14 sep 2015 06:00

14 sep 2015 06:00

Ytterst tveksamt om jag är gjord för golf

PETRA LUNDGREN

Kommer du i håg när jag skrev om att jag börjat spela golf? Jag gjorde ju det i våras, både skrev och började. Och jag måste säga att jag var väldigt ivrig i början. Jag köpte golfbag, nya klubbor, spelade upp några veckor efter golfkursen och tog lektioner där jag kavat utbrast:

– Jag ska vara golfproffs innan sommaren är slut!

Jag skulle verkligen spela hur mycket golf som helst. Hela sommaren. Gjorde jag det? Nej! Varför? Tja, det regnade, regnade och regnade. Och regnade det inte så blåste det. Så desperat att bli golfproffs är jag inte så jag både regnar och blåser bort.

Det var också så att jag blev sämre på golf av att ta lektioner. Egenlärd teknik krockade med ny teknik i huvudet. För oj så mycket teknik det är att spela golf. Förutom att svinga rätt så ska högerfoten upp på tå som om man dansar balett, höften ska fram och som om det inte vore nog så ska man stå som en grottmänniska (min beskrivning, inte golflärarens). Så ja, det är en hel del att tänka på.

Nu tillhör jag folket som inte gillar att öva på saker men också folket som inte har något tålamod. Jag har heller inget bollsinne och ser sällan var bollen landar. Som gjord för golf? Ytterst tveksamt.

– Jag ska sluta spela golf, sa jag till pappa.

– Tycker jag inte, ge det ett år till, sa han.

Jag sa att vi får se hur det blir. Jag slutar och börjar med golf flera gånger i veckan. Ibland flera gånger om dagen.

Mest slutade jag i juni. Varför? Rätt givet tycker jag. Var ute och gick en runda. Det gick dåligt hela tiden. Boll efter boll försvann under mystiska omständigheter. Sedan kom hål fem. Slag ett gick rakt in bron några meter framför mig. Hittade bollen. Slog ut bollen igen. Då gick den rakt in i skogen till höger. Hittade bollen (fick hjälp med det), slog den igen. Bollen gick en meter. Slog den igen. Då gick bollen till vänster. Rakt ner i en sjö.

– Vad trött jag blir, sa jag och tog fram en ny boll.

Jag slog till bollen och den gick rakt in i skogen till höger igen. Som en tåfjutt.

– Men det är ju helt overkligt, gastade jag och avbröt rundan med mycket sur min.

Sedan spelade jag inte på hela sommaren. Förrän i augusti (när sommaren äntligen kom). Då tog jag en lektion och sa till golfläraren på skarpen att övertyga mig om att golf är roligt. Jag tror inte att han lyckades.

Men än har jag som sagt inte lagt ner golfandet helt. När jag skriver detta är det den nionde september, jag äter sushi i solen på lunchen i Helénsparken. Det är sommar fortfarande, meterologiskt sett i alla fall, så jag har fortfarande tid att bli golfproffs. Jippie ...

Hiss

Folk som hjälper andra, med smått som stort.

Diss

Vantar i september. Jag gillar vantar, men hellre i oktober.

Kommer du i håg när jag skrev om att jag börjat spela golf? Jag gjorde ju det i våras, både skrev och började. Och jag måste säga att jag var väldigt ivrig i början. Jag köpte golfbag, nya klubbor, spelade upp några veckor efter golfkursen och tog lektioner där jag kavat utbrast:

– Jag ska vara golfproffs innan sommaren är slut!

Jag skulle verkligen spela hur mycket golf som helst. Hela sommaren. Gjorde jag det? Nej! Varför? Tja, det regnade, regnade och regnade. Och regnade det inte så blåste det. Så desperat att bli golfproffs är jag inte så jag både regnar och blåser bort.

Det var också så att jag blev sämre på golf av att ta lektioner. Egenlärd teknik krockade med ny teknik i huvudet. För oj så mycket teknik det är att spela golf. Förutom att svinga rätt så ska högerfoten upp på tå som om man dansar balett, höften ska fram och som om det inte vore nog så ska man stå som en grottmänniska (min beskrivning, inte golflärarens). Så ja, det är en hel del att tänka på.

Nu tillhör jag folket som inte gillar att öva på saker men också folket som inte har något tålamod. Jag har heller inget bollsinne och ser sällan var bollen landar. Som gjord för golf? Ytterst tveksamt.

– Jag ska sluta spela golf, sa jag till pappa.

– Tycker jag inte, ge det ett år till, sa han.

Jag sa att vi får se hur det blir. Jag slutar och börjar med golf flera gånger i veckan. Ibland flera gånger om dagen.

Mest slutade jag i juni. Varför? Rätt givet tycker jag. Var ute och gick en runda. Det gick dåligt hela tiden. Boll efter boll försvann under mystiska omständigheter. Sedan kom hål fem. Slag ett gick rakt in bron några meter framför mig. Hittade bollen. Slog ut bollen igen. Då gick den rakt in i skogen till höger. Hittade bollen (fick hjälp med det), slog den igen. Bollen gick en meter. Slog den igen. Då gick bollen till vänster. Rakt ner i en sjö.

– Vad trött jag blir, sa jag och tog fram en ny boll.

Jag slog till bollen och den gick rakt in i skogen till höger igen. Som en tåfjutt.

– Men det är ju helt overkligt, gastade jag och avbröt rundan med mycket sur min.

Sedan spelade jag inte på hela sommaren. Förrän i augusti (när sommaren äntligen kom). Då tog jag en lektion och sa till golfläraren på skarpen att övertyga mig om att golf är roligt. Jag tror inte att han lyckades.

Men än har jag som sagt inte lagt ner golfandet helt. När jag skriver detta är det den nionde september, jag äter sushi i solen på lunchen i Helénsparken. Det är sommar fortfarande, meterologiskt sett i alla fall, så jag har fortfarande tid att bli golfproffs. Jippie ...

Hiss

Folk som hjälper andra, med smått som stort.

Diss

Vantar i september. Jag gillar vantar, men hellre i oktober.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.