12 okt 2015 05:00

12 okt 2015 05:00

Sveriges sämsta torpare?

PETRA LUNDGREN

Den minnesgoda läsaren kanske kommer ihåg att jag en gång hyrde ett torp.

Hade utmärkelsen Sveriges sämsta torpare funnits då, så hade jag varit en stark kandidat. Men jag säger lite som Pippi Långstrump skulle sagt: Hur ska man kunna veta det om man inte har försökt. Om man kan torpa eller ej alltså.

Jag kunde det inte. Jag skyller på att det varken fanns el eller vatten. Det fanns bara massa gräs (Vet du hur snabbt gräs växer? En meter i veckan, minst!) och ogräs av alla de slag. Därtill sork som puttade upp små jordhögar. Från början hade jag mycket storslagna idéer. Jag skulle till exempel odla. Det gjorde jag inte. Men jag tänkte ofta på det.

Och jag tänkte också på hur det gick när min pappa hyrde ett torp. Det hade både el, vatten (i en brunn) och trädgårdsland. Vi köpte massa fröpåsar och så gick vi bananas i trädgårdslandet och sådde allt utan att titta på påsarna. Sedan lämnade vi torpet och när vi åkte tillbaka långt efter så hade det växt hej vilt.

Så det där med att vara dålig torpare ligger nog i släkten. Men jag har inte släppt det där med torpandet, det ligger och skvalpar i bakhuvudet så där lite lagom idylliskt. I brist på torp har jag tänkt att jag skulle göra i ordning min egen uteplats. Odla lite blommor (Åtminstone en solros) och fixa nya trädgårdsmöbler. Det har inte blivit av. Men jag har tänkt på det mycket. Och jag sitter sällan på uteplatsen i alla fall. Det är för varmt där när solen ligger på och på vintern sitter man ju ändå inne och glor.

Jag har inga gröna fingrar. De är totalsvarta. Så det var ju lite roligt för ett par veckor sedan när jag fick frågan om jag ville hyra ett torp igen. Jag har varit där en gång och det ligger verkligen jättefint. Det har både el, sommarvatten och byggtoalett. Och jag tänkte, varför inte och var på vippen att tacka ja på stående fot. Men jag sa:

– Jag lovar inget, men jag kan titta på det när min bil är lagad.

Oerhört moget sagt. (Bilen är, för den som läst mina tidigare krönikor, när jag skriver detta fortfarande inte lagad. Det börjar kännas lite som Macken och det sa jag också när jag hörde mig för. Kommer jag få tillbaka den? Missa inte den spännande fortsättningen!)

Jag kunde i brist på bil bli hämtad för att titta på torpet och jag sa att det var ju snällt. Sedan grunnade jag över natten och kom fram till att hur gärna jag än vill så ska jag inte hyra något torp. Det blir som att ha hund, bundet, och det är inte min grej. Och jag får nog åtminstone börja ha blommor hemma innan jag skaffar torp igen.

 

Hiss: Hösten. Jag gillar hösten.

Diss: Dimma. Jag (mitt hår) gillar inte dimma.

 

Hade utmärkelsen Sveriges sämsta torpare funnits då, så hade jag varit en stark kandidat. Men jag säger lite som Pippi Långstrump skulle sagt: Hur ska man kunna veta det om man inte har försökt. Om man kan torpa eller ej alltså.

Jag kunde det inte. Jag skyller på att det varken fanns el eller vatten. Det fanns bara massa gräs (Vet du hur snabbt gräs växer? En meter i veckan, minst!) och ogräs av alla de slag. Därtill sork som puttade upp små jordhögar. Från början hade jag mycket storslagna idéer. Jag skulle till exempel odla. Det gjorde jag inte. Men jag tänkte ofta på det.

Och jag tänkte också på hur det gick när min pappa hyrde ett torp. Det hade både el, vatten (i en brunn) och trädgårdsland. Vi köpte massa fröpåsar och så gick vi bananas i trädgårdslandet och sådde allt utan att titta på påsarna. Sedan lämnade vi torpet och när vi åkte tillbaka långt efter så hade det växt hej vilt.

Så det där med att vara dålig torpare ligger nog i släkten. Men jag har inte släppt det där med torpandet, det ligger och skvalpar i bakhuvudet så där lite lagom idylliskt. I brist på torp har jag tänkt att jag skulle göra i ordning min egen uteplats. Odla lite blommor (Åtminstone en solros) och fixa nya trädgårdsmöbler. Det har inte blivit av. Men jag har tänkt på det mycket. Och jag sitter sällan på uteplatsen i alla fall. Det är för varmt där när solen ligger på och på vintern sitter man ju ändå inne och glor.

Jag har inga gröna fingrar. De är totalsvarta. Så det var ju lite roligt för ett par veckor sedan när jag fick frågan om jag ville hyra ett torp igen. Jag har varit där en gång och det ligger verkligen jättefint. Det har både el, sommarvatten och byggtoalett. Och jag tänkte, varför inte och var på vippen att tacka ja på stående fot. Men jag sa:

– Jag lovar inget, men jag kan titta på det när min bil är lagad.

Oerhört moget sagt. (Bilen är, för den som läst mina tidigare krönikor, när jag skriver detta fortfarande inte lagad. Det börjar kännas lite som Macken och det sa jag också när jag hörde mig för. Kommer jag få tillbaka den? Missa inte den spännande fortsättningen!)

Jag kunde i brist på bil bli hämtad för att titta på torpet och jag sa att det var ju snällt. Sedan grunnade jag över natten och kom fram till att hur gärna jag än vill så ska jag inte hyra något torp. Det blir som att ha hund, bundet, och det är inte min grej. Och jag får nog åtminstone börja ha blommor hemma innan jag skaffar torp igen.

 

Hiss: Hösten. Jag gillar hösten.

Diss: Dimma. Jag (mitt hår) gillar inte dimma.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.