26 sep 2015 04:00

26 sep 2015 04:00

Tänkvärd bok om Britt-Marie

KARIN LÅNGSTRÖM

Läste du också boken Britt-Marie var här i somras? Om inte, så är det en bok väl värd att investera lite tid i. Författaren Fredrik Backman ligger också bakom böcker som En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt, och har återigen bidragit till tankestoff.

Som sammanfattning – Britt-Marie lämnar ett 40-årigt äktenskap med en hopplös man som inte visat annat än missnöje och intresse för andra kvinnor. Efter ett intressant besök hos Arbetsförmedlingen hamnar hon i den avsomnande orten Borg där hennes uppdrag blir att ta hand om fritidsgården. Här har finanskrisen lämnat spår i form av till salu-skyltar som ruttnar ackompanjerade av stanken från den lokala samlingspunkten pizzerian.

Inte någon särskilt upplyftande miljö, kan tänkas, men ändå en miljö där människor lever. Verklighetens folk, formulerade sig ett politiskt parti sig för några år sedan, inte att förakta. Här levs, trots den tristess som en nedlagd bensinstation försöker vittna om, också riktigt liv. Här lever människor. De äter frukost, åker till jobbet om de har något, de har fredagsmys och tar en promenad med hunden. Ofta finns i dessa samhällen en eller ett par eldsjälar och i en tid då den enda inflyttningen består av asylsökande som yrvaket undrar var i världen de befinner sig, finns plats och behov för fler människor som bryr sig.

Britt-Marie är inte en person som skulle beskriva sig som en eldsjäl, men blir det ändå. Jag får inget grepp om henne när författaren beskriver hennes förakt för omgivningen, samtidigt som hon tvättar ungarnas t-shirts och motvilligt blir ledare för fotbollslaget.

Hon blir i sin person en påminnelse om hur våra förmågor och intressen kan bli till glädje för andra i nya sammanhang, bara en låter tanken ta nya svängar. Britt-Marie kan ingenting om ungdomsfotboll, men hon vet hur en får bort fläckar på kläder, och hon vet minsann hur en skriver listor för att organisera sin tillvaro.

Och med ens blir luften lite lättare att andas för någon medmänniska som behöver. Oavsett om denna medmänniska jobbar på Arbetsförmedlingen, är föräldralös eller någon som blivit kvar på en pizzeria någonstans i Sverige.

Hiss: Röda Korset. De har ju mötesplatser i precis varenda liten by!

Diss: Förakt för landsbygden.

Läste du också boken Britt-Marie var här i somras? Om inte, så är det en bok väl värd att investera lite tid i. Författaren Fredrik Backman ligger också bakom böcker som En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt, och har återigen bidragit till tankestoff.

Som sammanfattning – Britt-Marie lämnar ett 40-årigt äktenskap med en hopplös man som inte visat annat än missnöje och intresse för andra kvinnor. Efter ett intressant besök hos Arbetsförmedlingen hamnar hon i den avsomnande orten Borg där hennes uppdrag blir att ta hand om fritidsgården. Här har finanskrisen lämnat spår i form av till salu-skyltar som ruttnar ackompanjerade av stanken från den lokala samlingspunkten pizzerian.

Inte någon särskilt upplyftande miljö, kan tänkas, men ändå en miljö där människor lever. Verklighetens folk, formulerade sig ett politiskt parti sig för några år sedan, inte att förakta. Här levs, trots den tristess som en nedlagd bensinstation försöker vittna om, också riktigt liv. Här lever människor. De äter frukost, åker till jobbet om de har något, de har fredagsmys och tar en promenad med hunden. Ofta finns i dessa samhällen en eller ett par eldsjälar och i en tid då den enda inflyttningen består av asylsökande som yrvaket undrar var i världen de befinner sig, finns plats och behov för fler människor som bryr sig.

Britt-Marie är inte en person som skulle beskriva sig som en eldsjäl, men blir det ändå. Jag får inget grepp om henne när författaren beskriver hennes förakt för omgivningen, samtidigt som hon tvättar ungarnas t-shirts och motvilligt blir ledare för fotbollslaget.

Hon blir i sin person en påminnelse om hur våra förmågor och intressen kan bli till glädje för andra i nya sammanhang, bara en låter tanken ta nya svängar. Britt-Marie kan ingenting om ungdomsfotboll, men hon vet hur en får bort fläckar på kläder, och hon vet minsann hur en skriver listor för att organisera sin tillvaro.

Och med ens blir luften lite lättare att andas för någon medmänniska som behöver. Oavsett om denna medmänniska jobbar på Arbetsförmedlingen, är föräldralös eller någon som blivit kvar på en pizzeria någonstans i Sverige.

Hiss: Röda Korset. De har ju mötesplatser i precis varenda liten by!

Diss: Förakt för landsbygden.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.