31 aug 2015 04:00

31 aug 2015 13:30

En otippad konsertupplevelse

PETRA LUNDGREN

När Skägget ringde och frågade vad jag gjorde så svarade jag att jag gjorde sallad och värmde hallon, för det var just vad jag gjorde.

– Det var inte mycket till hårdrock, sa han.

– Näe, sa jag.

– Då blir det mer hårdrock i kväll, sa han.

– Jaså? sa jag.

– Jag har köpt biljetter till Metallica. Går det bra? sa han.

– Jadå. Fast det var väldigt otippat. Jag lyssnar ju knappt på Metallica. Jag får väl lyssna lite nu då, sa jag.

Och så vevade jag i gång Spotify och hittade de mest kända låtarna. (Jag kände ju igen dem, så då måste de ju vara kända.) Sedan tröttnade jag faktiskt lite på att värma upp med Metallica-låtar och lyssnade på Veronica Maggio, Aqua och Freddie Mercury i stället.

Varför jag bytte? Tja, man kan jämföra det med att läsa till ett prov ett par timmar innan. Det går inte jättebra. Inte heller kan man lära sig Metallicas hela repertoar på några timmar.

Nåväl. Jag hade ju aldrig varit på konsert på Ullevi och bara det kunde ju bli en upplevelse. Nya Ullevi skulle vi till, vilket egentligen är det gamla eftersom det är byggt innan Gamla Ullevi som ju är det nya. (Det är bara i Göteborg man kan ha det så.)

När förbandet spelade kändes det som om alla var utanför. (Vi också.) Sedan vällde alla in lagom till Metallica. (Japp, vi också.) Eller ja, vi fick ju vänta en stund på att bandet skulle gå på scenen. Så vi värmde upp själva. Det var en handklapp – eller kanske två – som gick runt arenan. Vågen gjorde vi också. Och så gastade vi:

– Andra sidan är ni klara?

Fast jag tror inte att man svarade på det. Man gastade bara samma sak tillbaka. I alla fall. Sedan började konserten och alla på läktaren ställde sig upp och stod kvar. Så jag förstår inte riktigt vitsen med sittplats om man ändå tänker stå. Men kanske är det som Skägget sa:

– Man har sin egen lilla yta. Har man ståplats är den svårare att hitta.

Det var trevlig stämning hela tiden. Någon spillde öl på min jacka och det är tydligen rock. (Men jag har tvättat den.) Jag kände inte igen några låtar alls. Eller jo, det gjorde jag ju. De tre extranumren hade jag hört alltihop så då sjöng jag minsann med.

Nästa gång får det bli Scooter – som jag faktiskt tycker är bra – i stället. Det är över ett halvår kvar, men jag har redan börjat värma upp öronen.

Hiss

Att hösten närmar sig, jag har sett gula löv. Jag gillar hösten.

Diss

Att det blir mörkare på kvällarna, jag vill gärna ha kvar ljuset.

När Skägget ringde och frågade vad jag gjorde så svarade jag att jag gjorde sallad och värmde hallon, för det var just vad jag gjorde.

– Det var inte mycket till hårdrock, sa han.

– Näe, sa jag.

– Då blir det mer hårdrock i kväll, sa han.

– Jaså? sa jag.

– Jag har köpt biljetter till Metallica. Går det bra? sa han.

– Jadå. Fast det var väldigt otippat. Jag lyssnar ju knappt på Metallica. Jag får väl lyssna lite nu då, sa jag.

Och så vevade jag i gång Spotify och hittade de mest kända låtarna. (Jag kände ju igen dem, så då måste de ju vara kända.) Sedan tröttnade jag faktiskt lite på att värma upp med Metallica-låtar och lyssnade på Veronica Maggio, Aqua och Freddie Mercury i stället.

Varför jag bytte? Tja, man kan jämföra det med att läsa till ett prov ett par timmar innan. Det går inte jättebra. Inte heller kan man lära sig Metallicas hela repertoar på några timmar.

Nåväl. Jag hade ju aldrig varit på konsert på Ullevi och bara det kunde ju bli en upplevelse. Nya Ullevi skulle vi till, vilket egentligen är det gamla eftersom det är byggt innan Gamla Ullevi som ju är det nya. (Det är bara i Göteborg man kan ha det så.)

När förbandet spelade kändes det som om alla var utanför. (Vi också.) Sedan vällde alla in lagom till Metallica. (Japp, vi också.) Eller ja, vi fick ju vänta en stund på att bandet skulle gå på scenen. Så vi värmde upp själva. Det var en handklapp – eller kanske två – som gick runt arenan. Vågen gjorde vi också. Och så gastade vi:

– Andra sidan är ni klara?

Fast jag tror inte att man svarade på det. Man gastade bara samma sak tillbaka. I alla fall. Sedan började konserten och alla på läktaren ställde sig upp och stod kvar. Så jag förstår inte riktigt vitsen med sittplats om man ändå tänker stå. Men kanske är det som Skägget sa:

– Man har sin egen lilla yta. Har man ståplats är den svårare att hitta.

Det var trevlig stämning hela tiden. Någon spillde öl på min jacka och det är tydligen rock. (Men jag har tvättat den.) Jag kände inte igen några låtar alls. Eller jo, det gjorde jag ju. De tre extranumren hade jag hört alltihop så då sjöng jag minsann med.

Nästa gång får det bli Scooter – som jag faktiskt tycker är bra – i stället. Det är över ett halvår kvar, men jag har redan börjat värma upp öronen.

Hiss

Att hösten närmar sig, jag har sett gula löv. Jag gillar hösten.

Diss

Att det blir mörkare på kvällarna, jag vill gärna ha kvar ljuset.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.