06 aug 2015 04:00

06 aug 2015 04:00

När Sverige utgör undantaget

LINUS HELLMAN

Efter drygt tre veckor på resande fot genom Europa den här sommaren är jag helt klart något på spåren. Men efter att ha tagit del av några andra länders sätt att se på olika saker är jag ändå en aning förbryllad. Är Sverige i själva verket regeln eller är det snarare undantaget?

Vi utgår ofta från att andra länder har samma grundsyn och värderingar som oss. Men stämmer det? Jag menar, är verkligen Sverige den sol som andra länder runt om i Europa i allmänhet och länder i vår värld i synnerhet kretsar kring? Är det svenska normer som dominerar eller är det vi som i realiteten är annorlunda? Är vi snarare avvikare?

Hur vi ser på olika saker avslöjar snabbt hur det ligger till. Det kan handla om allt från vardagliga saker såsom hållning till moral och hederlighet till betydelsen av religion och familj. Det kan även ta sin utgångspunkt i synen på EU, EMU, Nato eller monarki.

Vi är så övertygade om att vår inställning till saker och ting är den rätta och att också andra länder genomsyras av samma värderingar. Det är precis som att vi glömmer bort att vi har helt olika utgångspunkter. Andra länder har en helt annan historia än oss och de upplevelserna ligger ofta till grund för deras synsätt och handlande.

Jag upplever att vi svenskar är väldigt självgoda. Vi är inte bara bra utan vi är dessutom rent av bäst när det väl kommer till kritan. Det låter måhända fint men det är en farlig inställning. I vår globaliserade värld har vi inte råd att slå oss för bröstet. Det finns så mycket kvar att göra i vårt dynamiska samhälle att vi helt enkelt inte har råd att avstå från fortsatta reformer.

I början av 1990-talet befann sig Sverige i en svår ekonomisk kris men vi reste oss och genomgick ett ekonomiskt stålbad. Bland finans- och statsminister Göran Persson (S) mest bestående avtryck hör saneringen av statsfinanserna.

Efter det har vi levt i tron och insikten att vi är bäst i klassen. Vi har hört finansminister Anders Borg (M) berätta om vår förträfflighet i kontrast till det europeiska mörkret. Det är inget fel på Borgs föresatser och verklighetsbild men vi har blivit bortskämda med vår starka ekonomi och har tagit saker och ting för givet. Men inget vara som bekant för evigt.

Det är inte bara på det ekonomiska området som vi sticker ut. Ordet förbud har nästan fått en särställning i det svenska samhället. Det finns snart inte ett enda område som inte har känt av begreppet. Inskränkningar och begränsningar står i bjärt kontrast till det liberala och öppna samhälle som det så ofta talas om.

Regler och byråkrati i oändlighet och ett klimat där vi hyllar måttligheten när det gäller, pengar, begåvning och framgång. Vi närmast förföljer våra genier. Det är fult att tjäna pengar med undantag för idrottsmän och det bästa är om någon skulle bli rik på hasard, ty att arbeta och bygga upp en förmögenhet är inte något fint.

Visst har vi det bra på många sätt och vis men är Sverige längre det där moderna föregångslandet som omvärlden emellanåt hyllar oss för? Vi vill alla att Sverige ska ha en välfärd och ett företagsklimat i världsklass med stor innovationsrikedomen.

Det är viktigt att inte låta någon förhärskande självgodhet få infinna sig utan vi måste hela tiden blicka framåt mot de samhällsutmaningar som finns och alltid kommer att finnas. Vi ska slå vakt om våra värden som vi tror på men vi ska heller inte vara främmande att ta till oss nya idéer och tankar.

Sverige utgör undantaget – på gott och ont givetvis. Det är blott min egen insikt men jag måste säga att det faktiskt inte gör så hemskt mycket. Det är rent av en nyttig erfarenhet.

Vi utgår ofta från att andra länder har samma grundsyn och värderingar som oss. Men stämmer det? Jag menar, är verkligen Sverige den sol som andra länder runt om i Europa i allmänhet och länder i vår värld i synnerhet kretsar kring? Är det svenska normer som dominerar eller är det vi som i realiteten är annorlunda? Är vi snarare avvikare?

Hur vi ser på olika saker avslöjar snabbt hur det ligger till. Det kan handla om allt från vardagliga saker såsom hållning till moral och hederlighet till betydelsen av religion och familj. Det kan även ta sin utgångspunkt i synen på EU, EMU, Nato eller monarki.

Vi är så övertygade om att vår inställning till saker och ting är den rätta och att också andra länder genomsyras av samma värderingar. Det är precis som att vi glömmer bort att vi har helt olika utgångspunkter. Andra länder har en helt annan historia än oss och de upplevelserna ligger ofta till grund för deras synsätt och handlande.

Jag upplever att vi svenskar är väldigt självgoda. Vi är inte bara bra utan vi är dessutom rent av bäst när det väl kommer till kritan. Det låter måhända fint men det är en farlig inställning. I vår globaliserade värld har vi inte råd att slå oss för bröstet. Det finns så mycket kvar att göra i vårt dynamiska samhälle att vi helt enkelt inte har råd att avstå från fortsatta reformer.

I början av 1990-talet befann sig Sverige i en svår ekonomisk kris men vi reste oss och genomgick ett ekonomiskt stålbad. Bland finans- och statsminister Göran Persson (S) mest bestående avtryck hör saneringen av statsfinanserna.

Efter det har vi levt i tron och insikten att vi är bäst i klassen. Vi har hört finansminister Anders Borg (M) berätta om vår förträfflighet i kontrast till det europeiska mörkret. Det är inget fel på Borgs föresatser och verklighetsbild men vi har blivit bortskämda med vår starka ekonomi och har tagit saker och ting för givet. Men inget vara som bekant för evigt.

Det är inte bara på det ekonomiska området som vi sticker ut. Ordet förbud har nästan fått en särställning i det svenska samhället. Det finns snart inte ett enda område som inte har känt av begreppet. Inskränkningar och begränsningar står i bjärt kontrast till det liberala och öppna samhälle som det så ofta talas om.

Regler och byråkrati i oändlighet och ett klimat där vi hyllar måttligheten när det gäller, pengar, begåvning och framgång. Vi närmast förföljer våra genier. Det är fult att tjäna pengar med undantag för idrottsmän och det bästa är om någon skulle bli rik på hasard, ty att arbeta och bygga upp en förmögenhet är inte något fint.

Visst har vi det bra på många sätt och vis men är Sverige längre det där moderna föregångslandet som omvärlden emellanåt hyllar oss för? Vi vill alla att Sverige ska ha en välfärd och ett företagsklimat i världsklass med stor innovationsrikedomen.

Det är viktigt att inte låta någon förhärskande självgodhet få infinna sig utan vi måste hela tiden blicka framåt mot de samhällsutmaningar som finns och alltid kommer att finnas. Vi ska slå vakt om våra värden som vi tror på men vi ska heller inte vara främmande att ta till oss nya idéer och tankar.

Sverige utgör undantaget – på gott och ont givetvis. Det är blott min egen insikt men jag måste säga att det faktiskt inte gör så hemskt mycket. Det är rent av en nyttig erfarenhet.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.