05 sep 2015 04:00

05 sep 2015 04:00

Det är inte så dumt att bli gammal

KARIN LÅNGSTRÖM

Räknar ner inför 40-årsdagen och laddar upp med att se Åsa Blancks fantastiska dokumentärserie Det är inte så dumt att bli gammal, som har visats i tre delar på SVT. Det är tre härliga personporträtt av människor som lever spännande liv även om någon kanske kan tycka att det mesta ligger bakom dem. Det var inte bättre förr, säger Dagny som föddes samma år som Titanic sjönk. Men det vore roligt att få dansa en gång till, så hon har konto på datingsajter och bjuder hem nya vänner på kaffe och stenkakor. Magnus, kvartersdoktorn på Söder, har svårt att anpassa sig till pensionärsliv och startar en mottagning för vaxproppsköljning i ett stall på landet där han hjälper folk att kunna höra lite bättre, och så spelar han musik för dem på sin grammofon och dansar med den som önskar. Kent är inte mer än 57, men har levt ett tungt liv med missbruk och hemlöshet. Men det sjunger han sig ur och kan konstatera att det inte är så dumt att bli gammal. Och det har de alla tre rätt i, bara förutsättningarna är de rätta.

I mitt arbete får jag förmånen att möta människor i olika åldrar och livssituationer. En sak jag funderar mycket på är vad det är som gör att livet inte bara är uthärdligt eller värt att leva utan ännu mer. Det finns ju massor av teorier kring det här som egentligen bara befäster det nog alla vet: det är jättebra att det finns larm för äldre som ramlar och behöver hjälp att komma på fötterna, och hemtjänst som hjälper till med stödstumporna, och annan support som äldre kan få. Men kanske viktigast när sängen är bäddad och disken diskad; att ha någon att prata med. En känsla av sammanhang och mening. Jag är inte förbrukad, utan mitt liv har en mening. Och det gäller alla, inte bara 70-plussare.

Jag funderar på hur det blir när dagens medelålders och yngre pensionärer hamnar på äldreboende. Jag hoppas att vi inte kommer att nöja oss med sängplats och mat, utan vi behöver trådlöst bredband så vi kan vara uppkopplade (men det kanske redan finns på våra äldreboenden i Skövde), och vi vill ha folk runt omkring oss både på nätet och AFK (away from keyboard).

För som 103-åringen Dagny skriver på sin blogg: Jag trivs vid datorn. Den kan man använda till mycket. Affärer hänvisar till sina hemsidor och biljetter av alla de slag skall köpas på nätet. Men ibland längtar man efter service där det finns människor att tala med.

Hiss: Läs gärna Dagnys blogg och låt dig inspireras, www.123minsida.se/Bojan

Diss: Ibland verkar det vara väldigt dumt att bli gammal. Diskriminering i arbetslivet är väldigt dumt, varför inte ta vara på livserfarenhet? Kanske andra kulturer kan inspirera oss. Den relativt nyvalde påven, till exempel, är född 1936. Respekt!

Räknar ner inför 40-årsdagen och laddar upp med att se Åsa Blancks fantastiska dokumentärserie Det är inte så dumt att bli gammal, som har visats i tre delar på SVT. Det är tre härliga personporträtt av människor som lever spännande liv även om någon kanske kan tycka att det mesta ligger bakom dem. Det var inte bättre förr, säger Dagny som föddes samma år som Titanic sjönk. Men det vore roligt att få dansa en gång till, så hon har konto på datingsajter och bjuder hem nya vänner på kaffe och stenkakor. Magnus, kvartersdoktorn på Söder, har svårt att anpassa sig till pensionärsliv och startar en mottagning för vaxproppsköljning i ett stall på landet där han hjälper folk att kunna höra lite bättre, och så spelar han musik för dem på sin grammofon och dansar med den som önskar. Kent är inte mer än 57, men har levt ett tungt liv med missbruk och hemlöshet. Men det sjunger han sig ur och kan konstatera att det inte är så dumt att bli gammal. Och det har de alla tre rätt i, bara förutsättningarna är de rätta.

I mitt arbete får jag förmånen att möta människor i olika åldrar och livssituationer. En sak jag funderar mycket på är vad det är som gör att livet inte bara är uthärdligt eller värt att leva utan ännu mer. Det finns ju massor av teorier kring det här som egentligen bara befäster det nog alla vet: det är jättebra att det finns larm för äldre som ramlar och behöver hjälp att komma på fötterna, och hemtjänst som hjälper till med stödstumporna, och annan support som äldre kan få. Men kanske viktigast när sängen är bäddad och disken diskad; att ha någon att prata med. En känsla av sammanhang och mening. Jag är inte förbrukad, utan mitt liv har en mening. Och det gäller alla, inte bara 70-plussare.

Jag funderar på hur det blir när dagens medelålders och yngre pensionärer hamnar på äldreboende. Jag hoppas att vi inte kommer att nöja oss med sängplats och mat, utan vi behöver trådlöst bredband så vi kan vara uppkopplade (men det kanske redan finns på våra äldreboenden i Skövde), och vi vill ha folk runt omkring oss både på nätet och AFK (away from keyboard).

För som 103-åringen Dagny skriver på sin blogg: Jag trivs vid datorn. Den kan man använda till mycket. Affärer hänvisar till sina hemsidor och biljetter av alla de slag skall köpas på nätet. Men ibland längtar man efter service där det finns människor att tala med.

Hiss: Läs gärna Dagnys blogg och låt dig inspireras, www.123minsida.se/Bojan

Diss: Ibland verkar det vara väldigt dumt att bli gammal. Diskriminering i arbetslivet är väldigt dumt, varför inte ta vara på livserfarenhet? Kanske andra kulturer kan inspirera oss. Den relativt nyvalde påven, till exempel, är född 1936. Respekt!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.