10 sep 2015 06:00

10 sep 2015 06:00

När det bara är handling som räknas

LINUS HELLMAN

Det drar ihop sig till en ny politikersäsong. Nästa vecka är det Riksmötets öppnande i riksdagen med statsministerns regeringsförklaring och kort senare ska även regeringen presentera sin budgetproposition. Förväntningarna är stora men de stora samhällsproblemen lär förbli olösta.

Budgeten är intressant och extra betydelsefull eftersom det är det enda som den svaga minoritetsregeringen, Stefan Löfvens ministär förfogar bara över 138 av 349 mandat, med säkerhet kan få igenom i riksdagen efter den parlamentariskt tvivelaktiga decemberöverenskommelsen.

Många förslag har redan basunerats ut och det handlar som vanligt om skattehöjningar från en rödgrön regering som har gjort det till sin dygd. Av lätt insedda skäl är detta något man ogärna talar om utan istället är det olika satsningar här och där som lyfts fram.

Det har varit ett omtumlande första år av den nya mandatperioden med regeringskris, ett aviserat nyval som aldrig blev av och en regering som 2015 styr Sverige på oppositionens budget. Nu ska det bli annorlunda är det tänkt.

Opinionsundersökningar är alltid intressanta även om det på politikerspråk med rätta heter att det enbart är valresultat som gäller. Men så stora skillnader som den senaste tidens mätningar visar gentemot förra höstens valresultat går inte att vifta bort.

Den tydligaste trenden är att Sverigedemokraterna ökar markant. I dag har de siffror strax under 20 procent. Att det också kan bli till valresultat är ingen omöjlighet. Det har vi sett med liknande partier i andra nordiska länder. De traditionella partierna måste bryta med den misslyckade integrations- och migrationspolitiken utan att acceptera SD:s verklighetsbild.

Det är viktigare än någonsin i dessa tider när vi upplever den största folkvandringen sedan det andra världskriget och där den senaste tidens akuta flyktingkatastrof i Europa måste få en lösning. Det är upp till Europas ledare att ta ansvar, visa handlingskraft och fatta de svåra besluten. EU måste visa vilja och får inte vända sig inåt. Vi behöver fler ledare som likt den tyska förbundskanslern Angela Merkel slår fast att om vi kunde rädda bankerna så kan vi rädda flyktingar. Det här är ett utmärkt tillfälle för EU att visa alla sina skeptiker sin styrka och visa varför man behövs.

Människor förväntar sig också att politikerna ska svara upp mot bostadsbristen, den höga arbetslösheten och de svaga skolresultaten. Då duger det inte att som den svenska regeringen sätta upp meningslösa mål om att nå Europas lägsta arbetslöshet 2020, ty sådana utformade mål påverkas ju också av hur det går för andra EU-länder. Det svenska målet kan ju infrias om arbetslösheten går upp i andra länder men det är inget att trakta efter.

Mot regeringen står samtidigt en vilsen och försvagad borgerlighet som har kommit med en del halvmesyrer men som ännu inte har lyckats leverera några heltäckande svar. Just nu kretsar nästan all debatt kring SD:s frågor men det finns andra viktiga frågor som också förtjänar ett större utrymme. Det har handlat mycket om maktspel och mindre av att komma med nya förslag. Taktiserandet måste nu bort.

Min förhoppning är att det nu kommer att handla mer om konkret politik och mindre av spel och skenbar retorik. Vi behöver en större konstruktivitet från alla parter. Nu ligger man istället lågt och tar inte några risker alls. Ansvaret vilar främst på regeringen. Att vara statsminister inför en oförenlig oppositionell riksdagsmajoritet och inte själv sätta agendan är ju inget att sträva efter. Smekmånaden är definitivt över för Löfven. Nu krävs handling och inte bara ord.

Vi ser en oförmåga att erbjuda medborgarna svar på framtidens utmaningar och i detta osäkra och splittrande politiska landskap lockar SD:s enkla och i många stycken populistiska budskap en allt större skara.

Det skrämmer i alla fall mig.

Budgeten är intressant och extra betydelsefull eftersom det är det enda som den svaga minoritetsregeringen, Stefan Löfvens ministär förfogar bara över 138 av 349 mandat, med säkerhet kan få igenom i riksdagen efter den parlamentariskt tvivelaktiga decemberöverenskommelsen.

Många förslag har redan basunerats ut och det handlar som vanligt om skattehöjningar från en rödgrön regering som har gjort det till sin dygd. Av lätt insedda skäl är detta något man ogärna talar om utan istället är det olika satsningar här och där som lyfts fram.

Det har varit ett omtumlande första år av den nya mandatperioden med regeringskris, ett aviserat nyval som aldrig blev av och en regering som 2015 styr Sverige på oppositionens budget. Nu ska det bli annorlunda är det tänkt.

Opinionsundersökningar är alltid intressanta även om det på politikerspråk med rätta heter att det enbart är valresultat som gäller. Men så stora skillnader som den senaste tidens mätningar visar gentemot förra höstens valresultat går inte att vifta bort.

Den tydligaste trenden är att Sverigedemokraterna ökar markant. I dag har de siffror strax under 20 procent. Att det också kan bli till valresultat är ingen omöjlighet. Det har vi sett med liknande partier i andra nordiska länder. De traditionella partierna måste bryta med den misslyckade integrations- och migrationspolitiken utan att acceptera SD:s verklighetsbild.

Det är viktigare än någonsin i dessa tider när vi upplever den största folkvandringen sedan det andra världskriget och där den senaste tidens akuta flyktingkatastrof i Europa måste få en lösning. Det är upp till Europas ledare att ta ansvar, visa handlingskraft och fatta de svåra besluten. EU måste visa vilja och får inte vända sig inåt. Vi behöver fler ledare som likt den tyska förbundskanslern Angela Merkel slår fast att om vi kunde rädda bankerna så kan vi rädda flyktingar. Det här är ett utmärkt tillfälle för EU att visa alla sina skeptiker sin styrka och visa varför man behövs.

Människor förväntar sig också att politikerna ska svara upp mot bostadsbristen, den höga arbetslösheten och de svaga skolresultaten. Då duger det inte att som den svenska regeringen sätta upp meningslösa mål om att nå Europas lägsta arbetslöshet 2020, ty sådana utformade mål påverkas ju också av hur det går för andra EU-länder. Det svenska målet kan ju infrias om arbetslösheten går upp i andra länder men det är inget att trakta efter.

Mot regeringen står samtidigt en vilsen och försvagad borgerlighet som har kommit med en del halvmesyrer men som ännu inte har lyckats leverera några heltäckande svar. Just nu kretsar nästan all debatt kring SD:s frågor men det finns andra viktiga frågor som också förtjänar ett större utrymme. Det har handlat mycket om maktspel och mindre av att komma med nya förslag. Taktiserandet måste nu bort.

Min förhoppning är att det nu kommer att handla mer om konkret politik och mindre av spel och skenbar retorik. Vi behöver en större konstruktivitet från alla parter. Nu ligger man istället lågt och tar inte några risker alls. Ansvaret vilar främst på regeringen. Att vara statsminister inför en oförenlig oppositionell riksdagsmajoritet och inte själv sätta agendan är ju inget att sträva efter. Smekmånaden är definitivt över för Löfven. Nu krävs handling och inte bara ord.

Vi ser en oförmåga att erbjuda medborgarna svar på framtidens utmaningar och i detta osäkra och splittrande politiska landskap lockar SD:s enkla och i många stycken populistiska budskap en allt större skara.

Det skrämmer i alla fall mig.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.