05 jul 2017 04:00

05 jul 2017 04:00

Jag mötte Draculas lillebror i den norska skogen

KRÖNIKA

Nästan varje år sedan jag vi var små jag och brorsan så har pappa runt midsommar begett sig till de norska skogarna och älvarna för att ta ägna sig åt att flugfiska. Vad jag har förstått så är det en väldig teknik för att få iväg den där flugan på linan så att den träffar precis exakt där man vill ha den. Själv har jag bara provat någon enstaka gång men insett att det kanske inte är något för mig. Lillebror däremot, han fick ett spö i handen och kastade som om han aldrig gjort något annat, en naturbegåvning med andra ord.

Pappa sken som en sol och nu när både han och Joakim delade intresset så tyckte han att en familjesemester till Norge inte skulle vara helt fel.

Jag och mamma som inte var några storfiskare direkt tänkte att en lugn och fin semester ute i naturen ändå skulle göra gott för själen.

Pappa planerade resan in i minsta detalj. Vi skulle åka trollstigen och stanna på olika stugområden för övernattning för att sedan avsluta i den omtalade fiskestugan mitt ut i ingenstans för några dagars fiske.

Hela familjen Beijbom packade in sig i bilen och styrde mot vårt vackra grannland. Första stoppet blev i en stuga som låg precis utanför ett stort och mäktigt 10 meter högt vattenfall. Hur häftig syn var inte det, vi fotade varandra framför sevärdheten med stora leenden. Dock var de inte lika stora när vi hoppade in i bilen för att fortsätta vår resa dagen efter. Att sova precis bredvid ett vattenfall kan låta hur coolt som helst men herregud vilket oväsen. Det var som om någon stod och spolade med högtrycken på alla väggar runt om hela huset utan en enda paus. För det var ju inte så att det någon gång tystnade, nej det fanns vatten så det både räckte och blev över i det där fallet. Med nästan ingen sömn begav vi oss i alla fall vidare. De andra nätterna bjöd på mer sömn i fina små stugor utmed den norska vägen. Slutdestinationen fiskestugan som verkligen låg mitt ute i ingenstans hade en fin och stor älv som gick nedanför huset och det var verkligen som hämtat ur en naturfilm. Men den där älven förde även med sig förbaskat mycket knott och mygg, det gick knappt att vara ute. Man blev näst intill tokig av allt kliande och krypande. Men pappa och lillebror klagade inte, de tänkte inte på något annat är fisket. Andra natten i stugan vaknade vi av att vi hörde ett högt och panikartat skrik ifrån mamma och pappas sovrum, vi barn flög in och fick till vår förvåning se mamma stå och hoppa upp och ner i sängen med viftande armar samtidigt som pappa flög runt på golvet med en stor kudde i handen. Det såg ut som att han jagade något. Och mycket riktigt gjorde han det. Det hade till vår förskräckelse kommit in en fladdermus i sovrummet och satt sig fint på mammas sängkant. Där satt den inte länge kan jag meddela, den var nog dock mer rädd än vi alla tillsammans men vi var ju tvungna att fånga den för att hjälpa den ut. Pappa sprang och hämtade den stora fiskehoven och efter några försök så fick han sin fångst. Oj så glad den blev när den kom ut i det fria och ännu gladare blev vi. Pappa har alltid fortsatt sina resor till denna stuga år efter år, jag och mamma gjorde nog vår första och sista den gången men brorsan följer allt troget med. Jag är ändå väldigt glad och tacksam för den resan vi gjorde den sommaren, trots fladdermöss, sömnlösa nätter och myggbett till en förbannelse så är ändå en familjesemester alltid det bästa.

 

Hiss: Den norska naturen

Diss: Mygg, knott och kliande bett

 

Pappa sken som en sol och nu när både han och Joakim delade intresset så tyckte han att en familjesemester till Norge inte skulle vara helt fel.

Jag och mamma som inte var några storfiskare direkt tänkte att en lugn och fin semester ute i naturen ändå skulle göra gott för själen.

Pappa planerade resan in i minsta detalj. Vi skulle åka trollstigen och stanna på olika stugområden för övernattning för att sedan avsluta i den omtalade fiskestugan mitt ut i ingenstans för några dagars fiske.

Hela familjen Beijbom packade in sig i bilen och styrde mot vårt vackra grannland. Första stoppet blev i en stuga som låg precis utanför ett stort och mäktigt 10 meter högt vattenfall. Hur häftig syn var inte det, vi fotade varandra framför sevärdheten med stora leenden. Dock var de inte lika stora när vi hoppade in i bilen för att fortsätta vår resa dagen efter. Att sova precis bredvid ett vattenfall kan låta hur coolt som helst men herregud vilket oväsen. Det var som om någon stod och spolade med högtrycken på alla väggar runt om hela huset utan en enda paus. För det var ju inte så att det någon gång tystnade, nej det fanns vatten så det både räckte och blev över i det där fallet. Med nästan ingen sömn begav vi oss i alla fall vidare. De andra nätterna bjöd på mer sömn i fina små stugor utmed den norska vägen. Slutdestinationen fiskestugan som verkligen låg mitt ute i ingenstans hade en fin och stor älv som gick nedanför huset och det var verkligen som hämtat ur en naturfilm. Men den där älven förde även med sig förbaskat mycket knott och mygg, det gick knappt att vara ute. Man blev näst intill tokig av allt kliande och krypande. Men pappa och lillebror klagade inte, de tänkte inte på något annat är fisket. Andra natten i stugan vaknade vi av att vi hörde ett högt och panikartat skrik ifrån mamma och pappas sovrum, vi barn flög in och fick till vår förvåning se mamma stå och hoppa upp och ner i sängen med viftande armar samtidigt som pappa flög runt på golvet med en stor kudde i handen. Det såg ut som att han jagade något. Och mycket riktigt gjorde han det. Det hade till vår förskräckelse kommit in en fladdermus i sovrummet och satt sig fint på mammas sängkant. Där satt den inte länge kan jag meddela, den var nog dock mer rädd än vi alla tillsammans men vi var ju tvungna att fånga den för att hjälpa den ut. Pappa sprang och hämtade den stora fiskehoven och efter några försök så fick han sin fångst. Oj så glad den blev när den kom ut i det fria och ännu gladare blev vi. Pappa har alltid fortsatt sina resor till denna stuga år efter år, jag och mamma gjorde nog vår första och sista den gången men brorsan följer allt troget med. Jag är ändå väldigt glad och tacksam för den resan vi gjorde den sommaren, trots fladdermöss, sömnlösa nätter och myggbett till en förbannelse så är ändå en familjesemester alltid det bästa.

 

Hiss: Den norska naturen

Diss: Mygg, knott och kliande bett

 

  • JOHANNA BEIJBOM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.