27 nov 2015 04:00

27 nov 2015 04:00

Om det här med katter och kulor

FLEMMING MOURITSEN

Jag beklagar om det känns lite tjatigt men nu kommer det att handla om våra katter igen. Men nu kan det inte hjälpas, för just i dag skall de små liven kastreras.

Det känns nästan som en liten högtidsstund, som konfirmation eller någon annan form av fest för inträdandet i vuxenvärlden.

Nu inser till och med jag att det kanske inte är så lämpligt med den jämförelsen men jag skyller på att jag är så uppspelt att jag nästan inte vet vad jag skriver. Våra små pojkar blir stora idag!

Vi hade låtit kastrera dem ändå, men just i det här fallet var det ett villkor från Skara katthem, annars lämnar de inte ut katter till folk. Det finns redan tillräckligt med katter som behöver räddas av katthem utan att dessa i sin tur bidrar till att det blir fler.

Det där med att ta bort kulorna för att förhindra att husdjur blir dräktiga, eller för den delen för att få hingstar eller tjurar att bli mer lätthanterliga har vi gjort sedan urminnes tider. Men vi har även av olika skäl plockat kulor från unga pojkar också.

I Kina finns det skrifter som är över tretusen år gamla som redan då berättar om eunucker. Dessa tjänade kejsarna genom hela Kinas historia som tjänstemän och vaktade dessutom alla deras konkubiner. Det var förknippat med en oerhörd status att få tjäna där och de fina familjerna lämnade glatt över sina unga gossar för att snöpas. Och då tog man inte bara bort kulorna utan allt som hängde ut. Dessa delar lagrades sedan i små trälådor som lämnades tillbaka om eunucken lämnade hovet, eller dog. För man skulle begravas komplett.

I orienten tjänade eunucker vid sultanernas harem och här i Europa, faktiskt nästan fram till nittonhundratalet, så kastrerades unga sjungande gossar i kyrkans och senare operans tjänst för att de skulle bevara sina höga, vackra stämmor och inte komma i målbrottet. De fick inte tillbaka sina delar.

Så där har ni det. Moses och Sam inträder idag i en lång tradition av att bli av med sina kulor. Den allra mest påtagliga orsaken för oss är väl att kastrerade hankatter slipper stressen av könsdrifter och de slagsmål som är kopplade till det. Och vi slipper (peppar, peppar) att gossarna skvätter på väggar och möbler för att markera revir.

Men dessutom får man inte glömma att den vackra sång de sjunger för oss när vi kommer med matskålarna till dem inte blir fördärvad av att de kommer i målbrottet och bara det gör faktiskt veterinärsbesöket värt det.

I slutänden är det därför inte bara katterna som blir av med sina kulor idag. Jag blir också av med en del kulor... för det brukar ju inte vara helt gratis att gå till veterinären.

 

Hiss: Njutningen av att ha en spinnande katt liggande i sitt knä.

 

Diss: Vi blir tvungna att tapetsera om i hallen. Jädra Moses!

Det känns nästan som en liten högtidsstund, som konfirmation eller någon annan form av fest för inträdandet i vuxenvärlden.

Nu inser till och med jag att det kanske inte är så lämpligt med den jämförelsen men jag skyller på att jag är så uppspelt att jag nästan inte vet vad jag skriver. Våra små pojkar blir stora idag!

Vi hade låtit kastrera dem ändå, men just i det här fallet var det ett villkor från Skara katthem, annars lämnar de inte ut katter till folk. Det finns redan tillräckligt med katter som behöver räddas av katthem utan att dessa i sin tur bidrar till att det blir fler.

Det där med att ta bort kulorna för att förhindra att husdjur blir dräktiga, eller för den delen för att få hingstar eller tjurar att bli mer lätthanterliga har vi gjort sedan urminnes tider. Men vi har även av olika skäl plockat kulor från unga pojkar också.

I Kina finns det skrifter som är över tretusen år gamla som redan då berättar om eunucker. Dessa tjänade kejsarna genom hela Kinas historia som tjänstemän och vaktade dessutom alla deras konkubiner. Det var förknippat med en oerhörd status att få tjäna där och de fina familjerna lämnade glatt över sina unga gossar för att snöpas. Och då tog man inte bara bort kulorna utan allt som hängde ut. Dessa delar lagrades sedan i små trälådor som lämnades tillbaka om eunucken lämnade hovet, eller dog. För man skulle begravas komplett.

I orienten tjänade eunucker vid sultanernas harem och här i Europa, faktiskt nästan fram till nittonhundratalet, så kastrerades unga sjungande gossar i kyrkans och senare operans tjänst för att de skulle bevara sina höga, vackra stämmor och inte komma i målbrottet. De fick inte tillbaka sina delar.

Så där har ni det. Moses och Sam inträder idag i en lång tradition av att bli av med sina kulor. Den allra mest påtagliga orsaken för oss är väl att kastrerade hankatter slipper stressen av könsdrifter och de slagsmål som är kopplade till det. Och vi slipper (peppar, peppar) att gossarna skvätter på väggar och möbler för att markera revir.

Men dessutom får man inte glömma att den vackra sång de sjunger för oss när vi kommer med matskålarna till dem inte blir fördärvad av att de kommer i målbrottet och bara det gör faktiskt veterinärsbesöket värt det.

I slutänden är det därför inte bara katterna som blir av med sina kulor idag. Jag blir också av med en del kulor... för det brukar ju inte vara helt gratis att gå till veterinären.

 

Hiss: Njutningen av att ha en spinnande katt liggande i sitt knä.

 

Diss: Vi blir tvungna att tapetsera om i hallen. Jädra Moses!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.