28 jul 2015 04:00

29 jul 2015 09:47

Jag är sjukt stolt över Zara Larsson

ALEXANDER MILTON

Backa Zara LarssonDet är helt fel läge att skriva om detta, dessa ångande ilskna minuter efter att ha lämnat kommentarsfältet från i stort sett vilken artikel som helst som rör feminism. Sinnets fulla bruk och allt vad det heter.

Men jag tänker ändå försöka etablera lite perspektiv hos mina kära läsare. För nu är jag irriterad.

Zara Larsson, 17-årig sångerska och uttalad feminist, har mottagit hot mot sitt liv sedan hon var tio. Låt det sjunka in. Är du förälder? Tänk att hitta ett skriftligt mordhot i brevlådan riktat mot din tioåriga dotter.

Larsson uttryckte nyligen i en intervju att hon ”hatar män”, ord som folk med oändlig glädje slukade bortom sammanhang och insikt för att hastigt idissla och sedan kaskadkräka sitt hat över internet och specifikt Zara Larsson.

Mindre aptitligt för hatarna i fråga var dock hennes egna uttalanden där hon förklarade vad och varför hon sagt och skrivit med både vördnad och ton. Något den förbittrade pöbeln uppenbarligen inte bemödade sig läsa.

Hon skriver bland annat att hon hatar män i grupp, mer specifikt det sociala fenomen som förmår en grupp människor att, mer eller mindre organiserat, gorma riktade hot och skällsord. Ironiskt nog ledde hennes upprop till mer av just detta. Poängen når inte fram till de som vägrar lyssna med bägge öron.

Såvitt jag hittills noterat handlar det nästan uteslutande om just vuxna män, oroväckande ofta med en svensk flagga eller blåsippa kletad över sin profilbild, som investerar sin dyrbara fritid med att skriva kommentarer om att hon bör mördas, styckas, våldtas och sedan skylla sig själv för hatet hon mottar.

Självklart hatar hon män. Just nu hatar jag också män. Dessa män. Männen som önskar livet ur unga flickor, spottar på feminismens värderingar och trycker ned sina medmänniskor. Hänsynslösa individer. Det är minst sagt skitläskigt att läsa och höra.

De kallar det manshat, när hon uttrycker sin rädsla och sin avsky. De kallar det rättfärdigad och saklig kritik, när de vill förvisa henne ur landet eller se henne blöda. Hur pass illa är det ens möjligt att bete sig? Ni vet vilka ni är, det gör vi alla, för de flesta bemödar er inte ens att vara anonyma. Alla ser vi er och de hemska saker ni skriver.

Hur länge ska vi passivt stå och glo när vuxna män och kvinnor sparkar nedåt på de yngre och de hoppfulla? Inte ens ett försök till att vara konstruktiva, bara primitivt våld och poänglös smutskastning.

Jag är sjukt stolt över Zara Larsson och kommer fortsätta backa henne. Hon menar väl, som alla med hopp om ett bättre samhälle. Hon står orubbligt upp för sin opposition till rasism och sexism, trots hatet och hoten. Det är modigt.

Och till alla er andra, även om jag aldrig trodde mig behöva säga det, men tänk två gånger innan du skriver om en annan person. Det finns inget som säger att offentliga personer implicit förtjänar att trakasseras. Det är lätt att glömma att ord kan såra.

Alla är vi människor, trots allt.

Hiss: Empati. En gnutta av det räcker långa vägar.

Diss: Hur gärna folk sprider hat men skyr att dela kärlek.

Backa Zara LarssonDet är helt fel läge att skriva om detta, dessa ångande ilskna minuter efter att ha lämnat kommentarsfältet från i stort sett vilken artikel som helst som rör feminism. Sinnets fulla bruk och allt vad det heter.

Men jag tänker ändå försöka etablera lite perspektiv hos mina kära läsare. För nu är jag irriterad.

Zara Larsson, 17-årig sångerska och uttalad feminist, har mottagit hot mot sitt liv sedan hon var tio. Låt det sjunka in. Är du förälder? Tänk att hitta ett skriftligt mordhot i brevlådan riktat mot din tioåriga dotter.

Larsson uttryckte nyligen i en intervju att hon ”hatar män”, ord som folk med oändlig glädje slukade bortom sammanhang och insikt för att hastigt idissla och sedan kaskadkräka sitt hat över internet och specifikt Zara Larsson.

Mindre aptitligt för hatarna i fråga var dock hennes egna uttalanden där hon förklarade vad och varför hon sagt och skrivit med både vördnad och ton. Något den förbittrade pöbeln uppenbarligen inte bemödade sig läsa.

Hon skriver bland annat att hon hatar män i grupp, mer specifikt det sociala fenomen som förmår en grupp människor att, mer eller mindre organiserat, gorma riktade hot och skällsord. Ironiskt nog ledde hennes upprop till mer av just detta. Poängen når inte fram till de som vägrar lyssna med bägge öron.

Såvitt jag hittills noterat handlar det nästan uteslutande om just vuxna män, oroväckande ofta med en svensk flagga eller blåsippa kletad över sin profilbild, som investerar sin dyrbara fritid med att skriva kommentarer om att hon bör mördas, styckas, våldtas och sedan skylla sig själv för hatet hon mottar.

Självklart hatar hon män. Just nu hatar jag också män. Dessa män. Männen som önskar livet ur unga flickor, spottar på feminismens värderingar och trycker ned sina medmänniskor. Hänsynslösa individer. Det är minst sagt skitläskigt att läsa och höra.

De kallar det manshat, när hon uttrycker sin rädsla och sin avsky. De kallar det rättfärdigad och saklig kritik, när de vill förvisa henne ur landet eller se henne blöda. Hur pass illa är det ens möjligt att bete sig? Ni vet vilka ni är, det gör vi alla, för de flesta bemödar er inte ens att vara anonyma. Alla ser vi er och de hemska saker ni skriver.

Hur länge ska vi passivt stå och glo när vuxna män och kvinnor sparkar nedåt på de yngre och de hoppfulla? Inte ens ett försök till att vara konstruktiva, bara primitivt våld och poänglös smutskastning.

Jag är sjukt stolt över Zara Larsson och kommer fortsätta backa henne. Hon menar väl, som alla med hopp om ett bättre samhälle. Hon står orubbligt upp för sin opposition till rasism och sexism, trots hatet och hoten. Det är modigt.

Och till alla er andra, även om jag aldrig trodde mig behöva säga det, men tänk två gånger innan du skriver om en annan person. Det finns inget som säger att offentliga personer implicit förtjänar att trakasseras. Det är lätt att glömma att ord kan såra.

Alla är vi människor, trots allt.

Hiss: Empati. En gnutta av det räcker långa vägar.

Diss: Hur gärna folk sprider hat men skyr att dela kärlek.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.