12 aug 2015 04:00

12 aug 2015 08:15

Fler krav men få nya förslag

LINUS HELLMAN

Att ställa krav är att bry sig. Det är en gammal slogan från Folkpartiet som fungerade sådär. Ändå är det just vad alltfler av våra politiker gör i dessa tider. Det blir alltmer uppenbart när man hör retoriken inom en rad olika områden. Det är på sin plats men det är också ett tecken på att idéerna för framtiden lyser med sin frånvaro.

Att ställa krav tycks vara det nya i svensk politik. Alltfler av våra ledande politiker talar i dessa termer. Det var tydligt i Almedalen tidigare i somras där flera utspel gjordes på olika områden. Den enskildes ansvar lyftes fram på olika sätt. Statsministern, som närmast har gjort det till sin dygd att använda nya ord, talade till exempel om ”utvecklingsmoral”. Människor måste helt enkelt vara villiga till förändring och ta nya jobb eller utbilda om sig. Jag erinrar mig arbetarrörelsen gamla standar som är ett liknande synsätt på samma sak: Kräv din rätt, gör din plikt.

Det är för närvarande många krav som politiker ställer på olika samhällsmedborgare. Det kan handla om elever, arbetslösa, och invandrare för att nämna några grupper. Makthavare får och bör ställa krav på sina medborgare men de har också egna åtaganden. Annars har i realiteten politiken abdikerat. Politiken kan givetvis inte lösa allt och ska heller inte lösa allt, ty varje individ har ett stort eget ansvar. Men politiken ska underlätta för människor att verka i det svenska samhället genom att skapa de rätta förutsättningarna.

Vi ska exempelvis ställa krav på våra skolelever, ty de kommer att ha det mycket tuffare och möta en betydligt hårdare verklighet än vad någon annan tidigare generation har gjort. I vår konkurrensutsatta globala ekonomi kommer kraven bara att öka. Men dessa elever förtjänar också goda villkor. De borde ges en högkvalitativ utbildning av framstående lärare men så är dessvärre inte fallet i vår ojämlika skola där skillnaderna är monumentala.

Företagarna måste i sin tur också erbjudas goda villkor så att de kan anställa eftersom det är arbete och skatter som är grunden för produktionen. Skatterna är i sin tur grunden för välfärden och ju fler som arbetar och betalar skatt desto mer välfärd har vi råd med. Jobben, tillväxten och företagande är avgörande för ett samhälles välmående.

Mer moral i debatten behöver inte vara fel men för mycket krav som står i kontrast till den stiltje och det låga reformtempo som just nu råder inger inte något förtroende. Det är farligt att vara renons på nya idéer i ett samhälle som fortsatt är i behov av reformer för att klara framtidens utmaningar. Det är lätt att tala men desto svårare att omsätta ord till handling.

Svenska politiker kan vara något på spåren men de får hålla på och älta olika begrepp i all oändlighet. Alldeles oavsett hur mycket de än försöker kommer de ändå aldrig i närheten av den förträffliga formulering som en tidigare amerikansk president har uttryckt. Han hade precis vunnit ett rekordjämnt presidentval mot republikanen Richard Nixon när han i sitt installationstal 1961 konkretiserade sina tankar för de kommande åren.

Vi är inte här i dag för att uppmärksamma ett partis seger, utan för att fira friheten, inledde han.

Sedan konkluderade han med de magiska raderna på slutet som har etsat sig fast för all framtid.

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.

Presidenten hette John F Kennedy och mördades innan hans första mandatperiod var till ända men budskapet lever alltjämt vidare. Kennedy fick aldrig chansen att möta väljarna en andra gång. Dådet i Dallas under ett kampanjbesök 1963 satte stopp för ett återval men orden några år tidigare är tidslösa och oöverträffliga.

Att ställa krav tycks vara det nya i svensk politik. Alltfler av våra ledande politiker talar i dessa termer. Det var tydligt i Almedalen tidigare i somras där flera utspel gjordes på olika områden. Den enskildes ansvar lyftes fram på olika sätt. Statsministern, som närmast har gjort det till sin dygd att använda nya ord, talade till exempel om ”utvecklingsmoral”. Människor måste helt enkelt vara villiga till förändring och ta nya jobb eller utbilda om sig. Jag erinrar mig arbetarrörelsen gamla standar som är ett liknande synsätt på samma sak: Kräv din rätt, gör din plikt.

Det är för närvarande många krav som politiker ställer på olika samhällsmedborgare. Det kan handla om elever, arbetslösa, och invandrare för att nämna några grupper. Makthavare får och bör ställa krav på sina medborgare men de har också egna åtaganden. Annars har i realiteten politiken abdikerat. Politiken kan givetvis inte lösa allt och ska heller inte lösa allt, ty varje individ har ett stort eget ansvar. Men politiken ska underlätta för människor att verka i det svenska samhället genom att skapa de rätta förutsättningarna.

Vi ska exempelvis ställa krav på våra skolelever, ty de kommer att ha det mycket tuffare och möta en betydligt hårdare verklighet än vad någon annan tidigare generation har gjort. I vår konkurrensutsatta globala ekonomi kommer kraven bara att öka. Men dessa elever förtjänar också goda villkor. De borde ges en högkvalitativ utbildning av framstående lärare men så är dessvärre inte fallet i vår ojämlika skola där skillnaderna är monumentala.

Företagarna måste i sin tur också erbjudas goda villkor så att de kan anställa eftersom det är arbete och skatter som är grunden för produktionen. Skatterna är i sin tur grunden för välfärden och ju fler som arbetar och betalar skatt desto mer välfärd har vi råd med. Jobben, tillväxten och företagande är avgörande för ett samhälles välmående.

Mer moral i debatten behöver inte vara fel men för mycket krav som står i kontrast till den stiltje och det låga reformtempo som just nu råder inger inte något förtroende. Det är farligt att vara renons på nya idéer i ett samhälle som fortsatt är i behov av reformer för att klara framtidens utmaningar. Det är lätt att tala men desto svårare att omsätta ord till handling.

Svenska politiker kan vara något på spåren men de får hålla på och älta olika begrepp i all oändlighet. Alldeles oavsett hur mycket de än försöker kommer de ändå aldrig i närheten av den förträffliga formulering som en tidigare amerikansk president har uttryckt. Han hade precis vunnit ett rekordjämnt presidentval mot republikanen Richard Nixon när han i sitt installationstal 1961 konkretiserade sina tankar för de kommande åren.

Vi är inte här i dag för att uppmärksamma ett partis seger, utan för att fira friheten, inledde han.

Sedan konkluderade han med de magiska raderna på slutet som har etsat sig fast för all framtid.

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.

Presidenten hette John F Kennedy och mördades innan hans första mandatperiod var till ända men budskapet lever alltjämt vidare. Kennedy fick aldrig chansen att möta väljarna en andra gång. Dådet i Dallas under ett kampanjbesök 1963 satte stopp för ett återval men orden några år tidigare är tidslösa och oöverträffliga.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.