24 aug 2015 04:00

24 aug 2015 04:00

Det där med teknik alltså ...

PETRA LUNDGREN

Jag bor i ett gammalt hus med tjocka väggar. Mobiltäckningen är därför inte överdrivet bra.

I början av sommaren när jag hade min gamla dator med ett äldre mobilt bredband så kunde jag stå ut med att det hackade då och då. I mitten av sommaren köpte jag en ny dator som innehållet i den gamla USB-stickan var för gammalt för. Så jag fick en ny och tänkte att nu måste det ju bli bättre. Det blev det inte. Det blev sämre än någonsin. Ett halvtimmes program på SVT play kunde ta det dubbla att se.

Utomhus gick det däremot utmärkt att surfa. Men sommaren har som bekant varit rätt så regnig och tids nog blir det ju kallt, så sitta utomhus är liksom inget alternativ.

Så härom dagen köpte jag en router för mobilt bredband och tänkte att här ska det bli surfa av. Jag stötte genast på problem.

– Det ska vara ett litet simkort i dosan, har du litet?

– Nej, jag har stort.

– Du kan komma in med det så kan vi klippa till det, bor du långt bort? Vi stänger om tretton minuter.

Så jag åkte hem och hämtade simkortet och min kompis Lena fick banka sig in i affären för den hade precis stängt (innan klockan slagit 18).

Sedan var det bara att kicka i gång mojängen och jag slet glatt upp allt ur kartongen och mocklade i sim-kortet. Det visade sig att man lika gärna kunde ha ett stort sim-kort, tur var väl det för det lilla sim-kortet gick inte att få dit och tur igen att jag fått den biten av simkortet som klippts bort så att jag kunde göra det stort igen.

När jag väl fått det på plats med några fula ord som ackompanjemang var det bara att börja surfa tänkte jag och slet tag i bruksanvisningen för snabbstart som varken jag eller Lena förstod. Det var bara massa bilder på att routern gillade mobilen och att man skulle skanna en QR-kod. Man skulle även slå in en pin-kod och det är ju inte så lätt när det bara finns en av- och på-knapp samt en meny-dito.

Jag försökte få tag i en kompis som har en likadan router men han svarade inte. Jag googlade men fann inga svar. Till slut skrek jag:

– 1500 spänn i sjön! och slängde ilsket bruksanvisningen på gräsmattan och gick på utomhusbio i stället (och där var det också tekniska problem).

När jag kom hem igen gav jag mig i kast med routern. Hur svårt kan det vara tänkte jag. Och se! Jag lyckades. Jag har numera wi-fi och oj så snabbt jag kan surfa.

– Så bra! Då vet jag vem jag ska ringa när jag behöver teknisk support, sa Lena.

– Eller inte. Fast om du skaffar en sådan här router så ska jag nog klara av det, sa jag och kände mig för ett liten stund som ett tekniskt geni.

Hiss

Impro, den här veckan är det improfestival i Göteborg. Tjoho!

Diss

Att utbudet av impro här i krokarna, så vitt jag vet, är rätt dåligt.

Jag bor i ett gammalt hus med tjocka väggar. Mobiltäckningen är därför inte överdrivet bra.

I början av sommaren när jag hade min gamla dator med ett äldre mobilt bredband så kunde jag stå ut med att det hackade då och då. I mitten av sommaren köpte jag en ny dator som innehållet i den gamla USB-stickan var för gammalt för. Så jag fick en ny och tänkte att nu måste det ju bli bättre. Det blev det inte. Det blev sämre än någonsin. Ett halvtimmes program på SVT play kunde ta det dubbla att se.

Utomhus gick det däremot utmärkt att surfa. Men sommaren har som bekant varit rätt så regnig och tids nog blir det ju kallt, så sitta utomhus är liksom inget alternativ.

Så härom dagen köpte jag en router för mobilt bredband och tänkte att här ska det bli surfa av. Jag stötte genast på problem.

– Det ska vara ett litet simkort i dosan, har du litet?

– Nej, jag har stort.

– Du kan komma in med det så kan vi klippa till det, bor du långt bort? Vi stänger om tretton minuter.

Så jag åkte hem och hämtade simkortet och min kompis Lena fick banka sig in i affären för den hade precis stängt (innan klockan slagit 18).

Sedan var det bara att kicka i gång mojängen och jag slet glatt upp allt ur kartongen och mocklade i sim-kortet. Det visade sig att man lika gärna kunde ha ett stort sim-kort, tur var väl det för det lilla sim-kortet gick inte att få dit och tur igen att jag fått den biten av simkortet som klippts bort så att jag kunde göra det stort igen.

När jag väl fått det på plats med några fula ord som ackompanjemang var det bara att börja surfa tänkte jag och slet tag i bruksanvisningen för snabbstart som varken jag eller Lena förstod. Det var bara massa bilder på att routern gillade mobilen och att man skulle skanna en QR-kod. Man skulle även slå in en pin-kod och det är ju inte så lätt när det bara finns en av- och på-knapp samt en meny-dito.

Jag försökte få tag i en kompis som har en likadan router men han svarade inte. Jag googlade men fann inga svar. Till slut skrek jag:

– 1500 spänn i sjön! och slängde ilsket bruksanvisningen på gräsmattan och gick på utomhusbio i stället (och där var det också tekniska problem).

När jag kom hem igen gav jag mig i kast med routern. Hur svårt kan det vara tänkte jag. Och se! Jag lyckades. Jag har numera wi-fi och oj så snabbt jag kan surfa.

– Så bra! Då vet jag vem jag ska ringa när jag behöver teknisk support, sa Lena.

– Eller inte. Fast om du skaffar en sådan här router så ska jag nog klara av det, sa jag och kände mig för ett liten stund som ett tekniskt geni.

Hiss

Impro, den här veckan är det improfestival i Göteborg. Tjoho!

Diss

Att utbudet av impro här i krokarna, så vitt jag vet, är rätt dåligt.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.