24 sep 2015 04:00

24 sep 2015 04:00

Håll tassarna borta från de fyra friheterna

LINUS HELLMAN

De fyra friheterna för människor, varor, tjänster och kapital utgör själva hörnstenen i den Europeiska unionen. Nu är Schengenavtalet som berör människors rätt att resa fritt över gränserna inom EU hotat i spåren av den pågående flyktingkatastrofen och det är allvarligt för Europa.

Jag har sagt det tidigare i den här kolumnen men vissa saker tål helt enkelt att upprepas.

Om inte EU fanns hade det varit nödvändigt att uppfinna det.

Fred, frihet och försoning eller samarbete, säkerhet och stabilitet.

Det är ord med tydliga associationer till det europeiska samarbetet.

Vi svenskar har aldrig varit några entusiaster av EU men genom åren har vi blivit mer och mer positiva. Kanske beror vår tvehågsenhet på vår egen historia med fred i över 200 år och det faktum att vi kom att stå utanför två förödande världskrig på vår kontinent?

Idag ser vi EU som en självklarhet, det är något som vi tar för givet. Medlemskapet var för oss helt nödvändigt och det är svårt, nästintill omöjligt, att idag tänka oss ett utanförskap.

Trots alla fördelar lider EU av brister och de blottas inte minst nu när vi ser den största flyktingströmmen sedan det andra världskriget. Människor flyr från krig och vill till Europa men flera av EU:s länder har vänt dem ryggen.

I realiteten är det endast Sverige, Tyskland och Österrike som tar emot flyktingar i någon större utsträckning. I övrigt har de möts av kalla handen, framförallt av länderna i Östeuropa. Det är kanske inte så konstigt efter att de i flera decennier fått ta del av den vedervärdiga kommunistiska propagandan om att allt utifrån är av ondo och ett hot mot staten?

Flyktingströmmarna har lett till att EU:s yttre gräns inte har lyckats upprätthållas och därför har flera länder återinfört nationella gränskontroller mellan EU-länder. Det åsidosätter emellertid tanken inom Schengenavtalet att människor ska kunna resa fritt mellan unionens länder.

När röster nu höjs om att denna fria rörlighet är hotad ska dessa varningssignaler tas på allvar. Detta är en av grundpelarna inom unionen och det öppna och fria Europa som vi känner är därmed hotat.

Det är dags för Europa att ta ett gemensamt ansvar för flyktingströmmarna och dessutom är det ett gyllene tillfälle för EU att visa sina kritiker varför man behövs. Vidare skulle EU visa att man också klarar av att lösa stora frågor. Regelverken är måhända inte anpassade till dagens verklighet men det fråntar likväl inte de ledande europeiska politikerna från att ta sitt ansvar, ty dagens situation är ohållbar. Nu ser det dock ut som om EU kan lyckas nå en gemensam lösning även om flera länder stretar emot och vägrar ta sitt ansvar.

Demokrati tar tid och är inte alltid lätt. Det är något som kanske sammanfattades allra bäst av den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt förra året. Han uttalade sig om kritiken att EU var för långsamt och undfallet kring de ekonomiska sanktionerna gentemot Ryssland i samband med deras folkrättsvidriga ockupation av Krimhalvön i början av 2014.

”Vi är 28 demokratier som talar med varandra. Det tar tid att förankra positionerna i de nationella parlamenten och det går lite långsammare, men jag tror att demokrati är ett bättre system”, sade han.

När vi ändå är inne på tidigare statsministrar går det även att relatera till Carl Bildt när denne nyligen resonerande kring behovet av ett kvotsystem inom unionen.

”Förr eller senare kommer EU alltid överens om någonting”.

Låt oss hoppas att det sker igen och det snarast.

Men inte till vilket pris som helst.

Den inre marknaden och de fyra friheterna måste förbli lika heliga för européerna som kon är för alla indier.

Jag har sagt det tidigare i den här kolumnen men vissa saker tål helt enkelt att upprepas.

Om inte EU fanns hade det varit nödvändigt att uppfinna det.

Fred, frihet och försoning eller samarbete, säkerhet och stabilitet.

Det är ord med tydliga associationer till det europeiska samarbetet.

Vi svenskar har aldrig varit några entusiaster av EU men genom åren har vi blivit mer och mer positiva. Kanske beror vår tvehågsenhet på vår egen historia med fred i över 200 år och det faktum att vi kom att stå utanför två förödande världskrig på vår kontinent?

Idag ser vi EU som en självklarhet, det är något som vi tar för givet. Medlemskapet var för oss helt nödvändigt och det är svårt, nästintill omöjligt, att idag tänka oss ett utanförskap.

Trots alla fördelar lider EU av brister och de blottas inte minst nu när vi ser den största flyktingströmmen sedan det andra världskriget. Människor flyr från krig och vill till Europa men flera av EU:s länder har vänt dem ryggen.

I realiteten är det endast Sverige, Tyskland och Österrike som tar emot flyktingar i någon större utsträckning. I övrigt har de möts av kalla handen, framförallt av länderna i Östeuropa. Det är kanske inte så konstigt efter att de i flera decennier fått ta del av den vedervärdiga kommunistiska propagandan om att allt utifrån är av ondo och ett hot mot staten?

Flyktingströmmarna har lett till att EU:s yttre gräns inte har lyckats upprätthållas och därför har flera länder återinfört nationella gränskontroller mellan EU-länder. Det åsidosätter emellertid tanken inom Schengenavtalet att människor ska kunna resa fritt mellan unionens länder.

När röster nu höjs om att denna fria rörlighet är hotad ska dessa varningssignaler tas på allvar. Detta är en av grundpelarna inom unionen och det öppna och fria Europa som vi känner är därmed hotat.

Det är dags för Europa att ta ett gemensamt ansvar för flyktingströmmarna och dessutom är det ett gyllene tillfälle för EU att visa sina kritiker varför man behövs. Vidare skulle EU visa att man också klarar av att lösa stora frågor. Regelverken är måhända inte anpassade till dagens verklighet men det fråntar likväl inte de ledande europeiska politikerna från att ta sitt ansvar, ty dagens situation är ohållbar. Nu ser det dock ut som om EU kan lyckas nå en gemensam lösning även om flera länder stretar emot och vägrar ta sitt ansvar.

Demokrati tar tid och är inte alltid lätt. Det är något som kanske sammanfattades allra bäst av den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt förra året. Han uttalade sig om kritiken att EU var för långsamt och undfallet kring de ekonomiska sanktionerna gentemot Ryssland i samband med deras folkrättsvidriga ockupation av Krimhalvön i början av 2014.

”Vi är 28 demokratier som talar med varandra. Det tar tid att förankra positionerna i de nationella parlamenten och det går lite långsammare, men jag tror att demokrati är ett bättre system”, sade han.

När vi ändå är inne på tidigare statsministrar går det även att relatera till Carl Bildt när denne nyligen resonerande kring behovet av ett kvotsystem inom unionen.

”Förr eller senare kommer EU alltid överens om någonting”.

Låt oss hoppas att det sker igen och det snarast.

Men inte till vilket pris som helst.

Den inre marknaden och de fyra friheterna måste förbli lika heliga för européerna som kon är för alla indier.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.