20 aug 2015 04:00

20 aug 2015 04:00

Skolstart med stora utmaningar

LINUS HELLMAN

Den här veckan är det skolstart för eleverna. För en del är det första gången, andra kommer tillbaka medan somliga möter en ny verklighet. Ingen annan institution har ett lika viktigt uppdrag som skolan. Alla barn och ungdomar ska ha rätt till en utbildning i världsklass.

Det heter att arbete befrämjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd. Ett gott samhälle undermineras helt enkelt av en hög arbetslöshet. Det gäller såväl för den enskilt drabbade individen som inte har något jobb att gå till som samhällsekonomin i stort.

Jobben, tillväxten och företagandet är avgörande för ett samhälles välmående. För att få fler människor i arbete krävs det en massa saker. Det krävs bland annat ett generöst och attraktivt företagsklimat. Det krävs att företag anställer och att människor känner sig manade att starta nya företag.

Men allting tar sin början i klassrummen. Det är i skolan som elever får kunskap för framtiden för att så småningom komma välrustade ut och möta verkligheten. Det är i skolan som elever kan inleda sin klassresa.

Låt oss slå fast att skolans främsta och allt annan överskuggande uppgift är att förmedla kunskap. Därutöver har den till uppgift att utjämna livschanser, ty elever från socialt och ekonomiskt utsatta grupper ska ges likvärdiga möjligheter att tillskansa sig kunskap och på så sätt växa som människor. Det handlar ytterst om rättvisa och möjligheten att själv kunna påverka sin egen vardag.

Vi ska ställa höga krav på skolan och ha höga förväntningar. Att elever lämnar skolan med otillräckliga kunskaper för vidare studier eller arbetsliv är kanske den allra största orättvisan i vårt samhälle. Alla ungdomar går inte vidare till högre utbildningar eller till något arbete som väntar runt hörnet. Ungdomsarbetslösheten är en av vår tids största samhällsproblem. Den svenska skolan har sina förtjänster men också sina brister. Att svenska elever presterar allt sämre i OECD:s Pisaundersökningar kan inte ha undgått någon.

Det långa sommarlovet är nu till ända och det är dags för eleverna att återgå till skolbänken den här veckan. De kommer många gånger till skolor där det råder akut lärarbrist. Det saknas utbildade lärare inom olika ämnen som ett resultat av den lärarlegitimation som har införts. Det är ett bekymmer som måste hanteras lokalt men det är utmärkt att elever får kunskap av behöriga lärare. Det behövs fler kunniga och kompetenta lärare i Sverige.

Läraryrkets status behöver också återupprättas. Elever förtjänar att få en högkvalitativ utbildning. Kommunaliseringen av skolan var ett stort misslyckande och jag tror att det är ofrånkomligt att staten måste återta ansvaret. Läraryrkets attraktionskraft måste stärkas, lönerna och arbetsmiljön bli bättre. Dessutom är skillnaderna i utbildning runt om i landet stora och vi behöver en mer likvärdig skola.

Det finns även strukturella problem. Av någon anledning har det blivit fult att tala om katederundervisning. Det är en självklarhet och det handlar om att läraren ska vara aktiv och närvarande. Eget arbete har blivit ett vanligare inslag och det passar säkert många elever bra men det är förödande för de som behöver extra hjälp och har svårigheter.

Det är också viktigt att låta lärare vara just lärare. Jag erinrar mig hur en av mina lärare genom min skolgång upprepade gånger beklagade sig över skolverkets många pekpinnar, hur de alltför mycket gick in och detaljstyrde. Lärarna borde i själva verket ha större inflytande över sin egen undervisning.

Att ställa krav och ha höga förväntningar på elever är viktigt. Den som inte har förväntningar på sig kommer heller inte att kunna växa och självkänslan förbättras definitivt inte. Skolan är den viktigaste institutionen i vår välfärd och vi behöver en större kunskapsinriktning.

Det heter att arbete befrämjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd. Ett gott samhälle undermineras helt enkelt av en hög arbetslöshet. Det gäller såväl för den enskilt drabbade individen som inte har något jobb att gå till som samhällsekonomin i stort.

Jobben, tillväxten och företagandet är avgörande för ett samhälles välmående. För att få fler människor i arbete krävs det en massa saker. Det krävs bland annat ett generöst och attraktivt företagsklimat. Det krävs att företag anställer och att människor känner sig manade att starta nya företag.

Men allting tar sin början i klassrummen. Det är i skolan som elever får kunskap för framtiden för att så småningom komma välrustade ut och möta verkligheten. Det är i skolan som elever kan inleda sin klassresa.

Låt oss slå fast att skolans främsta och allt annan överskuggande uppgift är att förmedla kunskap. Därutöver har den till uppgift att utjämna livschanser, ty elever från socialt och ekonomiskt utsatta grupper ska ges likvärdiga möjligheter att tillskansa sig kunskap och på så sätt växa som människor. Det handlar ytterst om rättvisa och möjligheten att själv kunna påverka sin egen vardag.

Vi ska ställa höga krav på skolan och ha höga förväntningar. Att elever lämnar skolan med otillräckliga kunskaper för vidare studier eller arbetsliv är kanske den allra största orättvisan i vårt samhälle. Alla ungdomar går inte vidare till högre utbildningar eller till något arbete som väntar runt hörnet. Ungdomsarbetslösheten är en av vår tids största samhällsproblem. Den svenska skolan har sina förtjänster men också sina brister. Att svenska elever presterar allt sämre i OECD:s Pisaundersökningar kan inte ha undgått någon.

Det långa sommarlovet är nu till ända och det är dags för eleverna att återgå till skolbänken den här veckan. De kommer många gånger till skolor där det råder akut lärarbrist. Det saknas utbildade lärare inom olika ämnen som ett resultat av den lärarlegitimation som har införts. Det är ett bekymmer som måste hanteras lokalt men det är utmärkt att elever får kunskap av behöriga lärare. Det behövs fler kunniga och kompetenta lärare i Sverige.

Läraryrkets status behöver också återupprättas. Elever förtjänar att få en högkvalitativ utbildning. Kommunaliseringen av skolan var ett stort misslyckande och jag tror att det är ofrånkomligt att staten måste återta ansvaret. Läraryrkets attraktionskraft måste stärkas, lönerna och arbetsmiljön bli bättre. Dessutom är skillnaderna i utbildning runt om i landet stora och vi behöver en mer likvärdig skola.

Det finns även strukturella problem. Av någon anledning har det blivit fult att tala om katederundervisning. Det är en självklarhet och det handlar om att läraren ska vara aktiv och närvarande. Eget arbete har blivit ett vanligare inslag och det passar säkert många elever bra men det är förödande för de som behöver extra hjälp och har svårigheter.

Det är också viktigt att låta lärare vara just lärare. Jag erinrar mig hur en av mina lärare genom min skolgång upprepade gånger beklagade sig över skolverkets många pekpinnar, hur de alltför mycket gick in och detaljstyrde. Lärarna borde i själva verket ha större inflytande över sin egen undervisning.

Att ställa krav och ha höga förväntningar på elever är viktigt. Den som inte har förväntningar på sig kommer heller inte att kunna växa och självkänslan förbättras definitivt inte. Skolan är den viktigaste institutionen i vår välfärd och vi behöver en större kunskapsinriktning.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.