10 aug 2015 04:00

10 aug 2015 07:01

Alltid redo – för sushi

PETRA LUNDGREN

Jag brukar ofta snöa in på saker och ting. Nu har jag snöat in på sushi. Den här sommaren kommer förmodligen gå till historien som sommaren då jag åt mest sushi. (Förra sommaren hade jag inte börjat äta sushi och nästa sommar kanske jag har tröttnat om jag fortsätter att hålla den här sushi-takten.)

Första semesterveckan åt jag sushi fem gånger. På fem olika ställen. Måndag åt jag i Jönköping, tisdag i Göteborg, onsdag hade jag ett mindre och mycket jobbigt (lite överdrivet) uppehåll då jag åt quornfärssås och pasta, torsdag åt jag i Skövde, fredag hade jag ännu ett smärtsamt uppehåll, lördag testade jag sushi i Alingsås och på söndagen åt jag sushi i Göteborg igen men på ett annat ställe.

Sedan klarade jag mig utan sushi i fem dagar innan jag gav mig ut på jakt igen. Jag hade läst att det fanns sushi i en affär hemma i Falköping, men där fanns ingen sushi så jag köpte ärtsoppa i stället. Extremt dålig ersättning för sushi, men innan jag hällde den i kastrullen så tänkte jag att det var bäst att kolla till ett matställe i stan som jag hört skulle ha sushi. På vägen dit hittade jag Gösta (som egentligen inte heter Gösta men han kallades så för tjugo år sedan så jag kallar honom det fortfarande) och han var också ute på lunchjakt och hade inget emot sushi.

Så vi gick till det där matstället ihop och då var det stängt fastän det skulle vara öppet. Så vi bankade på dörren och ringde in, desperata sushijägare som vi ändå var för vi såg ju någon därinne. Ingen öppnade. Ingen svarade.

– Hon brukar gå och handla, berättade en på matstället mitt emot som inte hade sushi (jag hade slängt mig över den med hull och hår annars.)

Så vi väntade. Och väntade. Och det var så nedrans varmt ute. Till slut kom hon och öppnade matstället. Och så fick vi vår sushi.

– Tur det finns sushi i Falköping så man kan bo kvar, sa jag när jag mycket glupskt åt upp alla mina bitar och sedan tvättade vi bänken vid kyrkan med bubbelvatten eftersom Gösta hävt ut hela sin sojaburk där.

Sedan dess har det blivit en och annan sushi. En del på gamla ställen och en del på nya. Och så har jag mött en del motstånd från folk som tycker att vegetarisk sushi inte är sushi. Men det är det visst säger jag.

– Om man tittar på en sushitallrik med lax och skaldjur, nog ligger det vegetariska bitar där också? säger jag då och då kan folk inte annat än att hålla med.

Nu funderar jag på hur svårt det kan vara att göra sushi själv. Tiden är mogen för känns det som. Det gäller bara att avokadon är det.

 

Hiss

Ljumma sommarkvällar.

Diss

Efterhängsna skogsflugor.

Jag brukar ofta snöa in på saker och ting. Nu har jag snöat in på sushi. Den här sommaren kommer förmodligen gå till historien som sommaren då jag åt mest sushi. (Förra sommaren hade jag inte börjat äta sushi och nästa sommar kanske jag har tröttnat om jag fortsätter att hålla den här sushi-takten.)

Första semesterveckan åt jag sushi fem gånger. På fem olika ställen. Måndag åt jag i Jönköping, tisdag i Göteborg, onsdag hade jag ett mindre och mycket jobbigt (lite överdrivet) uppehåll då jag åt quornfärssås och pasta, torsdag åt jag i Skövde, fredag hade jag ännu ett smärtsamt uppehåll, lördag testade jag sushi i Alingsås och på söndagen åt jag sushi i Göteborg igen men på ett annat ställe.

Sedan klarade jag mig utan sushi i fem dagar innan jag gav mig ut på jakt igen. Jag hade läst att det fanns sushi i en affär hemma i Falköping, men där fanns ingen sushi så jag köpte ärtsoppa i stället. Extremt dålig ersättning för sushi, men innan jag hällde den i kastrullen så tänkte jag att det var bäst att kolla till ett matställe i stan som jag hört skulle ha sushi. På vägen dit hittade jag Gösta (som egentligen inte heter Gösta men han kallades så för tjugo år sedan så jag kallar honom det fortfarande) och han var också ute på lunchjakt och hade inget emot sushi.

Så vi gick till det där matstället ihop och då var det stängt fastän det skulle vara öppet. Så vi bankade på dörren och ringde in, desperata sushijägare som vi ändå var för vi såg ju någon därinne. Ingen öppnade. Ingen svarade.

– Hon brukar gå och handla, berättade en på matstället mitt emot som inte hade sushi (jag hade slängt mig över den med hull och hår annars.)

Så vi väntade. Och väntade. Och det var så nedrans varmt ute. Till slut kom hon och öppnade matstället. Och så fick vi vår sushi.

– Tur det finns sushi i Falköping så man kan bo kvar, sa jag när jag mycket glupskt åt upp alla mina bitar och sedan tvättade vi bänken vid kyrkan med bubbelvatten eftersom Gösta hävt ut hela sin sojaburk där.

Sedan dess har det blivit en och annan sushi. En del på gamla ställen och en del på nya. Och så har jag mött en del motstånd från folk som tycker att vegetarisk sushi inte är sushi. Men det är det visst säger jag.

– Om man tittar på en sushitallrik med lax och skaldjur, nog ligger det vegetariska bitar där också? säger jag då och då kan folk inte annat än att hålla med.

Nu funderar jag på hur svårt det kan vara att göra sushi själv. Tiden är mogen för känns det som. Det gäller bara att avokadon är det.

 

Hiss

Ljumma sommarkvällar.

Diss

Efterhängsna skogsflugor.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.