05 okt 2015 04:00

05 okt 2015 04:00

När saker går sönder, men man vinner i kubb

PETRA LUNDGREN

Dagen började sannerligen ruttet. Eller man kan säga att det dåliga stim jag var inne i, fortsatte. Bilens styrenhet är/var (beroende på jag fått tillbaka den när detta läses) på långvården i Tyskland. Favoritjeansen hade gått sönder och var utom all räddning. Favoritkängorna hade spruckit i sulorna och tog in vatten. Naturligtvis hade just den sortens kängor utgått ur sortimentet men skomakaren gav dem ingen dödsdom utan de skulle gå att laga.

Så utan bil, byxor och skor (inte helt sant men bilen stämmer) skulle jag ta mig till gymmet på cykel. Passet började kvart över nio. Kom jag dit? Nej eftersom cykeln också passat på att gå sönder. Hur jag än trampade kom jag inte framåt. Så jag gick väl upp på berget och sprang av mig ilskan. När jag kom hem ramlade lånekortet ner bakom byrån och när jag skulle få fram det slog jag huvudet i elementet.

– J-vla skitdag! vrålade jag då och tänkte stackars de som får träffa mig i dag.

Men det fanns tydligen en gräns för eländet. Jag lyckades till exempel laga cykeln. Men framför allt: Jag var med i det mycket inofficiella världsmästerskapet i kubb samma dag. Så hade jag inte kallat det om jag ingått i det förlorande laget (men det gjorde jag inte).

Lag två som jag var med i visade sig innehålla fyra exemplariska kubbexperter. Vi fick ner alla små kubbar och jag sänkte kungen. Lag ett ville ha revansch för att åtminstone få detta världsmästerskap oavgjort. Det hade de inte mycket för kan jag säga. Trots att vi spelade även denna omgång i motljus så fick vi ner alla små kubbar. Kvar var kungen och jag. Med en pinne.

– Känn ingen press, tykade motståndarlaget.

– Vad händer om jag missar? frågade jag.

– Det tar vi då, sa mitt lag.

– Förlorar vi då? undrade jag.

– Ja, sa mitt lag.

Förlora var inte ett alternativ för mig så jag kopplade på turbon på vinnarskallen. Jag siktade mot kungen. Tog ett djupt andetag.

– Det är kul att förlora, sa jag och då släppte nervositeten.

Jag kastade pinnen. Kungen föll. Vi vann. Den känslan.

Kvällen fortsatte trevligt med mat och konstrunda. Och dagen som började ruttet slutade med allt bra i färskt minne.

Hiss

Att det är så lätt att göra någon glad, till exempel kan man köpa en arraksboll till någon som gått och suktat efter det i dagar.

Diss

Att det också är väldigt lätt att göra någon ledsen, framför allt på sociala medier. Tänk före du trycker på sänd är nog en bra idé.

Dagen började sannerligen ruttet. Eller man kan säga att det dåliga stim jag var inne i, fortsatte. Bilens styrenhet är/var (beroende på jag fått tillbaka den när detta läses) på långvården i Tyskland. Favoritjeansen hade gått sönder och var utom all räddning. Favoritkängorna hade spruckit i sulorna och tog in vatten. Naturligtvis hade just den sortens kängor utgått ur sortimentet men skomakaren gav dem ingen dödsdom utan de skulle gå att laga.

Så utan bil, byxor och skor (inte helt sant men bilen stämmer) skulle jag ta mig till gymmet på cykel. Passet började kvart över nio. Kom jag dit? Nej eftersom cykeln också passat på att gå sönder. Hur jag än trampade kom jag inte framåt. Så jag gick väl upp på berget och sprang av mig ilskan. När jag kom hem ramlade lånekortet ner bakom byrån och när jag skulle få fram det slog jag huvudet i elementet.

– J-vla skitdag! vrålade jag då och tänkte stackars de som får träffa mig i dag.

Men det fanns tydligen en gräns för eländet. Jag lyckades till exempel laga cykeln. Men framför allt: Jag var med i det mycket inofficiella världsmästerskapet i kubb samma dag. Så hade jag inte kallat det om jag ingått i det förlorande laget (men det gjorde jag inte).

Lag två som jag var med i visade sig innehålla fyra exemplariska kubbexperter. Vi fick ner alla små kubbar och jag sänkte kungen. Lag ett ville ha revansch för att åtminstone få detta världsmästerskap oavgjort. Det hade de inte mycket för kan jag säga. Trots att vi spelade även denna omgång i motljus så fick vi ner alla små kubbar. Kvar var kungen och jag. Med en pinne.

– Känn ingen press, tykade motståndarlaget.

– Vad händer om jag missar? frågade jag.

– Det tar vi då, sa mitt lag.

– Förlorar vi då? undrade jag.

– Ja, sa mitt lag.

Förlora var inte ett alternativ för mig så jag kopplade på turbon på vinnarskallen. Jag siktade mot kungen. Tog ett djupt andetag.

– Det är kul att förlora, sa jag och då släppte nervositeten.

Jag kastade pinnen. Kungen föll. Vi vann. Den känslan.

Kvällen fortsatte trevligt med mat och konstrunda. Och dagen som började ruttet slutade med allt bra i färskt minne.

Hiss

Att det är så lätt att göra någon glad, till exempel kan man köpa en arraksboll till någon som gått och suktat efter det i dagar.

Diss

Att det också är väldigt lätt att göra någon ledsen, framför allt på sociala medier. Tänk före du trycker på sänd är nog en bra idé.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.