25 aug 2015 04:00

25 aug 2015 04:00

Allt blir obegripligt med expressläsning

LENA JONSSON

Nattvandrare blir nattvarden. Metro mode livestreamar blir Petra Mede investerar. Svensk stavsuccé blir svensk slavsuccé. Ville råna tåget blir ville låna tåget. Efter fula fusket blir efter fula fisken. Christian ångrar ansiktstatueringen blir Christian ångar avsiktstatueringen. Det kan inte ha skrämt honom blir de kan inte ha skrämt honom. Det är högprioriterat blir det är högerprioriterat. Hjältehunden Enzo blir hjärtehunden Enzo. Ynkligt och fegt blir ytligt och fegt. Branddrabbade kan få vänta blir barndrabbade kan få vänta. Känner ni igen er? Man läser så snabbt att hjärnan inte hinner registrera vad ögat ser.

Och exemplen här ovan visar ju hur obegripligt allt kan bli med bara små, små omkastningar eller utbyte av bokstäver. Fast också, ibland fungerar mina egna tolkningar så bra att jag inte ens inser att jag fattat fel, förrän någon annan påtalar det för mig.

För egentligen borde det ta mig mindre tid att läsa lite långsammare och därmed snappa upp allting rätt från början i stället för att behöva gå tillbaka i texten. ”Nämen, vad tusan, det här kan inte stämma. Aha, läst fel. Igen”. Ibland händer det faktiskt att tar en ganska lång stund innan jag inser det orimliga i det jag läst och förstår att öga och hjärna inte är helt överens.

Ett annat exempel i kategorin ”missförstånd mellan öga och hjärna”: Jag körde in på en stor parkeringsplats, på p-skylten vid infarten finns tre rader med mycket kort text och några få siffror, alltså information om vilka dagar och mellan vilka klockslag det är avgift. Och jag läste. Men när jag hade sladdat in på en parkering och stressad flög ut ur bilen kom jag väldigt tydligt ihåg att det är avgift mellan 9 och 18. Men vilka dagar? Återigen, läst men ej tagit del.

Intill mig hade jag en av döttrarna som lugnt sade: ”Ingen avgift i dag, det är lördag, det stod på skylten”. Det kan inte stämma, tänker jag och skyndar mig tillbaka till infarten och skylten bara för att inse att dottern hade gjort precis så som man ska, man läser, tar till sig och förstår.

Eller när jag gick in i den lilla butiken och läste (jag vet att jag gjorde det!!) på dörren att de inte tog kort vid betalning, endast kontanter. Tre minuter senare försökte jag betala, just med kort.

Är jag ett typexempel, eller snarare ett skräckexempel, på en stressad människa, ständigt på högvarv? Svaret på den frågan är tveklöst ja.

 

Hiss: Att folk svarar i telefonen igen efter semestern. Gör vårt jobb lite lättare.

Diss: Nedskräpning. Men ser mycket skit när man är ute och går.

Nattvandrare blir nattvarden. Metro mode livestreamar blir Petra Mede investerar. Svensk stavsuccé blir svensk slavsuccé. Ville råna tåget blir ville låna tåget. Efter fula fusket blir efter fula fisken. Christian ångrar ansiktstatueringen blir Christian ångar avsiktstatueringen. Det kan inte ha skrämt honom blir de kan inte ha skrämt honom. Det är högprioriterat blir det är högerprioriterat. Hjältehunden Enzo blir hjärtehunden Enzo. Ynkligt och fegt blir ytligt och fegt. Branddrabbade kan få vänta blir barndrabbade kan få vänta. Känner ni igen er? Man läser så snabbt att hjärnan inte hinner registrera vad ögat ser.

Och exemplen här ovan visar ju hur obegripligt allt kan bli med bara små, små omkastningar eller utbyte av bokstäver. Fast också, ibland fungerar mina egna tolkningar så bra att jag inte ens inser att jag fattat fel, förrän någon annan påtalar det för mig.

För egentligen borde det ta mig mindre tid att läsa lite långsammare och därmed snappa upp allting rätt från början i stället för att behöva gå tillbaka i texten. ”Nämen, vad tusan, det här kan inte stämma. Aha, läst fel. Igen”. Ibland händer det faktiskt att tar en ganska lång stund innan jag inser det orimliga i det jag läst och förstår att öga och hjärna inte är helt överens.

Ett annat exempel i kategorin ”missförstånd mellan öga och hjärna”: Jag körde in på en stor parkeringsplats, på p-skylten vid infarten finns tre rader med mycket kort text och några få siffror, alltså information om vilka dagar och mellan vilka klockslag det är avgift. Och jag läste. Men när jag hade sladdat in på en parkering och stressad flög ut ur bilen kom jag väldigt tydligt ihåg att det är avgift mellan 9 och 18. Men vilka dagar? Återigen, läst men ej tagit del.

Intill mig hade jag en av döttrarna som lugnt sade: ”Ingen avgift i dag, det är lördag, det stod på skylten”. Det kan inte stämma, tänker jag och skyndar mig tillbaka till infarten och skylten bara för att inse att dottern hade gjort precis så som man ska, man läser, tar till sig och förstår.

Eller när jag gick in i den lilla butiken och läste (jag vet att jag gjorde det!!) på dörren att de inte tog kort vid betalning, endast kontanter. Tre minuter senare försökte jag betala, just med kort.

Är jag ett typexempel, eller snarare ett skräckexempel, på en stressad människa, ständigt på högvarv? Svaret på den frågan är tveklöst ja.

 

Hiss: Att folk svarar i telefonen igen efter semestern. Gör vårt jobb lite lättare.

Diss: Nedskräpning. Men ser mycket skit när man är ute och går.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.