13 okt 2015 04:00

13 okt 2015 04:00

Nu har äntligen hamsterkänslan försvunnit

ALF EHN

Varje gång jag öppnade dörren till garaget kände jag mig som en hamster. Vi hade samlat på oss massor av skräp som vi aldrig skulle få någon användning för.

 

Jag skriver ”kände” för nu är garaget rensat. Någon bil får vi inte in, men det går i alla fall att röra sig där inne och få en viss överblick.

De flesta, dock inte alla, har säkert tänkt att nu ska garaget städas. En del prylar ska köras till tippen och något kan skänkas till någon förening eller välgörenhetsorganisation. Det viktigaste är att bli av med en massa grejer och kunna använda garaget till något vettigt.

Vi är säkert många som inte kommit till längre än ”tänkt”. Garagestädningen är en stående punkt på ”att göra-listan”, men det finns oftast 1 000 anledningar att flytta ned punkten och när sommaren är över finns den kvar.

”Äsch, vi gör det nästa år.”

Så var det även i år, men en lördag tog vi tag i problemet. Vi hyrde en släpkärra och ställde på gatan. Nu fanns det ingen återvändo.

Två gamla bord, som vi aldrig använder och som borde ha kastats för länge sedan, blev det första som åkte ut. Att inget av dem var helt gjorde det ännu märkligare att vi inte gjort oss av med dem tidigare, men på mindre än 35 sekunder låg båda på släpkärran och väntade på transport till tippen.

De skulle snart få sällskap. Ett trasigt trätorn (för blommor) som gjort sitt men som ändå ställts i garaget var nästa offer.

Gamla färgburkar, plastflaskor, utslitna skidor och stavar, spräckta pulkor, ett element, luggslitna mattor, fiskeutrustning, trasiga innebandyklubbor och stolar som köpts in på en loppis men som aldrig använts, var bara något av allt som gjorde borden sällskap på kärran.

Det kändes allt bättre för varje pryl som bars ut. Vissa grejer var svåra att slänga, men det gällde att rannsaka sig själv.

”Kommer vi någonsin att använda den här?”

Var svaret ”nej”, vilket det oftast var, fanns det ingen anledning att tveka.

Kärran nästa!

I ärlighetens namn kunde vi säkert ha slängt fler grejer, men till slut fick det vara nog.

Vi åkte i väg till tippen, skänkte en del av prylarna till en förening som arrangerar en loppis varje sommar. Resten skickades ned i de stora containrarna för metall, trä, brännbart och deponi. Vi var inte ensamma, fler hade gjort slag i saken.

På vägen hem besökte vi en second hand-butik, som drivs av kyrkan, och lämnade de grejer som var i bra skick och som kanske kunde säljas.

När vi kom hem ströks ”städa garaget” på den berömda listan.

Det var en härlig lördag.

Hiss:

Höstvädret har varit helt underbart.

Diss:

Snart är det dags att skrapa bilrutorna.

 

Jag skriver ”kände” för nu är garaget rensat. Någon bil får vi inte in, men det går i alla fall att röra sig där inne och få en viss överblick.

De flesta, dock inte alla, har säkert tänkt att nu ska garaget städas. En del prylar ska köras till tippen och något kan skänkas till någon förening eller välgörenhetsorganisation. Det viktigaste är att bli av med en massa grejer och kunna använda garaget till något vettigt.

Vi är säkert många som inte kommit till längre än ”tänkt”. Garagestädningen är en stående punkt på ”att göra-listan”, men det finns oftast 1 000 anledningar att flytta ned punkten och när sommaren är över finns den kvar.

”Äsch, vi gör det nästa år.”

Så var det även i år, men en lördag tog vi tag i problemet. Vi hyrde en släpkärra och ställde på gatan. Nu fanns det ingen återvändo.

Två gamla bord, som vi aldrig använder och som borde ha kastats för länge sedan, blev det första som åkte ut. Att inget av dem var helt gjorde det ännu märkligare att vi inte gjort oss av med dem tidigare, men på mindre än 35 sekunder låg båda på släpkärran och väntade på transport till tippen.

De skulle snart få sällskap. Ett trasigt trätorn (för blommor) som gjort sitt men som ändå ställts i garaget var nästa offer.

Gamla färgburkar, plastflaskor, utslitna skidor och stavar, spräckta pulkor, ett element, luggslitna mattor, fiskeutrustning, trasiga innebandyklubbor och stolar som köpts in på en loppis men som aldrig använts, var bara något av allt som gjorde borden sällskap på kärran.

Det kändes allt bättre för varje pryl som bars ut. Vissa grejer var svåra att slänga, men det gällde att rannsaka sig själv.

”Kommer vi någonsin att använda den här?”

Var svaret ”nej”, vilket det oftast var, fanns det ingen anledning att tveka.

Kärran nästa!

I ärlighetens namn kunde vi säkert ha slängt fler grejer, men till slut fick det vara nog.

Vi åkte i väg till tippen, skänkte en del av prylarna till en förening som arrangerar en loppis varje sommar. Resten skickades ned i de stora containrarna för metall, trä, brännbart och deponi. Vi var inte ensamma, fler hade gjort slag i saken.

På vägen hem besökte vi en second hand-butik, som drivs av kyrkan, och lämnade de grejer som var i bra skick och som kanske kunde säljas.

När vi kom hem ströks ”städa garaget” på den berömda listan.

Det var en härlig lördag.

Hiss:

Höstvädret har varit helt underbart.

Diss:

Snart är det dags att skrapa bilrutorna.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.