25 sep 2015 04:00

25 sep 2015 04:00

Moses kom strosande över tangentbordet

Nu har kattungarna som vi fick i somras växt till sig och kan snarare räknas som kattungdomar. Bröderna har bott in sig och ser numera fästmön och mig som sin familj.

Det betyder inte att vi nått det lugn som rådde med våra gamla katter. Nä, ungdomarna har i och för sig gjort sig hemmastadda och nu är det ingen (peppar peppar) som kissar utanför lådan längre. Men det innebär inte att de undersökt färdigt. Allt måste ju kollas.

För några nätter sedan vaknade jag av ett förfärligt väsen inifrån badrummet och när jag förstod att jag lyssnade på vattenplask slängde jag mig ur sängen, men Moses hade redan lyckats ta sig ur toalettstolen som han troligen dök ner i med nosen före. Golvet var vått och katten satt i hörnet under badkaret så jag gick och lade mig igen.

Jag väntar på att Sam skall få samma upplevelse för varje gång jag spolar hoppar han upp på sittringen och stirrar osunt intresserat ner i vattenvirvlarna. Nu är de i alla fall för stora för att vi skall oroa oss för att de skall kunna försvinna ner i kröken.

Moses gillar att undersöka nya platser. Fästmön vaknade för några veckor sedan av att han tagit sig in i påslakanet och tog sig upp under täcket därinne. Klorna gick genom lakanet och tog spjärn mot fästmön. Han hann ända upp i övre hörnet så det tog ett tag för henne att få ut honom.

När jag skriver denna text sitter jag på vår inglasade altan för det är en oväntad sol utomhus. Katterna rör sig runt mig och jag får ibland hejda mig i mitt skrivande för att plocka ner en katt från en gardin eller rädda en prydnadsväxt från att massakreras.

¨’ääääääää888888888/ää

Raden ovanför var det Moses som skrev när han kom strosande över tangentbordet. Jag låter det stå kvar och ser det som en hälsning till läsarna. (det var egentligen två rader med åttor men jag redigerade ner det lite)

Den energi som finns i de små liven är underbar att se och ibland mycket frustrerande. Den charm som katterna utstrålar beror mycket på nyfikjb

Så, nu är jag tillbaka. Sam råkade trampa i sitt eget bajs när han var på lådan och lämnade spår efter sig när han traskade iväg. Det krävde omedelbar sanering, både av katt och golv.

Kattungarna är jättehärliga, men ibland blir man rätt trött på att upptågen aldrig tar slut. Men sedan, om ett antal år, kommer de att vara stillsamma lata katter som lever ut sin energi utomhus medan de inne hos oss mest bara ligger och gosar. Och även om vi älskar dem då så kommer vi att sakna det liv de förde som kattungar. Jag försöker tänka på det när jag plockar upp krukskärvor.

Hiss: Att kunna sitta i sitt hem och titta på katterna... och skratta högt.

Diss: Grymhet, vare sig det gäller mot människor eller djur.

Nu har kattungarna som vi fick i somras växt till sig och kan snarare räknas som kattungdomar. Bröderna har bott in sig och ser numera fästmön och mig som sin familj.

Det betyder inte att vi nått det lugn som rådde med våra gamla katter. Nä, ungdomarna har i och för sig gjort sig hemmastadda och nu är det ingen (peppar peppar) som kissar utanför lådan längre. Men det innebär inte att de undersökt färdigt. Allt måste ju kollas.

För några nätter sedan vaknade jag av ett förfärligt väsen inifrån badrummet och när jag förstod att jag lyssnade på vattenplask slängde jag mig ur sängen, men Moses hade redan lyckats ta sig ur toalettstolen som han troligen dök ner i med nosen före. Golvet var vått och katten satt i hörnet under badkaret så jag gick och lade mig igen.

Jag väntar på att Sam skall få samma upplevelse för varje gång jag spolar hoppar han upp på sittringen och stirrar osunt intresserat ner i vattenvirvlarna. Nu är de i alla fall för stora för att vi skall oroa oss för att de skall kunna försvinna ner i kröken.

Moses gillar att undersöka nya platser. Fästmön vaknade för några veckor sedan av att han tagit sig in i påslakanet och tog sig upp under täcket därinne. Klorna gick genom lakanet och tog spjärn mot fästmön. Han hann ända upp i övre hörnet så det tog ett tag för henne att få ut honom.

När jag skriver denna text sitter jag på vår inglasade altan för det är en oväntad sol utomhus. Katterna rör sig runt mig och jag får ibland hejda mig i mitt skrivande för att plocka ner en katt från en gardin eller rädda en prydnadsväxt från att massakreras.

¨’ääääääää888888888/ää

Raden ovanför var det Moses som skrev när han kom strosande över tangentbordet. Jag låter det stå kvar och ser det som en hälsning till läsarna. (det var egentligen två rader med åttor men jag redigerade ner det lite)

Den energi som finns i de små liven är underbar att se och ibland mycket frustrerande. Den charm som katterna utstrålar beror mycket på nyfikjb

Så, nu är jag tillbaka. Sam råkade trampa i sitt eget bajs när han var på lådan och lämnade spår efter sig när han traskade iväg. Det krävde omedelbar sanering, både av katt och golv.

Kattungarna är jättehärliga, men ibland blir man rätt trött på att upptågen aldrig tar slut. Men sedan, om ett antal år, kommer de att vara stillsamma lata katter som lever ut sin energi utomhus medan de inne hos oss mest bara ligger och gosar. Och även om vi älskar dem då så kommer vi att sakna det liv de förde som kattungar. Jag försöker tänka på det när jag plockar upp krukskärvor.

Hiss: Att kunna sitta i sitt hem och titta på katterna... och skratta högt.

Diss: Grymhet, vare sig det gäller mot människor eller djur.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.