14 aug 2015 04:00

14 aug 2015 04:00

När saker inte ligger på sin plats

FLEMMING MOURITSEN

Jag funderar ibland på om det finns någon sorts onda andar som smyger runt i väggarna, osynliga för våra ögon och ställer till det för oss på rent jäkelskap. Det skulle kunna förklara en hel del av de märkliga situationer som dyker upp nu och då.

Vad jag främst tänker på är när saker inte ligger på den plats jag lagt dem, eller snarare, inte ligger på den plats jag borde ha lagt dem på. För jag är fullkomligt övertygad om att jag är så pass ordningsam att jag inte lägger ifrån mig saker hur som helst eller var som helst. Men inte tusan ligger grejorna på rätt plats när jag behöver dem.

Fästmön påstår i och för sig att jag sprider saker runt mig som en tornado men där överdriver hon vildsint och dessutom är hon ibland den direkta orsaken till att saker är borta. Jag kan ha plockat fram en köksattiralj som jag strax skall använda. Sedan går jag för att hämta något annat jag behöver och när jag kommer tillbaka så är den första saken borta. Då har hon tyckt att den där grejen inte skall ligga där och skräpa och raskt plockat undan den.

Fast vid de tillfällena ligger grejen ifråga på sin plats igen och är lätt att hitta reda på. Det jag pratar om här är till exempel när jag skall ha tag på stålborsten och går ner i verkstan för att plocka fram den. Jag vet ju var den borde ligga. Men då den inte gör det så sätter sökandet igång. Jag letar igenom hela verkstan och pannrummet (där vi ibland snickrar) och sedan resten av huset. Ingen stålborste.

Men det märkliga är att jag under sökandets gång hittar min hammare som varit försvunnen i något halvår... och hovtången och den korta tumstocken. Självklart låter jag de sakerna ligga kvar där de ligger för nu vet jag ju var de är... tills nästa gång jag behöver någon av dem, för då kan jag hoppa upp och sätta mig på att de är borta igen.

Det är inte jag som lägger dessa saker på obskyra ställen, det är jag säker på och fästmön är alldeles för ordningsam för att ställa till det på det viset så jag tror numera att det bor toviga, elaka, styggögda små varelser i väggarna som hänsynslöst skrockande flyttar runt på mina saker när jag inte använder dem.

Jag har suttit på pass i ett hörn av verkstaden med kameran redo flera nätter nu för att kunna få bildbevis som tystar dem som påstår att jag skyller mitt slarv på påhittade varelser. Men de lömska typerna vägrar komma fram när jag är där.

Stålborsten? Den låg under grillen som stått ute i regnandet hela sommaren. Så den var så rostig att den inte gick att använda. Om det var jag som lade den där? Det kan jag aldrig tro.

Hiss: Det har flyttat in två kattungar hos oss. En ny epok börjar.

Diss: Att det fina vädret först kom när många redan semestrat färdigt.

Jag funderar ibland på om det finns någon sorts onda andar som smyger runt i väggarna, osynliga för våra ögon och ställer till det för oss på rent jäkelskap. Det skulle kunna förklara en hel del av de märkliga situationer som dyker upp nu och då.

Vad jag främst tänker på är när saker inte ligger på den plats jag lagt dem, eller snarare, inte ligger på den plats jag borde ha lagt dem på. För jag är fullkomligt övertygad om att jag är så pass ordningsam att jag inte lägger ifrån mig saker hur som helst eller var som helst. Men inte tusan ligger grejorna på rätt plats när jag behöver dem.

Fästmön påstår i och för sig att jag sprider saker runt mig som en tornado men där överdriver hon vildsint och dessutom är hon ibland den direkta orsaken till att saker är borta. Jag kan ha plockat fram en köksattiralj som jag strax skall använda. Sedan går jag för att hämta något annat jag behöver och när jag kommer tillbaka så är den första saken borta. Då har hon tyckt att den där grejen inte skall ligga där och skräpa och raskt plockat undan den.

Fast vid de tillfällena ligger grejen ifråga på sin plats igen och är lätt att hitta reda på. Det jag pratar om här är till exempel när jag skall ha tag på stålborsten och går ner i verkstan för att plocka fram den. Jag vet ju var den borde ligga. Men då den inte gör det så sätter sökandet igång. Jag letar igenom hela verkstan och pannrummet (där vi ibland snickrar) och sedan resten av huset. Ingen stålborste.

Men det märkliga är att jag under sökandets gång hittar min hammare som varit försvunnen i något halvår... och hovtången och den korta tumstocken. Självklart låter jag de sakerna ligga kvar där de ligger för nu vet jag ju var de är... tills nästa gång jag behöver någon av dem, för då kan jag hoppa upp och sätta mig på att de är borta igen.

Det är inte jag som lägger dessa saker på obskyra ställen, det är jag säker på och fästmön är alldeles för ordningsam för att ställa till det på det viset så jag tror numera att det bor toviga, elaka, styggögda små varelser i väggarna som hänsynslöst skrockande flyttar runt på mina saker när jag inte använder dem.

Jag har suttit på pass i ett hörn av verkstaden med kameran redo flera nätter nu för att kunna få bildbevis som tystar dem som påstår att jag skyller mitt slarv på påhittade varelser. Men de lömska typerna vägrar komma fram när jag är där.

Stålborsten? Den låg under grillen som stått ute i regnandet hela sommaren. Så den var så rostig att den inte gick att använda. Om det var jag som lade den där? Det kan jag aldrig tro.

Hiss: Det har flyttat in två kattungar hos oss. En ny epok börjar.

Diss: Att det fina vädret först kom när många redan semestrat färdigt.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.