28 aug 2015 04:00

28 aug 2015 04:00

Ingen idé att bli förbannad

FLEMMING MOURITSEN

Jag har i rätt många år hävdat att det inte är någon idé att bli förbannad i trafiken när medtrafikanter beter sig som idioter och man får tvärnita för att undvika en kollision. För någon annan gång kan det vara jag själv som är idioten som gör fel och då hoppas jag verkligen att andra trafikanter hinner bromsa så att inget otäckt händer.

Det hände i måndags. Jag kom på Dalvägen och skulle svänga vänster ner på Norra Bergvägen i riktning mot stan då två bilar kom från vänster. Den första blinkade höger och av någon anledning fick jag för mig att båda skulle svänga så jag körde ut samtidigt som jag såg åt höger för att se att ingen kom därifrån.

Då hördes en ilsken tuta och när jag tittade till såg jag att bil två hade fått tvärnita för mig, för den skulle rakt fram där jag hade hävt mig ut. Jag vinkade ursäktande, skyndade mig ur vägen och kände mig som en usel bilförare. Men då kom också tankarna på de gånger som det varit jag som sett till att det inte small.

Vi människor är beroende av varandra på många olika sätt och ett av dem är att när en person gör något stolligt så är det bra om de som finns runtomkring kan träda in och rädda situationen. Det gäller i trafiken, inom familjen, på arbetsplatsen och tja... i snart sagt alla situationer som vi hamnar i. Jag tror att vi hjälper varandra och räddar upp situationen betydligt oftare än vi inser. Jag vet inte om bilföraren som fick tvärnita för mig tänker på att han var en räddare utan han grubblar nog mer på om det alls är lämpligt att jag får köra bil. Men en räddare var han, just då.

Det är samma sak inom teatern. Vi som står på scenen gör fel och tabbar ibland men när det funkar som det skall så hjälper vi varandra. Helst på ett sådant sätt att publiken inte märker av fadäserna. Det funkar för det mesta, om man nu inte hamnar på scenen tillsammans med en gammal scenräv som inte är rädd för att ta ut svängarna.

Jag stod själv bredvid scenen och tittade in en gång när Claes Malmberg hade en dialog med (jag minns inte vem). Det blev tyst en stund innan man hörde Malmberg säga:

-Du har glömt din replik va?

Publiken skrattade så tårarna rann, men sånt kommer bara mycket rutinerade och kända skådisar undan med. Vi andra får hjälpa varandra så gott vi kan.

Just i kväll kliver jag in på stadsteaterns scen och spelar ett antal småroller i musikalen vi har premiär på. Jag hoppas kunna hjälpa mina medspelare om de tappar bort sig, men lika mycket hoppas jag få hjälp av dem om jag själv snurrar till det. Vi är alla beroende av varandra. Precis som i verkliga livet... och i trafiken.

Hiss: Mormor sa: Det enda som är roligare än en kattunge... är två kattungar.

Diss: Det kom ett brev som såg ut som om det kom från en myndighet, men som istället var ett dyrt och lömskt avtal med ett oseriöst företag.

Jag har i rätt många år hävdat att det inte är någon idé att bli förbannad i trafiken när medtrafikanter beter sig som idioter och man får tvärnita för att undvika en kollision. För någon annan gång kan det vara jag själv som är idioten som gör fel och då hoppas jag verkligen att andra trafikanter hinner bromsa så att inget otäckt händer.

Det hände i måndags. Jag kom på Dalvägen och skulle svänga vänster ner på Norra Bergvägen i riktning mot stan då två bilar kom från vänster. Den första blinkade höger och av någon anledning fick jag för mig att båda skulle svänga så jag körde ut samtidigt som jag såg åt höger för att se att ingen kom därifrån.

Då hördes en ilsken tuta och när jag tittade till såg jag att bil två hade fått tvärnita för mig, för den skulle rakt fram där jag hade hävt mig ut. Jag vinkade ursäktande, skyndade mig ur vägen och kände mig som en usel bilförare. Men då kom också tankarna på de gånger som det varit jag som sett till att det inte small.

Vi människor är beroende av varandra på många olika sätt och ett av dem är att när en person gör något stolligt så är det bra om de som finns runtomkring kan träda in och rädda situationen. Det gäller i trafiken, inom familjen, på arbetsplatsen och tja... i snart sagt alla situationer som vi hamnar i. Jag tror att vi hjälper varandra och räddar upp situationen betydligt oftare än vi inser. Jag vet inte om bilföraren som fick tvärnita för mig tänker på att han var en räddare utan han grubblar nog mer på om det alls är lämpligt att jag får köra bil. Men en räddare var han, just då.

Det är samma sak inom teatern. Vi som står på scenen gör fel och tabbar ibland men när det funkar som det skall så hjälper vi varandra. Helst på ett sådant sätt att publiken inte märker av fadäserna. Det funkar för det mesta, om man nu inte hamnar på scenen tillsammans med en gammal scenräv som inte är rädd för att ta ut svängarna.

Jag stod själv bredvid scenen och tittade in en gång när Claes Malmberg hade en dialog med (jag minns inte vem). Det blev tyst en stund innan man hörde Malmberg säga:

-Du har glömt din replik va?

Publiken skrattade så tårarna rann, men sånt kommer bara mycket rutinerade och kända skådisar undan med. Vi andra får hjälpa varandra så gott vi kan.

Just i kväll kliver jag in på stadsteaterns scen och spelar ett antal småroller i musikalen vi har premiär på. Jag hoppas kunna hjälpa mina medspelare om de tappar bort sig, men lika mycket hoppas jag få hjälp av dem om jag själv snurrar till det. Vi är alla beroende av varandra. Precis som i verkliga livet... och i trafiken.

Hiss: Mormor sa: Det enda som är roligare än en kattunge... är två kattungar.

Diss: Det kom ett brev som såg ut som om det kom från en myndighet, men som istället var ett dyrt och lömskt avtal med ett oseriöst företag.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.