23 dec 2015 06:00

23 dec 2015 06:00

Det här med att klä granen

KRÖNIKA: JOHANNA BEIJBOM

Idag är det en av de mysigaste dagarna på året, dan före dopparedan.

Alla barn är nog extra spända och spralliga just idag. De springer säkert omkring och klämmer på alla paket som redan lagts ut under granen och kan knappt bärga sig till morgondagen.

När jag och min bror var små så var denna kväll väldigt speciell. Vi väntar alltid med att ta in julgranen till just idag och sen var det vi barns uppgift att klä den.

Ni kanske kommer ihåg en krönika för rätt länge sen som handlade om när vi dekorerade varsin jordgubbstårta på midsommarafton. Lillebror tyckte att alla gubbarna skulle ligga i en stor hög mitt på tårtan, det var inte så noga tyckte han, allt skulle ju ändå bara ner i magen. Jag höll på länge med att få till den helt perfekt med noga utvalda platser för varje bär och gärna lite spritsad grädde mellan varje gubbe. Det var väl den estetiska sidan som tog över. Precis såhär gick det också till varje år när vi skulle klä granen. Men det fanns ett problem, eller ett rätt stort problem, vi hade ju bara en gran. Vi skulle alltså samsas och komma överens om hur den skulle se ut. Pappas uppgift var ju givetvis att hugga den, ta in den och sätta i ljusslingan. Efter några barnförbjuda ord med en ihoptrasslad slinga och ett slit med att få in granen utan att riva halva huset så blev det vår tur. Mamma hade tagit fram den stora lådan med allt pynt, gammalt som nytt. Allt vi gjort i skolan, tomtar, smällkarameller, änglar och konstiga saker som saknade form men givetvis glittrade låg i denna låda. Eftersom lillebror inte var lika lång och ståtlig som han är idag så nådde han ju inte längre än till halva granens längd, ni kan ju tänka er vart allt hans pynt hamnade. Sen tyckte han att allt annat än smällkarameller var fult. Så det var dem han fokuserade mest på. Jag försökte förklara att det skulle bli finare om vi spred ut allt och använde oss av stolar så vi nådde upp till hela granens längd med allt pynt. Men nej, lillebror tyckte att hans idé var alldeles utmärkt. Jag försökte verkligen att visa hur fint det kunde bli med att inte ha alla smällkarameller på typ en enda gren. Men nej, det var omöjligt. Han ville göra på sitt sätt. Jag blev nog lite frustrerad men försökte släppa det.

Så efter en timmes smyckning var den helt färdig. Ljusen och glittret lyste upp hela rummet och det var änglar, kulor och tomtar överallt, förutom på ett enda ställe där alla årens samlande av smällkarameller hängde tätt, tätt tillsammans och tyngde ner en stackars gren ända ner till golvet. Även fast det såg oerhört konstigt ut så var det ändå rätt charmigt och den var ju speciell, för den var vår. Nu hoppas jag att alla ni som läser detta får en fin och stillsam jul med mycket glädje och kärlek. Ta vara på varandra och tänk på dem som behöver en extra tanke. Drick inte för mycket glögg och släpp allt vad stress heter. Ät lite för mycket godis och gå och lägg er alldeles för sent. God jul!

 

Hiss: Tjuvsmakandet av julskinkan ikväll.

Diss: Var är all snö?

 

Alla barn är nog extra spända och spralliga just idag. De springer säkert omkring och klämmer på alla paket som redan lagts ut under granen och kan knappt bärga sig till morgondagen.

När jag och min bror var små så var denna kväll väldigt speciell. Vi väntar alltid med att ta in julgranen till just idag och sen var det vi barns uppgift att klä den.

Ni kanske kommer ihåg en krönika för rätt länge sen som handlade om när vi dekorerade varsin jordgubbstårta på midsommarafton. Lillebror tyckte att alla gubbarna skulle ligga i en stor hög mitt på tårtan, det var inte så noga tyckte han, allt skulle ju ändå bara ner i magen. Jag höll på länge med att få till den helt perfekt med noga utvalda platser för varje bär och gärna lite spritsad grädde mellan varje gubbe. Det var väl den estetiska sidan som tog över. Precis såhär gick det också till varje år när vi skulle klä granen. Men det fanns ett problem, eller ett rätt stort problem, vi hade ju bara en gran. Vi skulle alltså samsas och komma överens om hur den skulle se ut. Pappas uppgift var ju givetvis att hugga den, ta in den och sätta i ljusslingan. Efter några barnförbjuda ord med en ihoptrasslad slinga och ett slit med att få in granen utan att riva halva huset så blev det vår tur. Mamma hade tagit fram den stora lådan med allt pynt, gammalt som nytt. Allt vi gjort i skolan, tomtar, smällkarameller, änglar och konstiga saker som saknade form men givetvis glittrade låg i denna låda. Eftersom lillebror inte var lika lång och ståtlig som han är idag så nådde han ju inte längre än till halva granens längd, ni kan ju tänka er vart allt hans pynt hamnade. Sen tyckte han att allt annat än smällkarameller var fult. Så det var dem han fokuserade mest på. Jag försökte förklara att det skulle bli finare om vi spred ut allt och använde oss av stolar så vi nådde upp till hela granens längd med allt pynt. Men nej, lillebror tyckte att hans idé var alldeles utmärkt. Jag försökte verkligen att visa hur fint det kunde bli med att inte ha alla smällkarameller på typ en enda gren. Men nej, det var omöjligt. Han ville göra på sitt sätt. Jag blev nog lite frustrerad men försökte släppa det.

Så efter en timmes smyckning var den helt färdig. Ljusen och glittret lyste upp hela rummet och det var änglar, kulor och tomtar överallt, förutom på ett enda ställe där alla årens samlande av smällkarameller hängde tätt, tätt tillsammans och tyngde ner en stackars gren ända ner till golvet. Även fast det såg oerhört konstigt ut så var det ändå rätt charmigt och den var ju speciell, för den var vår. Nu hoppas jag att alla ni som läser detta får en fin och stillsam jul med mycket glädje och kärlek. Ta vara på varandra och tänk på dem som behöver en extra tanke. Drick inte för mycket glögg och släpp allt vad stress heter. Ät lite för mycket godis och gå och lägg er alldeles för sent. God jul!

 

Hiss: Tjuvsmakandet av julskinkan ikväll.

Diss: Var är all snö?

 

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.