12 jan 2016 04:00

12 jan 2016 04:00

Min dumsnälla sida

SANDRA HJORT

Säg stopp när du tycker att det räcker, säger expediten i blomaffären.

Jag låter henne plocka fram ännu fler eucalyptuskvistar och när jag till slut anser det vara nog börjar hon knappa in dess kostnad på kassaapparaten.

Jag ser på den lilla skärmen att summan snabbt tickar uppåt och helt plötsligt stirrar tre ilsket gröna siffror mot mig och bildar tillsammans summan 680 kronor.

Jag får en klump i magen för inte har jag råd att köpa snittblommor för så mycket pengar men samtidigt var det ju jag som lät henne bygga ut buketten så pass mycket.

Ångesten börjar gro i maggropen och jag gör en snabb räkning i huvudet över vilka andra grejer jag kommer behöva avstå från den här månaden eftersom jag envisades med att unna mig en bukett blommor idag.

– Oj, det här blev visst lite fel, säger expediten så småningom och med ett nervöst och lättat skratt svarar jag:

– Mm, jag började undra vad det här var för lyxaffär.

När jag kom hem och berättade historien för min sambo sa han självsäkert att jag väl hade sagt nej, tack om det nu visade sig att de skulle kosta så mycket.

Inte skulle jag väl tyst bara betalat? Men jo, det är så min dumsnälla sida fungerar. Som gör att jag tror att jag skulle tappa ansiktet om jag sa ifrån.

Den där sidan som gör att jag inbillar mig att all världens befolkning skulle påverkas om jag vågade säga nej och ångra mig.

En gång såg jag fel på en prislapp i klädaffären och trodde att rean gjorde att de mönstrade brallorna enbart kostade en hundralapp.

Ett riktigt klipp, hann jag tänka, innan kassörskan meddelade mig att det minsann blev 1000 kronor jämnt.

Jag drog mitt kort, tog en runda på stan och gick sedan tillbaka och framförde en lögn om att jag ångrat mig, att jag inte kände att byxorna passade så bra egentligen.

För att våga säga att jag sett fel på prislappen kunde jag ju inte med. Så dumt.

Jag låter henne plocka fram ännu fler eucalyptuskvistar och när jag till slut anser det vara nog börjar hon knappa in dess kostnad på kassaapparaten.

Jag ser på den lilla skärmen att summan snabbt tickar uppåt och helt plötsligt stirrar tre ilsket gröna siffror mot mig och bildar tillsammans summan 680 kronor.

Jag får en klump i magen för inte har jag råd att köpa snittblommor för så mycket pengar men samtidigt var det ju jag som lät henne bygga ut buketten så pass mycket.

Ångesten börjar gro i maggropen och jag gör en snabb räkning i huvudet över vilka andra grejer jag kommer behöva avstå från den här månaden eftersom jag envisades med att unna mig en bukett blommor idag.

– Oj, det här blev visst lite fel, säger expediten så småningom och med ett nervöst och lättat skratt svarar jag:

– Mm, jag började undra vad det här var för lyxaffär.

När jag kom hem och berättade historien för min sambo sa han självsäkert att jag väl hade sagt nej, tack om det nu visade sig att de skulle kosta så mycket.

Inte skulle jag väl tyst bara betalat? Men jo, det är så min dumsnälla sida fungerar. Som gör att jag tror att jag skulle tappa ansiktet om jag sa ifrån.

Den där sidan som gör att jag inbillar mig att all världens befolkning skulle påverkas om jag vågade säga nej och ångra mig.

En gång såg jag fel på en prislapp i klädaffären och trodde att rean gjorde att de mönstrade brallorna enbart kostade en hundralapp.

Ett riktigt klipp, hann jag tänka, innan kassörskan meddelade mig att det minsann blev 1000 kronor jämnt.

Jag drog mitt kort, tog en runda på stan och gick sedan tillbaka och framförde en lögn om att jag ångrat mig, att jag inte kände att byxorna passade så bra egentligen.

För att våga säga att jag sett fel på prislappen kunde jag ju inte med. Så dumt.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.