21 dec 2016 04:00

21 dec 2016 04:00

Med hett stearin i håret

JOHANNA BEIJBOM

Ja, förra veckan var det en av de mysigaste traditionerna vi har tycker jag, Lucia. Jag förknippar det med att man måste gå upp alldeles för tidigt, men det gör inget då man ska få sjunga hela morgonen. Sen begav man sig till skolan i ett vitt så kallat nattlinne som redan innan man kom fram var alldeles smutsigt längst ner i kanterna, men vad gör det när man ändå ska traska runt i mörkret.

Sen ställde man upp utanför gympasalsdörrarna och väntade spänt på att fröken skulle börja klinka de första tonerna på pianot ur Sankta Lucia så att vi fick börja tåga in.

En del droppade av redan vid intåget då de fick syn på sina föräldrar och ville hellre krypa upp i deras famn än att gå och sjunga i ett led med alla andra barn.

Jag brukade oftast vara tärna, gillade allt glitter man fick ha i håret. Men någon gång var jag nog tomtenisse också.

När vi flyttade ut på landet med familjen så hade den lilla byn vi bor i en alldeles egen Lucia. Jag blev uppringd av de som höll i själva firandet och fick förfrågan om att delta i tävlingen om att få bära kronan. Jag var lite tveksam först då jag inte kände någon annan runt omkring men såg sen möjligheten att kunna skaffa nya vänner och framförallt att få sjunga lite.

Vi träffades alla luciakandidater i församlingshemmet och jag insåg att jag var äldst, jag var 13 och den yngsta var väl 10-11 ungefär. De flesta av tjejerna hade vart kandidater förut, och det var väl lite förståeligt då byn inte var så stor. Så när man har hållit på ett par år så hade nog alla tjejer fått chansen att få gå längst fram med luciakronan, det blir ju hur rättvist som helst, haha.

Vi fotades och bilderna på oss hängdes upp på Ica butikens anslagstavla, sen fick vi bara vänta och se.

Vi träffades en gång i veckan med vår så kallade Lucia-mamma, en helt fantastisk kvinna med så mycket härlig energi så det bara sprudlade om henne.

Sen var det med en kantor som skulle hjälpa oss med att öva in alla sånger. Det var självklart de där klassiska julsångerna som skulle framföras, och jag som älskar det tyckte att det var riktigt kul med dessa träffar.

Dagen D kom då det var dags för att presentera årets vinnare i Lucia-tävlingen. De hade anordnat en liten julmarknad vid kyrkan och det blev en bra uppslutning på folk. Alla tjejerna fick gå upp på en liten scen och sen väntade vi alla spänt på resultatet. De berättade att det hade vart riktigt jämt mellan alla men till slut ropade de upp mitt namn som vinnare. Jag blev givetvis oerhört glad, men det som jag mest av allt såg fram emot var att nu få åka ut och sjunga på alla äldreboenden runt omkring. Vi var nog iväg på fem olika och jag glömmer aldrig när vi tågade in på första stället och jag känner hur det heta stearinet droppar ner i hela huvudet och ut över håret, vi hade givetvis glömt att lägga på den blöta lilla duken under kronan. Jag försökte verkligen dölja hur ont det gjorde med att kanske ta i lite extra i refrängerna när det hettade till. Sen var det ju rena lögnen att få loss allt det stelnade stearinet ur håret, det var näst intill omöjligt. När vi sedan lussat klart överallt och man fick lämna tillbaka kronan så var jag väldigt glad över att genom detta ha fått träffat lite nya vänner och framförallt att ha fått sjunga en massa. I år blev det inget Luciafirande för min del då jag var i ett av våra grannländer och jobbade men en lussekatt eller två slank det allt ner under resan, så lite lussemys fick jag allt.

Hiss: Saffran, åh så gott

Diss: Stearin i håret

Ja, förra veckan var det en av de mysigaste traditionerna vi har tycker jag, Lucia. Jag förknippar det med att man måste gå upp alldeles för tidigt, men det gör inget då man ska få sjunga hela morgonen. Sen begav man sig till skolan i ett vitt så kallat nattlinne som redan innan man kom fram var alldeles smutsigt längst ner i kanterna, men vad gör det när man ändå ska traska runt i mörkret.

Sen ställde man upp utanför gympasalsdörrarna och väntade spänt på att fröken skulle börja klinka de första tonerna på pianot ur Sankta Lucia så att vi fick börja tåga in.

En del droppade av redan vid intåget då de fick syn på sina föräldrar och ville hellre krypa upp i deras famn än att gå och sjunga i ett led med alla andra barn.

Jag brukade oftast vara tärna, gillade allt glitter man fick ha i håret. Men någon gång var jag nog tomtenisse också.

När vi flyttade ut på landet med familjen så hade den lilla byn vi bor i en alldeles egen Lucia. Jag blev uppringd av de som höll i själva firandet och fick förfrågan om att delta i tävlingen om att få bära kronan. Jag var lite tveksam först då jag inte kände någon annan runt omkring men såg sen möjligheten att kunna skaffa nya vänner och framförallt att få sjunga lite.

Vi träffades alla luciakandidater i församlingshemmet och jag insåg att jag var äldst, jag var 13 och den yngsta var väl 10-11 ungefär. De flesta av tjejerna hade vart kandidater förut, och det var väl lite förståeligt då byn inte var så stor. Så när man har hållit på ett par år så hade nog alla tjejer fått chansen att få gå längst fram med luciakronan, det blir ju hur rättvist som helst, haha.

Vi fotades och bilderna på oss hängdes upp på Ica butikens anslagstavla, sen fick vi bara vänta och se.

Vi träffades en gång i veckan med vår så kallade Lucia-mamma, en helt fantastisk kvinna med så mycket härlig energi så det bara sprudlade om henne.

Sen var det med en kantor som skulle hjälpa oss med att öva in alla sånger. Det var självklart de där klassiska julsångerna som skulle framföras, och jag som älskar det tyckte att det var riktigt kul med dessa träffar.

Dagen D kom då det var dags för att presentera årets vinnare i Lucia-tävlingen. De hade anordnat en liten julmarknad vid kyrkan och det blev en bra uppslutning på folk. Alla tjejerna fick gå upp på en liten scen och sen väntade vi alla spänt på resultatet. De berättade att det hade vart riktigt jämt mellan alla men till slut ropade de upp mitt namn som vinnare. Jag blev givetvis oerhört glad, men det som jag mest av allt såg fram emot var att nu få åka ut och sjunga på alla äldreboenden runt omkring. Vi var nog iväg på fem olika och jag glömmer aldrig när vi tågade in på första stället och jag känner hur det heta stearinet droppar ner i hela huvudet och ut över håret, vi hade givetvis glömt att lägga på den blöta lilla duken under kronan. Jag försökte verkligen dölja hur ont det gjorde med att kanske ta i lite extra i refrängerna när det hettade till. Sen var det ju rena lögnen att få loss allt det stelnade stearinet ur håret, det var näst intill omöjligt. När vi sedan lussat klart överallt och man fick lämna tillbaka kronan så var jag väldigt glad över att genom detta ha fått träffat lite nya vänner och framförallt att ha fått sjunga en massa. I år blev det inget Luciafirande för min del då jag var i ett av våra grannländer och jobbade men en lussekatt eller två slank det allt ner under resan, så lite lussemys fick jag allt.

Hiss: Saffran, åh så gott

Diss: Stearin i håret

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.