23 okt 2015 04:00

23 okt 2015 04:00

En källa till glädje och frustration

FLEMMING MOURITSEN

Jag vill inte skriva om våra kattungar för ofta då det i längden kan bli lite enahanda, men nu är jag där igen för de små liven är en ständig källa till både glädje och frustration.

I onsdags kväll kom jag hem och mötte två glada katter och en frustrerad fästmö. Hon hade tagit med de båda unga galningarna ut för att gå en sväng ner till skogen bakom vår tomt. Egentligen är ambitionen att vänja dem till trafiken på vägen som går precis framför vårt hus men det är så otäckt att vi tar det i små doser och försöker få dem att rasa av sig sin energi där det känns ofarligast. Men den här gången hade de vägrat att gå dit ner. De hade sprungit iväg åt var sitt håll, rusat fram och tillbaka över vägen utan någon form av självbevarelsedrift, nästan som för att reta henne och fästmön hade fått patrullera gatan och bara försöka se till att de inte blev överkörda. Till sist lurade hon in Sam i huset och gav sig ut på jakt efter Moses. Men han var som borttrollad.

Hon gick länge och lockade på honom utan någon framgång och blev så småningom rätt orolig. Självklart hade han varit inne i huset hela tiden och måste ha smitit in när hon höll på att försöka lura in Sam. Hur som helst var hon rätt trött på dem när jag kom hem.

Under tiden hon berättade detta gick jag en sväng på toaletten med dörren på glänt så jag kunde höra henne och när jag skulle tvätta händerna smet Sam in och hoppade upp på sittringen. Han är nämligen onaturligt intresserad av spolande toaletter och stirrar gärna ner i vattenvirvlarna. Självklart slant han och for med bakkroppen ner i holken.

Som jag inte hade spolat än.

Tack och lov hade jag bara gjort nummer ett. Jag lyfte upp den drypande katten och trots hans vilda protester så spolade jag av hans bakkropp, bakben och svans under rinnande vatten i handfatet innan jag släppte ner honom för att slicka sig själv torr.

Man skulle tro att de lär sig, men kvällen innan hade han ramlat ner på samma sätt i toaletten nere i källaren. Som då var nyspolad. Jag vet inte vad det är som gör att han är så fascinerad av toalettstolar, men vi har väl alla våra underliga intressen.

Det påminner mig om att jag nu en tid tyckt att katter och ornitologer påminner mycket om varandra. De kan utstråla ett bedrägligt lugn och se ut som om de knappt är vakna. Men om de får syn på en fågel så glömmer de allt annat och rusar iväg med eld i baken, ofta rakt över vägar utan att se sig för. För att strax efter krypa ihop och försöka vara osynliga.

Dock tänker ornitologen inte äta upp fågeln. Det har katten svårt att förstå.

Hiss: Hantverkare. Gud vad skönt att slippa använda tummen mitt i näven.

Diss: Jag blir beklämd över det som hänt katter i Södra Ryd

Jag vill inte skriva om våra kattungar för ofta då det i längden kan bli lite enahanda, men nu är jag där igen för de små liven är en ständig källa till både glädje och frustration.

I onsdags kväll kom jag hem och mötte två glada katter och en frustrerad fästmö. Hon hade tagit med de båda unga galningarna ut för att gå en sväng ner till skogen bakom vår tomt. Egentligen är ambitionen att vänja dem till trafiken på vägen som går precis framför vårt hus men det är så otäckt att vi tar det i små doser och försöker få dem att rasa av sig sin energi där det känns ofarligast. Men den här gången hade de vägrat att gå dit ner. De hade sprungit iväg åt var sitt håll, rusat fram och tillbaka över vägen utan någon form av självbevarelsedrift, nästan som för att reta henne och fästmön hade fått patrullera gatan och bara försöka se till att de inte blev överkörda. Till sist lurade hon in Sam i huset och gav sig ut på jakt efter Moses. Men han var som borttrollad.

Hon gick länge och lockade på honom utan någon framgång och blev så småningom rätt orolig. Självklart hade han varit inne i huset hela tiden och måste ha smitit in när hon höll på att försöka lura in Sam. Hur som helst var hon rätt trött på dem när jag kom hem.

Under tiden hon berättade detta gick jag en sväng på toaletten med dörren på glänt så jag kunde höra henne och när jag skulle tvätta händerna smet Sam in och hoppade upp på sittringen. Han är nämligen onaturligt intresserad av spolande toaletter och stirrar gärna ner i vattenvirvlarna. Självklart slant han och for med bakkroppen ner i holken.

Som jag inte hade spolat än.

Tack och lov hade jag bara gjort nummer ett. Jag lyfte upp den drypande katten och trots hans vilda protester så spolade jag av hans bakkropp, bakben och svans under rinnande vatten i handfatet innan jag släppte ner honom för att slicka sig själv torr.

Man skulle tro att de lär sig, men kvällen innan hade han ramlat ner på samma sätt i toaletten nere i källaren. Som då var nyspolad. Jag vet inte vad det är som gör att han är så fascinerad av toalettstolar, men vi har väl alla våra underliga intressen.

Det påminner mig om att jag nu en tid tyckt att katter och ornitologer påminner mycket om varandra. De kan utstråla ett bedrägligt lugn och se ut som om de knappt är vakna. Men om de får syn på en fågel så glömmer de allt annat och rusar iväg med eld i baken, ofta rakt över vägar utan att se sig för. För att strax efter krypa ihop och försöka vara osynliga.

Dock tänker ornitologen inte äta upp fågeln. Det har katten svårt att förstå.

Hiss: Hantverkare. Gud vad skönt att slippa använda tummen mitt i näven.

Diss: Jag blir beklämd över det som hänt katter i Södra Ryd

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.