03 okt 2015 04:00

03 okt 2015 04:00

De kusliga skärmarna på Vadsboleden

KARIN LÅNGSTRÖM

Kan vi prata litegrann om det här med bullerskärmarna på Vadsboleden? Det kanske bara är jag, men jag tycker att de är oerhört kusliga. Jag har liksom svårt att hitta ett förhållningssätt till dem. De liknar på ett vis sån där plast som en plastade in skolböcker med i mellanstadiet, i en förgången tid då allt skulle inplastas. Jag dras i tanken tillbaka till min mormors kök, där hon inte bara plastade in utan också monterade skyddspapp i skåp och lådor. Här var det inte fråga om att byta kök varje mandatperiod, utan saker och ting skulle hålla. Länge.

Men tillbaka till Vadsboledens bullerskydd. Häromdagen när jag kom körande fick jag en stark science fictionkänsla av att ett gäng rymdvarelser eller kanske till och med Darth Vader med hundratals droider var på väg att kasta sig över staketet och in över vägbanan. Kusligt, men jag fick genast lite feeling och önskade nästan att jag kunde fyra av några laserpilar från bilen. The Force Awakens!

Eller så är det en fråga om tycke och smak. Jag tycker att de helt enkelt är fula. Jag surfar in på nätet och googlar bullerskydd, bullerstaket och det mer branschrätta begreppet bullerdämpare. Bland alla snygga träkonstruktioner och murar kommer den upp. Vadsboledens kiseloxidbehandlade polykarbonatskivor. Säkert jätteeffektiva, så jag får väl ge mig.

Buller är ett omfattande miljö- och folkhälsoproblem. Att bo nära en hårt trafikerad väg måste vara oerhört enerverande. Det är klart att om en önskar leva i frid och fröjd fri från yttre påverkan är det kanske inte just längs Vadsboleden en ska bo, men trafiken lär ha ökat i intensitet de senaste åren. Åtminstone är min upplevelse att köerna tidvis blir längre och längre. Rusningstrafik i vårt lilla Skövde är en av konsekvenserna av att staden faktiskt växer.

Dock lämnar mig inte känslan av att vara inplastad. En yngre analytiker i min absoluta närhet bekräftade min tanke och meddelade tvärsäkert att de där, de är till för att vi inte ska köra i diket. Vi tackar Skövde kommun för omtanken, och inser att det kanske är bra att det inte byggs fysiska murar i vår stad. Det räcker med de osynliga, som delar och drar isär.

Å andra sidan skulle det vara bra med mentala bullerskydd ibland. Den som kunde uppfinna ett filter som stänger ute destruktivt buller som tar energi och förstör är nästa kandidat till Nobelpriset.

Hiss: Skövde stad har varit oerhört vacker under sommaren. Tack för alla fina planteringar!

Diss: När en ska norrut efter att ha varit på Coop Extra hänvisas en till att svänga höger och köra runt i den redan hårt trafikerade Hallenbergsrondellen för att komma tillbaka till Vadsboleden. Det känns väldigt märkligt.

Kan vi prata litegrann om det här med bullerskärmarna på Vadsboleden? Det kanske bara är jag, men jag tycker att de är oerhört kusliga. Jag har liksom svårt att hitta ett förhållningssätt till dem. De liknar på ett vis sån där plast som en plastade in skolböcker med i mellanstadiet, i en förgången tid då allt skulle inplastas. Jag dras i tanken tillbaka till min mormors kök, där hon inte bara plastade in utan också monterade skyddspapp i skåp och lådor. Här var det inte fråga om att byta kök varje mandatperiod, utan saker och ting skulle hålla. Länge.

Men tillbaka till Vadsboledens bullerskydd. Häromdagen när jag kom körande fick jag en stark science fictionkänsla av att ett gäng rymdvarelser eller kanske till och med Darth Vader med hundratals droider var på väg att kasta sig över staketet och in över vägbanan. Kusligt, men jag fick genast lite feeling och önskade nästan att jag kunde fyra av några laserpilar från bilen. The Force Awakens!

Eller så är det en fråga om tycke och smak. Jag tycker att de helt enkelt är fula. Jag surfar in på nätet och googlar bullerskydd, bullerstaket och det mer branschrätta begreppet bullerdämpare. Bland alla snygga träkonstruktioner och murar kommer den upp. Vadsboledens kiseloxidbehandlade polykarbonatskivor. Säkert jätteeffektiva, så jag får väl ge mig.

Buller är ett omfattande miljö- och folkhälsoproblem. Att bo nära en hårt trafikerad väg måste vara oerhört enerverande. Det är klart att om en önskar leva i frid och fröjd fri från yttre påverkan är det kanske inte just längs Vadsboleden en ska bo, men trafiken lär ha ökat i intensitet de senaste åren. Åtminstone är min upplevelse att köerna tidvis blir längre och längre. Rusningstrafik i vårt lilla Skövde är en av konsekvenserna av att staden faktiskt växer.

Dock lämnar mig inte känslan av att vara inplastad. En yngre analytiker i min absoluta närhet bekräftade min tanke och meddelade tvärsäkert att de där, de är till för att vi inte ska köra i diket. Vi tackar Skövde kommun för omtanken, och inser att det kanske är bra att det inte byggs fysiska murar i vår stad. Det räcker med de osynliga, som delar och drar isär.

Å andra sidan skulle det vara bra med mentala bullerskydd ibland. Den som kunde uppfinna ett filter som stänger ute destruktivt buller som tar energi och förstör är nästa kandidat till Nobelpriset.

Hiss: Skövde stad har varit oerhört vacker under sommaren. Tack för alla fina planteringar!

Diss: När en ska norrut efter att ha varit på Coop Extra hänvisas en till att svänga höger och köra runt i den redan hårt trafikerade Hallenbergsrondellen för att komma tillbaka till Vadsboleden. Det känns väldigt märkligt.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.