02 mar 2017 04:00

02 mar 2017 04:00

Striden om verkligheten

LINUS HELLMAN

Bilden av Sverige utomlands har blivit aktuell efter den amerikanske presidenten Donald Trumps offentliga uttalande. Det är anmärkningsvärt att innehavaren av världens viktigaste ämbete smutskastar andra västerländska demokratier som i själva verket är vänner till USA. Trumps utspel där Sverige används som tillhygge i den amerikanska inrikespolitiken innehöll rena felaktigheter och grova överdrifter. Trumps utfall ger också bränsle till den svenska debatten om tillståndet i vårt land. De svenska problemen får dock inte skymmas av en nyckfull presidents agerande på andra sidan Atlanten.

Det var häromveckan som president Donald Trump tog upp Sverige som ett avskräckande exempel i migrationsdebatten. Sverige blev då föremål för amerikansk inrikespolitik och blev smutskastat inför hela världens ögon av ett land som är allierat med Sverige.

Trumps utfall var renons på varje spår av värdighet, stil och statsmannaskap. Att presidenten dessutom använder felaktiga uppgifter och framställer det som att Sverige råkat ut för förödande terrordåd är allvarligt. Vi har förvisso upplevt en självmordsbombare i Sverige 2010 som råkade spränga sig själv i Stockholm, vilket är allvarligt nog, men att nämna Sverige i anslutning till terrordåden i Nice, Paris, Bryssel och Berlin är inte anständigt.

Människor runt om i världen undrade vad som hade hänt i Sverige? Efteråt berättade Trump att han hade fått informationen ifrån ett inslag som sändes i tv-kanalen Fox News. Att presidenten i världens viktigaste demokrati och mäktigaste stat har som källa för sin kunskapsinhämtning en tv-kanal säger det mesta om den nye mannen i Vita Huset.

Sverige står inför betydande utmaningar, det ska vi inte förringa på något sätt, men problemen är av en helt annan dignitet än vad Trump vill påvisa.

Trump i all ära men det är fortfarande politikerna i Sverige som kan påverka enskilda människors vardag mest. Trumps utspel har fått fart på den inhemska debatten i Sverige om hur det är ställt med saker och ting i vårt land.

Är glaset halvfullt eller halvtomt? De olika partierna sätter sina egna bilder av verkligheten och vill att deras ska få genomslag och att väljarna ska känna igen sig i just deras bild. Det är denna strid om verkligheten som avgör nästa val och de partier som får problemformuleringsprivilegiet har ett stort försprång.

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Det är ett av världens allra bästa länder på många sätt. Ansatsen inför nästa års val får därför gärna vara ett dacapo på huvudtemat ifrån 1976 års stora valdebatt i Scandinavium, Göteborg: Vem kan göra ett bra land bättre?

Då hette kombattanterna Olof Palme och Thorbjörn Fälldin. Idag är det Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra som är valets huvudmotståndare. Både personuppsättningen och tidsandan har förändrats. Då samlade Socialdemokraterna över 40 procent av väljarna i val efter val. Idag visar siffrorna ett väljarstöd på drygt 25 procent.

Dagens utmaningar är många. Vi behöver stärka samhällets fundamentala institutioner. Polisen måste bli fler, få mer resurser och bättre medel. Försvaret måste stärkas och vi behöver rusta upp vår militära förmåga. Ett svenskt Nato-medlemskap är nödvändigt i en ny värld med nya säkerhetspolitiska realiteter.

Det här är det mest grundläggande men det finns också andra områden där vi inte har råd att vänta med reformer. Det som man inte klarar av i goda ekonomiska tider blir ännu svårare när tiderna blir sämre och det får vi också betala ett högt pris för.

Det är stiltje i politiken och förslagen uteblir. Regeringen har fullt upp att hantera vinstfrågan inom välfärdsbolagen där Vänsterpartiet hotar att lämna budgetsamarbetet och då faller rimligen Stefan Löfvens regeringsunderlag.

Att regeringen tvingas backa och skrota sina planer på en kilometer- och bankskatt är bra men det krävs offensiva satsningar för att möta framtidsutmaningarna och då duger det inte att komma med gamla redan beprövade lösningar som varit fruktlösa. Det drar ihop sig till socialdemokratisk partikongress. Tänk om det kunde utmynna i nytänk och inte bara gammal skåpmat. Just nu har bilden av en regering som enbart sitter på lånad tid satt sig och det är långt kvar till nästa val.

Det var häromveckan som president Donald Trump tog upp Sverige som ett avskräckande exempel i migrationsdebatten. Sverige blev då föremål för amerikansk inrikespolitik och blev smutskastat inför hela världens ögon av ett land som är allierat med Sverige.

Trumps utfall var renons på varje spår av värdighet, stil och statsmannaskap. Att presidenten dessutom använder felaktiga uppgifter och framställer det som att Sverige råkat ut för förödande terrordåd är allvarligt. Vi har förvisso upplevt en självmordsbombare i Sverige 2010 som råkade spränga sig själv i Stockholm, vilket är allvarligt nog, men att nämna Sverige i anslutning till terrordåden i Nice, Paris, Bryssel och Berlin är inte anständigt.

Människor runt om i världen undrade vad som hade hänt i Sverige? Efteråt berättade Trump att han hade fått informationen ifrån ett inslag som sändes i tv-kanalen Fox News. Att presidenten i världens viktigaste demokrati och mäktigaste stat har som källa för sin kunskapsinhämtning en tv-kanal säger det mesta om den nye mannen i Vita Huset.

Sverige står inför betydande utmaningar, det ska vi inte förringa på något sätt, men problemen är av en helt annan dignitet än vad Trump vill påvisa.

Trump i all ära men det är fortfarande politikerna i Sverige som kan påverka enskilda människors vardag mest. Trumps utspel har fått fart på den inhemska debatten i Sverige om hur det är ställt med saker och ting i vårt land.

Är glaset halvfullt eller halvtomt? De olika partierna sätter sina egna bilder av verkligheten och vill att deras ska få genomslag och att väljarna ska känna igen sig i just deras bild. Det är denna strid om verkligheten som avgör nästa val och de partier som får problemformuleringsprivilegiet har ett stort försprång.

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Det är ett av världens allra bästa länder på många sätt. Ansatsen inför nästa års val får därför gärna vara ett dacapo på huvudtemat ifrån 1976 års stora valdebatt i Scandinavium, Göteborg: Vem kan göra ett bra land bättre?

Då hette kombattanterna Olof Palme och Thorbjörn Fälldin. Idag är det Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra som är valets huvudmotståndare. Både personuppsättningen och tidsandan har förändrats. Då samlade Socialdemokraterna över 40 procent av väljarna i val efter val. Idag visar siffrorna ett väljarstöd på drygt 25 procent.

Dagens utmaningar är många. Vi behöver stärka samhällets fundamentala institutioner. Polisen måste bli fler, få mer resurser och bättre medel. Försvaret måste stärkas och vi behöver rusta upp vår militära förmåga. Ett svenskt Nato-medlemskap är nödvändigt i en ny värld med nya säkerhetspolitiska realiteter.

Det här är det mest grundläggande men det finns också andra områden där vi inte har råd att vänta med reformer. Det som man inte klarar av i goda ekonomiska tider blir ännu svårare när tiderna blir sämre och det får vi också betala ett högt pris för.

Det är stiltje i politiken och förslagen uteblir. Regeringen har fullt upp att hantera vinstfrågan inom välfärdsbolagen där Vänsterpartiet hotar att lämna budgetsamarbetet och då faller rimligen Stefan Löfvens regeringsunderlag.

Att regeringen tvingas backa och skrota sina planer på en kilometer- och bankskatt är bra men det krävs offensiva satsningar för att möta framtidsutmaningarna och då duger det inte att komma med gamla redan beprövade lösningar som varit fruktlösa. Det drar ihop sig till socialdemokratisk partikongress. Tänk om det kunde utmynna i nytänk och inte bara gammal skåpmat. Just nu har bilden av en regering som enbart sitter på lånad tid satt sig och det är långt kvar till nästa val.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.