18 jun 2016 04:00

18 jun 2016 04:00

Därför behöver jag mer gula tagetes

KRÖNIKA: KARIN LÅNGSTRÖM

Så kom jag till insikt att jag behöver mer gula tagetes i mitt liv. Det kan tyckas vara ett konstigt behov, men ändå lika konkret som den dragningskraft mellan mig och kaffebryggaren vilken är en bidragande orsak till att jag faktiskt kommer upp på morgnarna.

Världen brinner. Fler och fler väljer att känslomässigt stänga av eftersom det kan tyckas att vi har fått vår ranson av döda barn i Medelhavet och terrordåd för flera decennier framåt. Vart är vi på väg? Ett Europa som inte skulle ha några murar, bygger just murar. Den humanitära flyktingpolitiken som en vecka är gällande i Sverige, gäller inte nästa vecka. Om en liten stund ska jag ta mig ner till Hertig Johans torg och manifestera allas lika värde.


Vi är några som fortfarande orkar manifestera. Så kommer behovet av gula tagetes. Jag försöker tala mig själv tillrätta och försöker komma till insikt om balkongens begränsade viktighet i världspolitiken.

Men kanske är det just det som är poängen med balkongen, den lilla världen av några få kvadratmeter där endast jag bestämmer.

Jag har i några krönikor beskrivit vikten av balans i livet och att fokusera på inre egenskaper istället för yttre - helt enkelt leva lite mer naturnära. Jag får vatten på min kvarn när jag läser psykologen och organisationskonsulten Jonas Mosskin i Dagens Nyheter (13 juni) som slår ett slag för den inre hållbarheten. Tillbaka till lantislivet, uppmanar han, och menar att storstadsmänniskan blundar för de naturliga känslorna genom konsumtion, terapi, mindfulness och önsketänkande.


Det är en ganska tragisk bild som utmålas. En kortsiktig hyperkapitalism råder som inte tar hänsyn till någon av de tre hållbarhetstermerna enligt FN:s Brundtlandskommission från 1987: ekonomisk, ekologisk och social. Vi befinner oss längre bort från dessa hållbarheten än någonsin och konsekvensen har blivit en fjärde typ av psykologiskt hållbarhetsproblem: den inre hållbarheten.

Den andliga själsnöden består av en diskrepans mellan vad vi säger oss vilja göra (vara mer med våra barn, tänka på miljön, bidra till samhället, ta del av kultur och upplevelser etc.) och hur vi faktiskt lever.


Jag googlar på nätet och försöker ta reda på om min plötsliga längtan efter gula tagetes skulle kunna ha något att göra med min längtan efter förståelse, sammanhang och kontroll. Blomsterspråket, floriologin, denna viktorianska metod att säga sin innersta mening med blommor likt vi idag använder emojis, är en pseudovetenskap som ändå kan ge en ledtråd. Tagetes menas symbolisera smärta och sorg, och tillsammans med färgen gul som enligt Feng Shui sägs uttrycka optimism, tankeklarhet och intelligens.

Jodå. Kanske är det en del av den mänskliga naturen att försöka begränsa eller på något sätt få kontroll på det oförklarligt svåra såsom krig, terror och ond bråd död och då är en hyfsad balans i det inre en nödvändighet.

En balans i konsumtionen kan också vara ett sätt att värdesätta naturen och att ta sig tid att lyssna inåt efter sina egna behov är inte egocentriskt navelskåderi utan en förutsättning för att kunna verka utåt i samhället. Jordens balans är rubbad och det hjälper inte att döva livssmärtan med resor, shopping eller ett sms till Radiohjälpen.

Älska din nästa som dig själv, sa en klok person. För att ge sig ut i öknen och hjälpa nödställda krävs en förberedelse. Du behöver ha något på fötterna, du behöver vara utvilad och fokuserad. Så vad behöver du mer av i ditt liv för att älska dig själv en stund?

 

Hiss: Skövdes grundskoleelever har nu fått välförtjänst sommarlov. Bra jobbat!

Diss: Homofobin lever i kyrkliga kretsar. Vilka ska de nu avsky mest? Hbtq-personer eller muslimer?

Så kom jag till insikt att jag behöver mer gula tagetes i mitt liv. Det kan tyckas vara ett konstigt behov, men ändå lika konkret som den dragningskraft mellan mig och kaffebryggaren vilken är en bidragande orsak till att jag faktiskt kommer upp på morgnarna.

Världen brinner. Fler och fler väljer att känslomässigt stänga av eftersom det kan tyckas att vi har fått vår ranson av döda barn i Medelhavet och terrordåd för flera decennier framåt. Vart är vi på väg? Ett Europa som inte skulle ha några murar, bygger just murar. Den humanitära flyktingpolitiken som en vecka är gällande i Sverige, gäller inte nästa vecka. Om en liten stund ska jag ta mig ner till Hertig Johans torg och manifestera allas lika värde.


Vi är några som fortfarande orkar manifestera. Så kommer behovet av gula tagetes. Jag försöker tala mig själv tillrätta och försöker komma till insikt om balkongens begränsade viktighet i världspolitiken.

Men kanske är det just det som är poängen med balkongen, den lilla världen av några få kvadratmeter där endast jag bestämmer.

Jag har i några krönikor beskrivit vikten av balans i livet och att fokusera på inre egenskaper istället för yttre - helt enkelt leva lite mer naturnära. Jag får vatten på min kvarn när jag läser psykologen och organisationskonsulten Jonas Mosskin i Dagens Nyheter (13 juni) som slår ett slag för den inre hållbarheten. Tillbaka till lantislivet, uppmanar han, och menar att storstadsmänniskan blundar för de naturliga känslorna genom konsumtion, terapi, mindfulness och önsketänkande.


Det är en ganska tragisk bild som utmålas. En kortsiktig hyperkapitalism råder som inte tar hänsyn till någon av de tre hållbarhetstermerna enligt FN:s Brundtlandskommission från 1987: ekonomisk, ekologisk och social. Vi befinner oss längre bort från dessa hållbarheten än någonsin och konsekvensen har blivit en fjärde typ av psykologiskt hållbarhetsproblem: den inre hållbarheten.

Den andliga själsnöden består av en diskrepans mellan vad vi säger oss vilja göra (vara mer med våra barn, tänka på miljön, bidra till samhället, ta del av kultur och upplevelser etc.) och hur vi faktiskt lever.


Jag googlar på nätet och försöker ta reda på om min plötsliga längtan efter gula tagetes skulle kunna ha något att göra med min längtan efter förståelse, sammanhang och kontroll. Blomsterspråket, floriologin, denna viktorianska metod att säga sin innersta mening med blommor likt vi idag använder emojis, är en pseudovetenskap som ändå kan ge en ledtråd. Tagetes menas symbolisera smärta och sorg, och tillsammans med färgen gul som enligt Feng Shui sägs uttrycka optimism, tankeklarhet och intelligens.

Jodå. Kanske är det en del av den mänskliga naturen att försöka begränsa eller på något sätt få kontroll på det oförklarligt svåra såsom krig, terror och ond bråd död och då är en hyfsad balans i det inre en nödvändighet.

En balans i konsumtionen kan också vara ett sätt att värdesätta naturen och att ta sig tid att lyssna inåt efter sina egna behov är inte egocentriskt navelskåderi utan en förutsättning för att kunna verka utåt i samhället. Jordens balans är rubbad och det hjälper inte att döva livssmärtan med resor, shopping eller ett sms till Radiohjälpen.

Älska din nästa som dig själv, sa en klok person. För att ge sig ut i öknen och hjälpa nödställda krävs en förberedelse. Du behöver ha något på fötterna, du behöver vara utvilad och fokuserad. Så vad behöver du mer av i ditt liv för att älska dig själv en stund?

 

Hiss: Skövdes grundskoleelever har nu fått välförtjänst sommarlov. Bra jobbat!

Diss: Homofobin lever i kyrkliga kretsar. Vilka ska de nu avsky mest? Hbtq-personer eller muslimer?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.