ogräs. Men de är klart häftiga.

Det är någon sorts lilja med märkligt växande blad ur vilka det sedan kommer upp en kraftig blomstjälk där stora svartlilaskimrande blommor breder ut sig på ett i det närmaste omoraliskt sätt.

De har blommat för fullt även den här sommaren och för några veckor sedan råkade fästmön bryta av en blomstjälk när hon rensade i rabatten, men då blomman var fin så tog hon in den och ställde den i en vas på en köpmansdisk som vi har i vårt tv-rum. En köpmansdisk vars bänkskiva är av helt obehandlat trä.

Efter ett tag ledsnade blomman på att prunka så den säckade ihop och började droppa koncentrerade droppar av djuplila växtsaft ner på träskivan där de trängde in och bildade ett vackert lila droppmönster som det nog krävs en rejäl omgång med slipmaskinen för att få bort... om det alls går.

Fästmön hade inga svårigheter att hålla sig för skratt och vi kom raskt överens om att den sortens blommor aldrig mer skulle få komma in i huset. Men samtidigt fick hon en idé som hon ville testa. Det borde väl kunna gå att färga in tyg med den där växtsaften, den hade ju visat sig vara ordentligt kraftfull.

Sagt och gjort. Häromdagen plockade hon ihop ett antal nästan överblommade blommor och knödde ner dem och ett vitt tygstycke och en skvätt grovsalt i en kastrull med vatten som hon placerade på spisen. Vad saltet hade där att göra begrep jag inte men hon hävdade att det skulle fixera färgen.

Så det kokades och rördes runt och nog kom det ut en del färg i vattnet men inte såg det ut att vara så mycket. Fästmön muttrade något om att hon kanske låtit blomningen gå lite för långt men hon ville inte plocka dem när de var som vackrast och visst var det när blomman slokade som den gav sig till att dekorera köpmansbänken?

Efter en stunds kokning fick soppan stå och svalna ett tag innan hon tog upp sitt tyg för inspektion. Och visst... lite färg hade det fått. Svagt lilaaktigt här och nästan rosa där men framförallt så var helhetsintrycket att hon hade lyckats färga tyget ljust smutsgrått. Hon jublade inte precis över resultatet.

Jag försökte muntra upp henne med att påpeka att hon faktiskt hade lyckats få till en färg som är hemskt praktisk. Man kan ju inte se om tyget är rent eller smutsigt så därför behöver man inte tvätta det så ofta och det är ju bra i dessa tider då vi skall spara på energi och miljö.

Ibland är det bättre att hålla truten.

 

Hiss: Bra människor. För en vecka sedan tappade jag mitt Visakort när jag klev ur bilen. Väl tillbaka hade någon klämt fast det på sidorutan. Tack!

 

Diss: Den panik som infinner sig när man upptäcker att ens betalkort är borta.

 

Det är någon sorts lilja med märkligt växande blad ur vilka det sedan kommer upp en kraftig blomstjälk där stora svartlilaskimrande blommor breder ut sig på ett i det närmaste omoraliskt sätt.

De har blommat för fullt även den här sommaren och för några veckor sedan råkade fästmön bryta av en blomstjälk när hon rensade i rabatten, men då blomman var fin så tog hon in den och ställde den i en vas på en köpmansdisk som vi har i vårt tv-rum. En köpmansdisk vars bänkskiva är av helt obehandlat trä.

Efter ett tag ledsnade blomman på att prunka så den säckade ihop och började droppa koncentrerade droppar av djuplila växtsaft ner på träskivan där de trängde in och bildade ett vackert lila droppmönster som det nog krävs en rejäl omgång med slipmaskinen för att få bort... om det alls går.

Fästmön hade inga svårigheter att hålla sig för skratt och vi kom raskt överens om att den sortens blommor aldrig mer skulle få komma in i huset. Men samtidigt fick hon en idé som hon ville testa. Det borde väl kunna gå att färga in tyg med den där växtsaften, den hade ju visat sig vara ordentligt kraftfull.

Sagt och gjort. Häromdagen plockade hon ihop ett antal nästan överblommade blommor och knödde ner dem och ett vitt tygstycke och en skvätt grovsalt i en kastrull med vatten som hon placerade på spisen. Vad saltet hade där att göra begrep jag inte men hon hävdade att det skulle fixera färgen.

Så det kokades och rördes runt och nog kom det ut en del färg i vattnet men inte såg det ut att vara så mycket. Fästmön muttrade något om att hon kanske låtit blomningen gå lite för långt men hon ville inte plocka dem när de var som vackrast och visst var det när blomman slokade som den gav sig till att dekorera köpmansbänken?

Efter en stunds kokning fick soppan stå och svalna ett tag innan hon tog upp sitt tyg för inspektion. Och visst... lite färg hade det fått. Svagt lilaaktigt här och nästan rosa där men framförallt så var helhetsintrycket att hon hade lyckats färga tyget ljust smutsgrått. Hon jublade inte precis över resultatet.

Jag försökte muntra upp henne med att påpeka att hon faktiskt hade lyckats få till en färg som är hemskt praktisk. Man kan ju inte se om tyget är rent eller smutsigt så därför behöver man inte tvätta det så ofta och det är ju bra i dessa tider då vi skall spara på energi och miljö.

Ibland är det bättre att hålla truten.

 

Hiss: Bra människor. För en vecka sedan tappade jag mitt Visakort när jag klev ur bilen. Väl tillbaka hade någon klämt fast det på sidorutan. Tack!

 

Diss: Den panik som infinner sig när man upptäcker att ens betalkort är borta.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.