04 aug 2015 04:00

04 aug 2015 07:36

"Piratens" vana är en ledstjärna för många

ALF EHN

Fritiof Nilsson?

Vem är det, undrar säkert många.

Om man lägger till ”Piraten” så vet desto fler.

Det är en författare som jag gillar och tänk om man kunde leva som han gjorde.

Många ansåg honom vara helt hopplös. Under sin skoltid i Lund hotades han av relegering på grund av ”värdshusbesök, spritförtäring och slarvig skolgång”. Två terminer senare blev han utkörd från Ystads läroverk efter ”opassande kontakter med det motsatta könet” samt en rymning till Köpenhamn.

Senare blev han dock en framgångsrik jurist och hans författarkarriär var lysande. Min första kontakt ”Piraten” var tv-serien ”Bombi Bitt och jag”. Jag blev fascinerad av historien, som var ett spännande pojkäventyr. Vi ville väl alla identifiera oss med huvudpersonen. Han spelades av Stellan Skarsgård, som gång på gång gjorde revolt mot den etablerade vuxenvärlden. Samtidigt var det en lysande skildring av Österlen, men det förstod jag inte förrän jag blivit några år äldre.

Varje gång jag åker förbi backarna strax norr om Kivik, där den klassiska marknaden arrangeras varje sommar, tänker jag på de oförglömliga scenerna från tv-serien då Bombi Bitt besöker marknaden. Avsnittet från den glödheta sommardagen då Bombi Bitt och Eli tömmer vattentanken vid järnvägsstationen, för att svalka sig, har också etsat sig fast.

Jag har varit vid den specielle författarens grav några gånger. Under sommarens Skånebesök passade vi på att åka till Ravlunda kyrka och gå och titta på graven. Under mina första besök vid kyrkan stod det inget om gravstenen som inte heller bör författarens namn, men nu finns det en diskret skylt bredvid graven.

Inskriptionen ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972” innehåller mycket.

Inte minst i sommartider då det finns massor att göra; i trädgården, på huset och överallt. Men det är väldigt lätt att vänta med sysslorna, till efter lunch, till nästa dag eller nästa vecka eller rent av aldrig.

Det är lätt att hitta argument för att inte göra sakerna direkt. Vädret är en tacksam sak att skylla på, det är ju sällan lagom temperatur. Antingen är det för varmt eller för kallt, och om det är risk för regn är det ju inget att diskutera.

Jag har lätt för att skjuta upp saker och jag vet att jag inte är ensam. Troligen är det är bra sätt att skydda sig själv. Tänk att alltid känna tvång att göra allting på stört. Tanken är hemsk och jag undrar hur den är skapt som klarar av det.

Då är det bättre att ha en lista med sysslor. Det är ju bra att ha något att göra under hösten.

Hiss:

Ett hösttecken, men snart rullar de europeiska fotbollsligorna igång.

Diss:

De som gnäller över sommarvädret. Njut av stunden i stället.

Fritiof Nilsson?

Vem är det, undrar säkert många.

Om man lägger till ”Piraten” så vet desto fler.

Det är en författare som jag gillar och tänk om man kunde leva som han gjorde.

Många ansåg honom vara helt hopplös. Under sin skoltid i Lund hotades han av relegering på grund av ”värdshusbesök, spritförtäring och slarvig skolgång”. Två terminer senare blev han utkörd från Ystads läroverk efter ”opassande kontakter med det motsatta könet” samt en rymning till Köpenhamn.

Senare blev han dock en framgångsrik jurist och hans författarkarriär var lysande. Min första kontakt ”Piraten” var tv-serien ”Bombi Bitt och jag”. Jag blev fascinerad av historien, som var ett spännande pojkäventyr. Vi ville väl alla identifiera oss med huvudpersonen. Han spelades av Stellan Skarsgård, som gång på gång gjorde revolt mot den etablerade vuxenvärlden. Samtidigt var det en lysande skildring av Österlen, men det förstod jag inte förrän jag blivit några år äldre.

Varje gång jag åker förbi backarna strax norr om Kivik, där den klassiska marknaden arrangeras varje sommar, tänker jag på de oförglömliga scenerna från tv-serien då Bombi Bitt besöker marknaden. Avsnittet från den glödheta sommardagen då Bombi Bitt och Eli tömmer vattentanken vid järnvägsstationen, för att svalka sig, har också etsat sig fast.

Jag har varit vid den specielle författarens grav några gånger. Under sommarens Skånebesök passade vi på att åka till Ravlunda kyrka och gå och titta på graven. Under mina första besök vid kyrkan stod det inget om gravstenen som inte heller bör författarens namn, men nu finns det en diskret skylt bredvid graven.

Inskriptionen ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972” innehåller mycket.

Inte minst i sommartider då det finns massor att göra; i trädgården, på huset och överallt. Men det är väldigt lätt att vänta med sysslorna, till efter lunch, till nästa dag eller nästa vecka eller rent av aldrig.

Det är lätt att hitta argument för att inte göra sakerna direkt. Vädret är en tacksam sak att skylla på, det är ju sällan lagom temperatur. Antingen är det för varmt eller för kallt, och om det är risk för regn är det ju inget att diskutera.

Jag har lätt för att skjuta upp saker och jag vet att jag inte är ensam. Troligen är det är bra sätt att skydda sig själv. Tänk att alltid känna tvång att göra allting på stört. Tanken är hemsk och jag undrar hur den är skapt som klarar av det.

Då är det bättre att ha en lista med sysslor. Det är ju bra att ha något att göra under hösten.

Hiss:

Ett hösttecken, men snart rullar de europeiska fotbollsligorna igång.

Diss:

De som gnäller över sommarvädret. Njut av stunden i stället.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.