14 okt 2015 04:00

14 okt 2015 04:00

Ingen eld utan rök

FLEMMING MOURITSEN

Elden är en märklig vän.

För hundratusentals, kanske miljoner år sedan tämjde vi den och gjorde den till vår tjänare. Vi satt runt lägerelden på kvällarna och värmde oss. Vi lärde oss att tillaga mat över den och när vi väl fått ett språk berättade vi historier för varandra runt den.

Sedan byggde vi vindskydd som vi sov i med elden glatt sprakande strax utanför. Och så till sist började vi bygga hus, eller snarare hyddor, som vi flyttade in i och då tog vi med elden in.

Tämligen omedelbart upptäckte vi att det borde finnas någon sorts hål i taket för annars skulle även röken flytta in med oss och det förhöjde inte direkt kvalitén på boendet. Detta mynnade så småningom ut i skorstenen och den har tillsammans med elden tjänat oss väl sedan dess.

Denna fundering runt eld och rök härrör sig från helgen jag just upplevt. Vi är några gamla vänner som varje år träffas och umgås under glada tjo och tjim. Den här gången for vi upp till Dalarna där en av grabbarna hyrt en stuga åt oss över helgen. Med vare sig el eller vatten... men utedass.

Dock fanns en gammal vedeldad järnspis som vi gav oss till att tända upp så fort vi anlände för att få upp värmen i huset. Men rätt snart insåg vi att något inte stod helt rätt till. Tjock vit rök kom ut ur springorna på spisen och när vi öppnade luckan brann det ut ur hålet och rök vällde ut i rummet.

– Vi skall bara få bort köldproppen i skorstenen så blir det snart drag, sade någon. Så vi fortsatte att elda på och röken vällde in mer och mer men köldproppen tycktes inte vilja ge sig. Nu var stugan helt rökfylld och jag fegade ur först och rusade ut med rinnande ögon för att kunna andas.

Någon gav sig upp på taket med ficklampa och konstaterade att den nersvärtade pipan som röken borde komma ur var inaktiv. Däremot kom det lite rök där det inte borde komma någon. Det visade sig vara kökets ventilation.

Jag stod utanför i mörkret och lyste på huset och skorstenen medan kamraterna kämpade på därinne. En efter en kom de ut och andades en stund innan de gav sig in igen. Det såg helt bisarrt ut med den öppna dörren där vit rök vällde ut och hängde under skärmtaket.

Med tiden började vi misströsta och funderade på hur vi skulle klara helgen, men då utsåg sig en av gubbarna till dagens hjälte genom att rota runt i spisens olika kanaler med en järnstång. Utan att riktigt veta vad han sysslade med lyckades han få loss en propp med nedfallet murbruk på ett ställe och plötsligt hade vi drag. En kvart senare kunde vi till och med se varandra där inne i köket. Sedan hade vi en härlig helg.

– Du luktar rök, sa fästmön när jag kom hem.

Tro det?

 

Hiss: Pannlampor. Jättebra när huset saknar el.

 

Diss: Att allt bra måste ta slut. Det är inget konstigt... men ändå!

För hundratusentals, kanske miljoner år sedan tämjde vi den och gjorde den till vår tjänare. Vi satt runt lägerelden på kvällarna och värmde oss. Vi lärde oss att tillaga mat över den och när vi väl fått ett språk berättade vi historier för varandra runt den.

Sedan byggde vi vindskydd som vi sov i med elden glatt sprakande strax utanför. Och så till sist började vi bygga hus, eller snarare hyddor, som vi flyttade in i och då tog vi med elden in.

Tämligen omedelbart upptäckte vi att det borde finnas någon sorts hål i taket för annars skulle även röken flytta in med oss och det förhöjde inte direkt kvalitén på boendet. Detta mynnade så småningom ut i skorstenen och den har tillsammans med elden tjänat oss väl sedan dess.

Denna fundering runt eld och rök härrör sig från helgen jag just upplevt. Vi är några gamla vänner som varje år träffas och umgås under glada tjo och tjim. Den här gången for vi upp till Dalarna där en av grabbarna hyrt en stuga åt oss över helgen. Med vare sig el eller vatten... men utedass.

Dock fanns en gammal vedeldad järnspis som vi gav oss till att tända upp så fort vi anlände för att få upp värmen i huset. Men rätt snart insåg vi att något inte stod helt rätt till. Tjock vit rök kom ut ur springorna på spisen och när vi öppnade luckan brann det ut ur hålet och rök vällde ut i rummet.

– Vi skall bara få bort köldproppen i skorstenen så blir det snart drag, sade någon. Så vi fortsatte att elda på och röken vällde in mer och mer men köldproppen tycktes inte vilja ge sig. Nu var stugan helt rökfylld och jag fegade ur först och rusade ut med rinnande ögon för att kunna andas.

Någon gav sig upp på taket med ficklampa och konstaterade att den nersvärtade pipan som röken borde komma ur var inaktiv. Däremot kom det lite rök där det inte borde komma någon. Det visade sig vara kökets ventilation.

Jag stod utanför i mörkret och lyste på huset och skorstenen medan kamraterna kämpade på därinne. En efter en kom de ut och andades en stund innan de gav sig in igen. Det såg helt bisarrt ut med den öppna dörren där vit rök vällde ut och hängde under skärmtaket.

Med tiden började vi misströsta och funderade på hur vi skulle klara helgen, men då utsåg sig en av gubbarna till dagens hjälte genom att rota runt i spisens olika kanaler med en järnstång. Utan att riktigt veta vad han sysslade med lyckades han få loss en propp med nedfallet murbruk på ett ställe och plötsligt hade vi drag. En kvart senare kunde vi till och med se varandra där inne i köket. Sedan hade vi en härlig helg.

– Du luktar rök, sa fästmön när jag kom hem.

Tro det?

 

Hiss: Pannlampor. Jättebra när huset saknar el.

 

Diss: Att allt bra måste ta slut. Det är inget konstigt... men ändå!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.