08 jan 2016 04:00

08 jan 2016 04:00

Nyårsfirande med många nycklar

FLEMMING MOURITSEN

Det nya året är prick en vecka gammalt, men trots att en del saker redan har hänt, bland annat en teaterpremiär, så vill jag ändå återvända till nyårsafton och berätta hur det nya året började för oss. Ja, det som blev tokigt i det nya året började faktiskt när det var fem timmar kvar av det gamla.

Vi skulle som vanligt fira nyår tillsammans med tre andra par, den här gången på en gård en bit på vägen ut mot Varola. På vägen plockade vi upp ett annat par och då varje par hade ansvar för en av rätterna blev det en del att bära in så jag placerade bilen i vägen för allt utanför köksingången.

Men när vi burit klart och jag skulle flytta undan bilen så ryckte jag förgäves i dörrhandtaget... som var låst. Det borde inte gå och ingen av oss förstod hur det gått till men låst var det och därinne hängde bilnycklarna i tändningslåset.

Vi konfererade med värdparet och kom fram till att bilen kunde få stå kvar tills vi kom och hämtade den nästa dag (år). Det var retligt, men jaja, det fick lösa sig. Och därefter tog vi tag i att fira nyår tillsammans.

Vi åt och drack gott och hade som vanligt mycket trevligt och alldeles för snart var det dags att hälla upp nyårsbubblet. Malena Ernman läste Tennysons Nyårsklockan med den äran och vi kramade om varandra och önskade gott nytt år innan vi gick ut och tittade på den sprakande färgprakten som lyste över stan.

Sedan var klockan plötsligt fyra. Ibland är det obegripligt hur tiden flyger när man har trevligt, men nu var det verkligen dags att ta sig hem och då det är omöjligt att få tag på en taxi på nyårsnatten så var vi tacksamma över att ena paret erbjöd oss skjuts hem. Deras dotter hade sett till att vara körbar så nu var avskedets stund inne.

Först då slog det oss att husnyckeln hängde på knippan inne i bilen.

När vi vridit och vänt på problemet en stund slutade det med att värdparet fick bli mer värdar än det var tänkt. De fixade raskt fram sängplatser till oss och vi sov gott... även om samvetet över våra instängda katter gnagde.

Nästa förmiddag fick vi skjuts hem. Även den här gången av en dotter. Nu värdparets som dessutom fick ta en sväng förbi min mor för att hämta upp en reservnyckel till vårt hus. Katterna fick komma ut och blev så småningom mätta och allt var gott och väl.

Sedan när lämplig tid gått skulle vi hämta hem bilen och då vi gick ut till fästmöns bil frågade jag om hon hade med reservnyckeln till min?

– Jajamän! svarade hon glatt och tog fram knippan för att visa.

Nyckeln hängde i nyckelskåpet inne i huset.

Visst hade det blivit en rolig fortsättning på nyårshistorien om vi hade hunnit ända fram utan reservnyckel, men jag är ändå tacksam över att vi kom på det innan. Det får vara måtta med skojigheterna.

Hiss: Våra vänner, som ställer upp när vi ställt till det.

Diss: Vi missade chansen att se norrsken. Attans också!

Det nya året är prick en vecka gammalt, men trots att en del saker redan har hänt, bland annat en teaterpremiär, så vill jag ändå återvända till nyårsafton och berätta hur det nya året började för oss. Ja, det som blev tokigt i det nya året började faktiskt när det var fem timmar kvar av det gamla.

Vi skulle som vanligt fira nyår tillsammans med tre andra par, den här gången på en gård en bit på vägen ut mot Varola. På vägen plockade vi upp ett annat par och då varje par hade ansvar för en av rätterna blev det en del att bära in så jag placerade bilen i vägen för allt utanför köksingången.

Men när vi burit klart och jag skulle flytta undan bilen så ryckte jag förgäves i dörrhandtaget... som var låst. Det borde inte gå och ingen av oss förstod hur det gått till men låst var det och därinne hängde bilnycklarna i tändningslåset.

Vi konfererade med värdparet och kom fram till att bilen kunde få stå kvar tills vi kom och hämtade den nästa dag (år). Det var retligt, men jaja, det fick lösa sig. Och därefter tog vi tag i att fira nyår tillsammans.

Vi åt och drack gott och hade som vanligt mycket trevligt och alldeles för snart var det dags att hälla upp nyårsbubblet. Malena Ernman läste Tennysons Nyårsklockan med den äran och vi kramade om varandra och önskade gott nytt år innan vi gick ut och tittade på den sprakande färgprakten som lyste över stan.

Sedan var klockan plötsligt fyra. Ibland är det obegripligt hur tiden flyger när man har trevligt, men nu var det verkligen dags att ta sig hem och då det är omöjligt att få tag på en taxi på nyårsnatten så var vi tacksamma över att ena paret erbjöd oss skjuts hem. Deras dotter hade sett till att vara körbar så nu var avskedets stund inne.

Först då slog det oss att husnyckeln hängde på knippan inne i bilen.

När vi vridit och vänt på problemet en stund slutade det med att värdparet fick bli mer värdar än det var tänkt. De fixade raskt fram sängplatser till oss och vi sov gott... även om samvetet över våra instängda katter gnagde.

Nästa förmiddag fick vi skjuts hem. Även den här gången av en dotter. Nu värdparets som dessutom fick ta en sväng förbi min mor för att hämta upp en reservnyckel till vårt hus. Katterna fick komma ut och blev så småningom mätta och allt var gott och väl.

Sedan när lämplig tid gått skulle vi hämta hem bilen och då vi gick ut till fästmöns bil frågade jag om hon hade med reservnyckeln till min?

– Jajamän! svarade hon glatt och tog fram knippan för att visa.

Nyckeln hängde i nyckelskåpet inne i huset.

Visst hade det blivit en rolig fortsättning på nyårshistorien om vi hade hunnit ända fram utan reservnyckel, men jag är ändå tacksam över att vi kom på det innan. Det får vara måtta med skojigheterna.

Hiss: Våra vänner, som ställer upp när vi ställt till det.

Diss: Vi missade chansen att se norrsken. Attans också!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.