29 dec 2016 04:00

29 dec 2016 04:00

Händelser som förändrar världen

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

Det finns händelser som har en särskild plats i historien. Skeenden som påverkar världen direkt från en dag till en annan. Berlinmurens fall 1989 och terrorattackerna i USA den 11 september 2001 är två givna exempel. Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet den 8 november i år är en ny sådan epokavgörande händelse. Hur det slutar står ännu skrivet i stjärnorna men vi står inför flera ödesmättade skeenden även 2017 som kan få långsiktigt avgörande betydelse för framtiden.

Efter Brexit, när det brittiska folket i en folkomröstning dagen för midsommarafton 2016 röstade för att Storbritannien skulle lämna den Europeiska unionen, överraskar inget mig längre. Jag hade förhoppningar om att Storbritannien skulle stanna kvar men en majoritet om 51,9 procent av de röstande ville annat och nästa år kommer därför premiärminister Theresa May att aktivera artikel 50 i Lissabonsfördraget som inleder en utträdesprocess.


Mot den bakgrunden var jag inte alls förvånad över att Donald Trump blev ny amerikansk president i valet den 8 november. Opinionsmätningarna visade förvisso på ett försprång för Hillary Clinton i nationella procenttal men i elektorskollegiet var det flera delstater där det var jämnt och alldeles för osäkert för att entydigt peka ut någon vinnare på förhand. Det slutliga valresultatet visade också att Clinton vann flest röster, nästan tre miljoner fler än Trump (Clinton fick 48,2 procent mot Trumps 46,1) men hon förlorade i elektorskollegiet (306 elektorer för Trump mot 232 för Clinton) som är det som avgör vem som blir president.

Den 20 januari tillträder Donald Trump ämbetet som USA:s president. Därmed har världens mäktigaste land för första gången fått som president en person som står utanför etablissemanget och inte är politiker. Det är unikt och historiskt.


Hur framtiden ter sig vet vi av lätt insedda skäl inte mycket men vi har all anledning att känna oro inför de kommande åren. Trump förtjänar att få en chans att leda USA men det är just ovissheten och osäkerheten kring vilken politik han tänker föra som är det allvarliga. Att USA har en framtid även med Trump står klart men att den kommer att vara helt annorlunda en framtid med Clinton eller någon annan etablerad politiker är lika givet.

Europa har haft människor som Trump som ledare tidigare. Den italienske premiärministern Silvio Berlusconi framstår som det kanske tydligaste exemplet. Mediemogulen och mångmiljardären Berlusconi var regeringschef längre än alla sina företrädare i efterkrigstidens Italien. Det var ingen lyckosam period.


Vi har sett i Europa hur den extrema vänstern och högern når framgångar i val efter val i olika länder. Vi upplever hur krafter som går emot etablissemanget och agerar populistiskt skördar framgångar. Nästa år vill jag påstå att vi står inför flera olika ödesval i ordets rätta bemärkelse i Europa. Det är val i Nederländerna, Frankrike och Tyskland och utöver det kanske ett italienskt nyval. I Frankrike kan Marine Le Pen bli ny fransk president i valet till våren. Det skulle få allvarliga konsekvenser för det europeiska samarbetet.

Berlinmurens fall 1989 ledde till att det delade Europa återförenades och innebar slutet på det kalla kriget med en uppdelning av världen i öst och väst. Det var en period av optimism och framtidstro.

Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 förändrade också världen. Det ledde bland annat till fler och nya lagar som inskränkte den personliga friheten och det blev större övervakning. Den gränslösa terrorismen blev alltmer påtaglig och viktig att bekämpa.


Donald Trumps valseger markerar också en ny tid. Det var den tidigare utrikesministern Carl Bildt som skrev att valet av Trump innebär slutet på västvärlden som vi känner den idag och visst kommer världen att förändras i grunden.

Om Trump avser att genomföra det som han har sagt hotas den rådande världsordningen med fred, frihet och frihandel och värdet av goda och tydliga relationer länderna emellan åsidosätts. Att det ens råder tvivel kring samarbeten och ingångna avtal är alarmerande. Valet av Trump är epokavgörande. Vad som nu är att vänta står ännu skrivet i stjärnorna.

Efter Brexit, när det brittiska folket i en folkomröstning dagen för midsommarafton 2016 röstade för att Storbritannien skulle lämna den Europeiska unionen, överraskar inget mig längre. Jag hade förhoppningar om att Storbritannien skulle stanna kvar men en majoritet om 51,9 procent av de röstande ville annat och nästa år kommer därför premiärminister Theresa May att aktivera artikel 50 i Lissabonsfördraget som inleder en utträdesprocess.


Mot den bakgrunden var jag inte alls förvånad över att Donald Trump blev ny amerikansk president i valet den 8 november. Opinionsmätningarna visade förvisso på ett försprång för Hillary Clinton i nationella procenttal men i elektorskollegiet var det flera delstater där det var jämnt och alldeles för osäkert för att entydigt peka ut någon vinnare på förhand. Det slutliga valresultatet visade också att Clinton vann flest röster, nästan tre miljoner fler än Trump (Clinton fick 48,2 procent mot Trumps 46,1) men hon förlorade i elektorskollegiet (306 elektorer för Trump mot 232 för Clinton) som är det som avgör vem som blir president.

Den 20 januari tillträder Donald Trump ämbetet som USA:s president. Därmed har världens mäktigaste land för första gången fått som president en person som står utanför etablissemanget och inte är politiker. Det är unikt och historiskt.


Hur framtiden ter sig vet vi av lätt insedda skäl inte mycket men vi har all anledning att känna oro inför de kommande åren. Trump förtjänar att få en chans att leda USA men det är just ovissheten och osäkerheten kring vilken politik han tänker föra som är det allvarliga. Att USA har en framtid även med Trump står klart men att den kommer att vara helt annorlunda en framtid med Clinton eller någon annan etablerad politiker är lika givet.

Europa har haft människor som Trump som ledare tidigare. Den italienske premiärministern Silvio Berlusconi framstår som det kanske tydligaste exemplet. Mediemogulen och mångmiljardären Berlusconi var regeringschef längre än alla sina företrädare i efterkrigstidens Italien. Det var ingen lyckosam period.


Vi har sett i Europa hur den extrema vänstern och högern når framgångar i val efter val i olika länder. Vi upplever hur krafter som går emot etablissemanget och agerar populistiskt skördar framgångar. Nästa år vill jag påstå att vi står inför flera olika ödesval i ordets rätta bemärkelse i Europa. Det är val i Nederländerna, Frankrike och Tyskland och utöver det kanske ett italienskt nyval. I Frankrike kan Marine Le Pen bli ny fransk president i valet till våren. Det skulle få allvarliga konsekvenser för det europeiska samarbetet.

Berlinmurens fall 1989 ledde till att det delade Europa återförenades och innebar slutet på det kalla kriget med en uppdelning av världen i öst och väst. Det var en period av optimism och framtidstro.

Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 förändrade också världen. Det ledde bland annat till fler och nya lagar som inskränkte den personliga friheten och det blev större övervakning. Den gränslösa terrorismen blev alltmer påtaglig och viktig att bekämpa.


Donald Trumps valseger markerar också en ny tid. Det var den tidigare utrikesministern Carl Bildt som skrev att valet av Trump innebär slutet på västvärlden som vi känner den idag och visst kommer världen att förändras i grunden.

Om Trump avser att genomföra det som han har sagt hotas den rådande världsordningen med fred, frihet och frihandel och värdet av goda och tydliga relationer länderna emellan åsidosätts. Att det ens råder tvivel kring samarbeten och ingångna avtal är alarmerande. Valet av Trump är epokavgörande. Vad som nu är att vänta står ännu skrivet i stjärnorna.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.