07 maj 2016 04:00

07 maj 2016 04:00

En studieresa som alla nior borde få göra

KARIN LÅNGSTRÖM

I skrivande stund befinner jag mig i Krakow tillsammans med konfirmander och ledare, totalt cirka 40 personer.

Resan hit och inte minst besöket på Auschwitz är en viktig del i pedagogiken i gruppen In Action där vi fokuserar på hur det kan vara att vara kristen och medmänniska i praktiken.

Bara det faktum att vara i ett nytt land med ett nytt språk där de flesta inte behärskar engelska leder till nya insikter hos ungdomarna. Är det så här flyktingarna känner sig? Skyltar och instruktioner går i bästa fall att gissa sig till vad det betyder. Och åsynen av en Subwayrestaurang framkallar hos en svensk ungdom samma känsla som en orientalisk butik i Sverige frammanar hos en flykting från Irak, föreställer jag mig.

Vi har besökt de judiska kvarteren, sett resterna av gettot (två kvadratmeter per jude bestämde Hitler fick räcka) och har funderat på hur rasism och främlingsfientlighet fungerar.

I allt detta ändå glädje och gemenskap, och åtminstone jag känner en djup tacksamhet över att vara född och leva i ett land utan akuta krigsmInnen, krigshot eller svält. Vår demokrati och yttrandefrihet bör försvaras i varje generation.

Återstår att se om det kan bli så att alla niondeklassare kan göra studiebesök här - ett förslag om detta finns nu inom politiken. Det är inte minst viktigt eftersom antisemitiska åsikter tar ny fart i Europa.

Dagen (läs fredag) ska nu ägnas åt naturupplevelser i form av båtfärd på en av Polens vackra floder. Det är ett vackert land, vädret är perfekt (ca 20 grader), syrener och kastanjer blommar för fullt och konfirmanderna är underbara ungdomar. Det kan knappast bli bättre.

 

Hiss: Överallt trevliga människor i Krakow.

Diss: Europas svarta historia. Om detta må vi berätta och tyvärr sker folkmord, om än inte i samma omfattning, än i dag.

Resan hit och inte minst besöket på Auschwitz är en viktig del i pedagogiken i gruppen In Action där vi fokuserar på hur det kan vara att vara kristen och medmänniska i praktiken.

Bara det faktum att vara i ett nytt land med ett nytt språk där de flesta inte behärskar engelska leder till nya insikter hos ungdomarna. Är det så här flyktingarna känner sig? Skyltar och instruktioner går i bästa fall att gissa sig till vad det betyder. Och åsynen av en Subwayrestaurang framkallar hos en svensk ungdom samma känsla som en orientalisk butik i Sverige frammanar hos en flykting från Irak, föreställer jag mig.

Vi har besökt de judiska kvarteren, sett resterna av gettot (två kvadratmeter per jude bestämde Hitler fick räcka) och har funderat på hur rasism och främlingsfientlighet fungerar.

I allt detta ändå glädje och gemenskap, och åtminstone jag känner en djup tacksamhet över att vara född och leva i ett land utan akuta krigsmInnen, krigshot eller svält. Vår demokrati och yttrandefrihet bör försvaras i varje generation.

Återstår att se om det kan bli så att alla niondeklassare kan göra studiebesök här - ett förslag om detta finns nu inom politiken. Det är inte minst viktigt eftersom antisemitiska åsikter tar ny fart i Europa.

Dagen (läs fredag) ska nu ägnas åt naturupplevelser i form av båtfärd på en av Polens vackra floder. Det är ett vackert land, vädret är perfekt (ca 20 grader), syrener och kastanjer blommar för fullt och konfirmanderna är underbara ungdomar. Det kan knappast bli bättre.

 

Hiss: Överallt trevliga människor i Krakow.

Diss: Europas svarta historia. Om detta må vi berätta och tyvärr sker folkmord, om än inte i samma omfattning, än i dag.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.