17 sep 2015 04:00

17 sep 2015 04:00

Där nyval inte hör till ovanligheterna

LINUS HELLMAN

Nyval.

Ordet som sätter skräck i politikerna i Sverige så mycket att de i ett låst läge hellre väljer att sluta parlamentariskt tvivelaktiga överenskommelser än att ånyo möta väljarna.

Så är icke fallet i Grekland som på söndag går till parlamentsval för fjärde gången på bara tre år.

Alla jämförelser med Grekland är i realiteten föga relevanta men de tjänar dessvärre ofta som avskräckande exempel. Den grekiska krisen har varit ett återkommande inslag i nyhetsrapportering sedan finanskrisen bröt ut.

Grekland har varit Europas sorgebarn i den ekonomiska krisens spår i flera år. De har levt över sina tillgångar i åratal och till slut kom den statsfinansiella verkligheten ikapp.

Det visade sig att de grekiska politikerna hade fuskat med bokföringen på ett kreativt sätt men till sist skärskådades det hur illa ställt det var med finanserna.

Grekland har varit på ruinens brant flera gånger. De har varit ytterst nära att ha fått tvingas ställa in de offentliga åtagande men betalaningarna har kunnat ske efter nya nödlån när en statsbankrutt varit nära förstående.

Efter sex års ekonomisk kris är Grekland i botten. Landet, med sina elva miljoner invånare, har den högsta statsskulden i hela Europa. De är skyldiga astronomiska 3 000 miljarder kronor. Skulderna uppgår till upp emot 180 procent i förhållande till BNP vilket kan jämföras med omkring 44 procent för ett land som Sverige enligt Eurostats siffror.

I sammanhanget kan det vara på sin plats att erinra om att kravet för att gå med i valutasamarbetet låg på högst 60 procent när EMU inrättades en gång i tiden. Det är inte många länder i Europa som når upp till de så kallade konvergenskraven, ty det gör inte ens Tyskland i nuläget. Italien, Portugal och Spanien är andra sydeuropeiska länder med en skyhög statskuld på omkring och över 100 procent mätt i BNP.

Den ekonomiska krisen i Grekland märks tydligt i samhället med en arbetslöshet på 30 procent men för människor under 30 år är den till och med 60 procent.

I denna grymma verklighet riktas nu blickarna åter mot landet som håller nyval på söndag. Premiärministern och vänsterledaren Alexis Tsipras valde att avgå i augusti varpå presidenten upplöste parlamentet.

Det är jämnt mellan Tsipras parti Syriza och högerpartiet Ny demokrati i opinionsundersökningarna. Vem som blir största parti i Grekland har en direkt avgörande inverkan på den följande regeringsbildningen eftersom det största partiet enligt författningen erhåller 50 extra mandat i parlamentet.

Oavsett vem som vinner och får bilda regeringen återstår smärtsamma reformer för att göra landet konkurrenskraftigt och minska den skyhöga statsskulden. Det kan inte vara roligt att vara grekisk väljare i dessa dagar och veta att oavsett vad de röstar på så kommer det att bli tuffa tider.

I denna krismiljö samlar det nynazistiska partiet Gyllene gryning ett inte obetydligt stöd. Det känns närmast paradoxalt i ett Grekland som uppfann demokratin och som blev ockuperat av Nazityskland under det andra världskriget.

Det här är fjärde gången på bara tre år som det grekiska folket av olika anledningar går till parlamentsval i denna demokratins vagga. Tidigare i somras fick folket dessutom i en hastigt utlyst folkomröstning ta ställning till de internationella låntagarnas åtstramningskrav.

Höjda skatter och budgetnedskärningar är vad som väntar för det grekiska folket. Den tidigare svenske statsministern Göran Perssons ord om att den som är satt i skuld är icke fri känns i sammanhanget väldigt träffande.

Det är priset som grekerna får betala för att inkompetenta politiker har fått styra i åratal.

Den som inte tycker synd om grekerna inför detta eländiga faktum saknar både själ och hjärta.

Alla jämförelser med Grekland är i realiteten föga relevanta men de tjänar dessvärre ofta som avskräckande exempel. Den grekiska krisen har varit ett återkommande inslag i nyhetsrapportering sedan finanskrisen bröt ut.

Grekland har varit Europas sorgebarn i den ekonomiska krisens spår i flera år. De har levt över sina tillgångar i åratal och till slut kom den statsfinansiella verkligheten ikapp.

Det visade sig att de grekiska politikerna hade fuskat med bokföringen på ett kreativt sätt men till sist skärskådades det hur illa ställt det var med finanserna.

Grekland har varit på ruinens brant flera gånger. De har varit ytterst nära att ha fått tvingas ställa in de offentliga åtagande men betalaningarna har kunnat ske efter nya nödlån när en statsbankrutt varit nära förstående.

Efter sex års ekonomisk kris är Grekland i botten. Landet, med sina elva miljoner invånare, har den högsta statsskulden i hela Europa. De är skyldiga astronomiska 3 000 miljarder kronor. Skulderna uppgår till upp emot 180 procent i förhållande till BNP vilket kan jämföras med omkring 44 procent för ett land som Sverige enligt Eurostats siffror.

I sammanhanget kan det vara på sin plats att erinra om att kravet för att gå med i valutasamarbetet låg på högst 60 procent när EMU inrättades en gång i tiden. Det är inte många länder i Europa som når upp till de så kallade konvergenskraven, ty det gör inte ens Tyskland i nuläget. Italien, Portugal och Spanien är andra sydeuropeiska länder med en skyhög statskuld på omkring och över 100 procent mätt i BNP.

Den ekonomiska krisen i Grekland märks tydligt i samhället med en arbetslöshet på 30 procent men för människor under 30 år är den till och med 60 procent.

I denna grymma verklighet riktas nu blickarna åter mot landet som håller nyval på söndag. Premiärministern och vänsterledaren Alexis Tsipras valde att avgå i augusti varpå presidenten upplöste parlamentet.

Det är jämnt mellan Tsipras parti Syriza och högerpartiet Ny demokrati i opinionsundersökningarna. Vem som blir största parti i Grekland har en direkt avgörande inverkan på den följande regeringsbildningen eftersom det största partiet enligt författningen erhåller 50 extra mandat i parlamentet.

Oavsett vem som vinner och får bilda regeringen återstår smärtsamma reformer för att göra landet konkurrenskraftigt och minska den skyhöga statsskulden. Det kan inte vara roligt att vara grekisk väljare i dessa dagar och veta att oavsett vad de röstar på så kommer det att bli tuffa tider.

I denna krismiljö samlar det nynazistiska partiet Gyllene gryning ett inte obetydligt stöd. Det känns närmast paradoxalt i ett Grekland som uppfann demokratin och som blev ockuperat av Nazityskland under det andra världskriget.

Det här är fjärde gången på bara tre år som det grekiska folket av olika anledningar går till parlamentsval i denna demokratins vagga. Tidigare i somras fick folket dessutom i en hastigt utlyst folkomröstning ta ställning till de internationella låntagarnas åtstramningskrav.

Höjda skatter och budgetnedskärningar är vad som väntar för det grekiska folket. Den tidigare svenske statsministern Göran Perssons ord om att den som är satt i skuld är icke fri känns i sammanhanget väldigt träffande.

Det är priset som grekerna får betala för att inkompetenta politiker har fått styra i åratal.

Den som inte tycker synd om grekerna inför detta eländiga faktum saknar både själ och hjärta.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.