20 jul 2015 04:00

20 jul 2015 04:00

Den mytomspunna potatisen

ALEXANDER MILTON

Som respons på reaktionerna kring omnämnandet av Mjölbys rondellpotatis känns det lämpligt att elaborera kring ämnet.

I skrivande stund sitter jag på ett tåg som tar mig tillbaka till hemtrakterna i Östergötland. En lättsam resa runt Vättern om ynka 15 mil. Eller i det här fallet, 50 mil, via Södertälje, av okända tågrelaterade skäl.

Mjölby, som namnet antyder, var fram till 2010 en kvarnstad. Vad som hände just 2010 är för mig okänt och förmodligen ointressant, men jag har just nu inget bättre för mig än att spekulera kring det.

Jag tänker välja att tro att den storslagna mjöleran fick ett abrupt och plågsamt slut när stadens restaurangkomplex intill E4:an expanderade med fler snabbmatskedjor än det bor älgar i skogen. Således upptäckte Mjölbyborna att deras älskade potatis smakade bättre efter att kokats fördärvad i frityrolja än den gjorde torr och pulvriserad.

För att hylla kommunens nyfunna kärlek till den näst minst sexiga rotfrukten (efter palsternackan) satte sig en grupp viktiga människor och fnulade fram en briljant plan. Man skulle bygga en potatisstaty. En helt enorm potatisstaty.

Nu slutar jag plötsligt spekulera. Det här är nämligen sant. Mjölby kommun investerade mer än hundra tusen kronor på en nästan tre meter bred King Edward-potatis. Helt magiskt.

Och det slutar inte där. Ju mer detta uppmärksammas, desto värre klantar Mjölby till hela situationen. Det är förmodligen därför jag så gärna skriver om det. Hela världen måste få veta om det.

Tidigare i år rapporterades det om den lokala konstnären Bernth Uhno som målat sitt hus i olika nyanser av gult, vilket enligt något kommunalråd var ett oacceptabelt hot mot samhällsbilden. Hela världens observerade när Mjölby kommun stoiskt pekade ut en flisa i en ensam privatpersons öga men kunde för allt i världen inte se potatisen i sitt egna.

Och potatisstatyn står kvar, trots kritik från både Trafikverket och i stort sett alla Mjölbybor som inte har en vildsint potatisfetisch (minst hälften). Citat från lokalbefolkningen inkluderar: ”Jag tycker den ser för hemsk ut. Jag tycker det är fruktansvärt. Jag vet inte vem som har gjort den, men den är jätteful” och min favorit: ”Det finns väl snyggare potatis”.

Fullkomligt underbart!

Som grädde på potatismoset firade staden nyligen Potatisens Dag, där lokala bönder tävlade med sina finaste potatisar och maskerade potatisterrorister rekryterade nya medlemmar. Kontentan av denna ursinniga potatishysteri är total förvirring, något som nyligen manat kommunen att förklara sig med hjälp av informationsbladet Varför ligger King Edward i rondellen?

Det här är för bra, jag hoppas att resten av världen skrattar med mig och att kommunen fortsätter överträffa sina dumheter. Fortsätt jaga dina drömmar, Mjölby. Jag räknar med att du aldrig slutar hitta nya sätt att uttrycka din vilda potatismani, trots omvärldens nedlåtande anklagelser.

Lyssna inte på alla de oförstående knölarna, de har ingen empati för dina behov! Den enda knölen du behöver i ditt liv står i en rondell.

Hiss: Kära mormor som besöker oss ända från Nya Zeeland.

Diss: Smogen på gatorna från nattlivet och dess tobaksberoende.

Som respons på reaktionerna kring omnämnandet av Mjölbys rondellpotatis känns det lämpligt att elaborera kring ämnet.

I skrivande stund sitter jag på ett tåg som tar mig tillbaka till hemtrakterna i Östergötland. En lättsam resa runt Vättern om ynka 15 mil. Eller i det här fallet, 50 mil, via Södertälje, av okända tågrelaterade skäl.

Mjölby, som namnet antyder, var fram till 2010 en kvarnstad. Vad som hände just 2010 är för mig okänt och förmodligen ointressant, men jag har just nu inget bättre för mig än att spekulera kring det.

Jag tänker välja att tro att den storslagna mjöleran fick ett abrupt och plågsamt slut när stadens restaurangkomplex intill E4:an expanderade med fler snabbmatskedjor än det bor älgar i skogen. Således upptäckte Mjölbyborna att deras älskade potatis smakade bättre efter att kokats fördärvad i frityrolja än den gjorde torr och pulvriserad.

För att hylla kommunens nyfunna kärlek till den näst minst sexiga rotfrukten (efter palsternackan) satte sig en grupp viktiga människor och fnulade fram en briljant plan. Man skulle bygga en potatisstaty. En helt enorm potatisstaty.

Nu slutar jag plötsligt spekulera. Det här är nämligen sant. Mjölby kommun investerade mer än hundra tusen kronor på en nästan tre meter bred King Edward-potatis. Helt magiskt.

Och det slutar inte där. Ju mer detta uppmärksammas, desto värre klantar Mjölby till hela situationen. Det är förmodligen därför jag så gärna skriver om det. Hela världen måste få veta om det.

Tidigare i år rapporterades det om den lokala konstnären Bernth Uhno som målat sitt hus i olika nyanser av gult, vilket enligt något kommunalråd var ett oacceptabelt hot mot samhällsbilden. Hela världens observerade när Mjölby kommun stoiskt pekade ut en flisa i en ensam privatpersons öga men kunde för allt i världen inte se potatisen i sitt egna.

Och potatisstatyn står kvar, trots kritik från både Trafikverket och i stort sett alla Mjölbybor som inte har en vildsint potatisfetisch (minst hälften). Citat från lokalbefolkningen inkluderar: ”Jag tycker den ser för hemsk ut. Jag tycker det är fruktansvärt. Jag vet inte vem som har gjort den, men den är jätteful” och min favorit: ”Det finns väl snyggare potatis”.

Fullkomligt underbart!

Som grädde på potatismoset firade staden nyligen Potatisens Dag, där lokala bönder tävlade med sina finaste potatisar och maskerade potatisterrorister rekryterade nya medlemmar. Kontentan av denna ursinniga potatishysteri är total förvirring, något som nyligen manat kommunen att förklara sig med hjälp av informationsbladet Varför ligger King Edward i rondellen?

Det här är för bra, jag hoppas att resten av världen skrattar med mig och att kommunen fortsätter överträffa sina dumheter. Fortsätt jaga dina drömmar, Mjölby. Jag räknar med att du aldrig slutar hitta nya sätt att uttrycka din vilda potatismani, trots omvärldens nedlåtande anklagelser.

Lyssna inte på alla de oförstående knölarna, de har ingen empati för dina behov! Den enda knölen du behöver i ditt liv står i en rondell.

Hiss: Kära mormor som besöker oss ända från Nya Zeeland.

Diss: Smogen på gatorna från nattlivet och dess tobaksberoende.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.