15 sep 2015 04:00

15 sep 2015 12:46

Det går att vara supporter på distans

ALF EHN

Nu kan tjatet börja igen.

I morgon börjar Svenska hockeyligan (SHL), eller elitserien som jag fortfarande envisas med att kalla vår högsta ishockeyserie.

Vi är många som följer matcherna, åtminstone resultatmässigt, och som har lite extra känslor för något av de 14 lagen som numera gör upp om vilket som är landets bästa gäng. Vi har 52 omgångar och ett rafflande slutspel att se fram emot.

För min del finns hjärtat hos Västra Frölunda. Redan när jag liten, och det var länge sedan, fastnade jag för Göteborgslaget. Då var exponeringen av laget och den högsta serien inte ens i närheten av det som förekommer i dag. Nu kan varje tekning, skott och räddning upplevas, av de som vill, via datorn eller tv:n.

Under slutet av 1960-talet handlade det om att uppfatta något i den sportradio som fanns eller i tv-sportens sändningar. Om man hade lite tur kunde det bli några förvirrade sekvenser i Sportspegeln som då, liksom nu, sändes på söndagskvällarna.

I stället var Göteborgs-Posten den främsta källan för den som ville följa Frölunda, som på den tiden spelade i Frölundaborg. Vi fick tidningen vid lunchtid och när jag kom hem från skolan slet jag åt mig den och läste om mitt ishockeylag. Det fanns alltid något om Frölunda i GP, men måndags- och fredagsnumren lockade mest. Då spelades det i högsta serien, som bestod av två olika serier (norra och södra), på torsdagar och söndagar. Spelare som Roger Olsson, Leif ”Blixten” Henriksson och Lars-Erik Sjöberg var några av profilerna. Mitt engagemang var större då jämfört med nu, jag kunde betydligt mer om de spelarna än vad jag vet om Joel Lundqvist, Andreas Johnsson och Robin Figren, som är några av dagens Frölundahjältar.

Jag försöker följa lagets öden så gott det går, främst genom sportradions utmärkta sändningar, men via nätet finns ju alla möjligheter att vara uppdaterad.

Vi är många som följer Frölunda på distans. Att jag mer sällan åker ned till Scandinavium och kikar, betyder inte att lidelsen och känslan för laget inte finns där. Det går att vara supporter på distans.

Dessutom innebär SHK-premiären att hockeysnacket kan börja på allvar. Många har sitt favoritlag, och visst är det kul och skicka ett sms till någon Brynässupporter när Frölunda har varit i Gävle och vunnit.

Att man får bitskt meddelande tillbaka när Brynäs har vunnit i Göteborg är givet.

Sådant får man ta.

 

Hiss: Malmö FF möter Paris SG i kväll. Det är stort och betydelsefullt för svensk fotboll, oavsett vilket gäng man håller på

Diss: Vad händer i Chelsea? Fyra poäng av 15 möjliga och ligasegern är i praktiken redan borta.

 

 

I morgon börjar Svenska hockeyligan (SHL), eller elitserien som jag fortfarande envisas med att kalla vår högsta ishockeyserie.

Vi är många som följer matcherna, åtminstone resultatmässigt, och som har lite extra känslor för något av de 14 lagen som numera gör upp om vilket som är landets bästa gäng. Vi har 52 omgångar och ett rafflande slutspel att se fram emot.

För min del finns hjärtat hos Västra Frölunda. Redan när jag liten, och det var länge sedan, fastnade jag för Göteborgslaget. Då var exponeringen av laget och den högsta serien inte ens i närheten av det som förekommer i dag. Nu kan varje tekning, skott och räddning upplevas, av de som vill, via datorn eller tv:n.

Under slutet av 1960-talet handlade det om att uppfatta något i den sportradio som fanns eller i tv-sportens sändningar. Om man hade lite tur kunde det bli några förvirrade sekvenser i Sportspegeln som då, liksom nu, sändes på söndagskvällarna.

I stället var Göteborgs-Posten den främsta källan för den som ville följa Frölunda, som på den tiden spelade i Frölundaborg. Vi fick tidningen vid lunchtid och när jag kom hem från skolan slet jag åt mig den och läste om mitt ishockeylag. Det fanns alltid något om Frölunda i GP, men måndags- och fredagsnumren lockade mest. Då spelades det i högsta serien, som bestod av två olika serier (norra och södra), på torsdagar och söndagar. Spelare som Roger Olsson, Leif ”Blixten” Henriksson och Lars-Erik Sjöberg var några av profilerna. Mitt engagemang var större då jämfört med nu, jag kunde betydligt mer om de spelarna än vad jag vet om Joel Lundqvist, Andreas Johnsson och Robin Figren, som är några av dagens Frölundahjältar.

Jag försöker följa lagets öden så gott det går, främst genom sportradions utmärkta sändningar, men via nätet finns ju alla möjligheter att vara uppdaterad.

Vi är många som följer Frölunda på distans. Att jag mer sällan åker ned till Scandinavium och kikar, betyder inte att lidelsen och känslan för laget inte finns där. Det går att vara supporter på distans.

Dessutom innebär SHK-premiären att hockeysnacket kan börja på allvar. Många har sitt favoritlag, och visst är det kul och skicka ett sms till någon Brynässupporter när Frölunda har varit i Gävle och vunnit.

Att man får bitskt meddelande tillbaka när Brynäs har vunnit i Göteborg är givet.

Sådant får man ta.

 

Hiss: Malmö FF möter Paris SG i kväll. Det är stort och betydelsefullt för svensk fotboll, oavsett vilket gäng man håller på

Diss: Vad händer i Chelsea? Fyra poäng av 15 möjliga och ligasegern är i praktiken redan borta.

 

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.