07 jul 2017 04:00

07 jul 2017 04:00

Jag dras till strålkastarnas ljus

KRÖNIKA

Vill man synas? Vill man ta upp plats? Vi människor är väldigt olika när det gäller dessa frågor. En del vill absolut inte stå i centrum och få strålkastarljuset på sig medan andra dras mot strålkastarna som flugor. Jag måste väl erkänna att jag tillhör den andra kategorin... med råge.

Förrförra året fick jag frågan om jag ville hålla valborgstalet vid Lions valborgsfirande vid Sjötorpsjön i Skultorp och mycket smickrad svarade jag utan att tveka: JA! Sedan fick jag frågan om jag ville hålla talet på nationaldagsfirandet i Fornbyn i Skultorp förra året och återigen svarade jag ja och kände mig ytterst hedrad över att få göra detta.

Nu i år fick jag hedersuppdraget att tillsammans med Johanna Beijbom och Filip Rapp representera Skövde i Kommunkampen som Radio Skaraborg åker runt med i vårt gamla län i sommar. Jag hade som vanligt ingen aning om vad jag gav mig in på, men tvekade inte då det lät som en kul utmaning. Och dessutom är de andra två unga så jag kände att jag utan att skämmas kunde vältra över alla ansträngande uppgifter på dem.

Skövdes deltävling gick av stapeln i tisdags och jag måste erkänna att vi inte nådde ända fram. Vi spöade i och för sig Gullspång, men Tidaholm rådde vi inte på. I skrivande stund ligger Skövde i alla fall tvåa även om det kan ha ändrats när tidningen går i tryck. Vara skall visst ha tävlat då.

Det är lustigt hur betydelsen av olika saker ändras med hur nära man kommer dem. Jag lyssnar till skillnad mot fästmön nästan aldrig på radio och det här med kommunkampen har tidigare år varit något som jag fullständigt och totalt struntat i och även i år hade nog resultatet varit mig likgiltigt.

Men nu är jag själv med.

Då känns plötsligt tävlingen lite viktig. Vi har i och för sig inte någon chans att ta hem bucklan då vi inte kan klättra på listan, bara rasa neråt. Så nu hoppas jag elakt att alla andra kommuner som skall delta framöver kommer att misslyckas totalt så att vi i alla fall får behålla vår andraplats.

Detta betyder väl rent krasst att jag är en dålig tävlingsmänniska för även om det i tävlingens natur ligger att man skall göra så bra ifrån sig som man kan medan man tävlar så säger väl även etiketten att man, när man väl kämpat färdigt, skall önska sina motståndare lycka till och hålla tummarna för att de inte skall behöva skämmas för sina insatser.

Jag hoppas att de andra får skämmas för sina insatser. Jag hoppas att det blir regn, åska och hagel när de tävlar så att inga kommuninnevånare vågar sig ut för att hjälpa sina lag. Och dessutom hoppas jag på att de får mycket svårare uppgifter än de vi fick så att vi till slut får behålla vår andraplats.

Sedan siktar jag på att vinna radions fair-playpris istället.

 

Hiss: Vädret i tisdags. Vi hade en underbar solig sommardag.

Diss: Konsekvenserna av fint väder. Jag är illröd på halsen.

 

Förrförra året fick jag frågan om jag ville hålla valborgstalet vid Lions valborgsfirande vid Sjötorpsjön i Skultorp och mycket smickrad svarade jag utan att tveka: JA! Sedan fick jag frågan om jag ville hålla talet på nationaldagsfirandet i Fornbyn i Skultorp förra året och återigen svarade jag ja och kände mig ytterst hedrad över att få göra detta.

Nu i år fick jag hedersuppdraget att tillsammans med Johanna Beijbom och Filip Rapp representera Skövde i Kommunkampen som Radio Skaraborg åker runt med i vårt gamla län i sommar. Jag hade som vanligt ingen aning om vad jag gav mig in på, men tvekade inte då det lät som en kul utmaning. Och dessutom är de andra två unga så jag kände att jag utan att skämmas kunde vältra över alla ansträngande uppgifter på dem.

Skövdes deltävling gick av stapeln i tisdags och jag måste erkänna att vi inte nådde ända fram. Vi spöade i och för sig Gullspång, men Tidaholm rådde vi inte på. I skrivande stund ligger Skövde i alla fall tvåa även om det kan ha ändrats när tidningen går i tryck. Vara skall visst ha tävlat då.

Det är lustigt hur betydelsen av olika saker ändras med hur nära man kommer dem. Jag lyssnar till skillnad mot fästmön nästan aldrig på radio och det här med kommunkampen har tidigare år varit något som jag fullständigt och totalt struntat i och även i år hade nog resultatet varit mig likgiltigt.

Men nu är jag själv med.

Då känns plötsligt tävlingen lite viktig. Vi har i och för sig inte någon chans att ta hem bucklan då vi inte kan klättra på listan, bara rasa neråt. Så nu hoppas jag elakt att alla andra kommuner som skall delta framöver kommer att misslyckas totalt så att vi i alla fall får behålla vår andraplats.

Detta betyder väl rent krasst att jag är en dålig tävlingsmänniska för även om det i tävlingens natur ligger att man skall göra så bra ifrån sig som man kan medan man tävlar så säger väl även etiketten att man, när man väl kämpat färdigt, skall önska sina motståndare lycka till och hålla tummarna för att de inte skall behöva skämmas för sina insatser.

Jag hoppas att de andra får skämmas för sina insatser. Jag hoppas att det blir regn, åska och hagel när de tävlar så att inga kommuninnevånare vågar sig ut för att hjälpa sina lag. Och dessutom hoppas jag på att de får mycket svårare uppgifter än de vi fick så att vi till slut får behålla vår andraplats.

Sedan siktar jag på att vinna radions fair-playpris istället.

 

Hiss: Vädret i tisdags. Vi hade en underbar solig sommardag.

Diss: Konsekvenserna av fint väder. Jag är illröd på halsen.

 

  • FLEMMING MOURITSEN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.