14 jul 2017 04:00

14 jul 2017 04:00

Nu hoppas vi på ett levande mullbärsträd

KRÖNIKA: FLEMMING MOURITSEN

Tack vare fästmöns brunsvarta fingrar kom jag iväg på en trivsam utflykt i måndags. Hon hade äntligen lyckats dräpa vår gamla bougainvillea som vi ärvde av gamla ägarna när vi köpte vårt hus (för arton år sedan). Jag tyckte inte att det gjorde något då eländet var besvärligt att baxa upp och ner från källaren varje vår och höst men fästmön saknade den glada färgen ute i vår pensionärskuvös och hon ville ha en ny.

Så vi for iväg till Melldala trädgård där jag omedelbart lämnade fästmön åt sitt öde för att istället ägna mig åt en glass av mitt favoritmärke: Klings M400. Jag gick och satte mig i en stol vid Melldalas fascinerande visningsträdgård och där spenderade jag en avslappnad stund medan jag lyssnade till det rogivande ljudet av porlande vatten samt hönornas förnöjda kluckande från hönshuset. Allt medan jag gnagde på min glass. Solen sken och livet var fint.

Jag mådde prima.

Det gjorde tyvärr fästmön också. Medan jag njöt av min glass hade hon skuttat iväg som en lycklig kalv på grönbete mellan raderna av olika växter som handelsträdgården tillhandahåller. Och innan jag hunnit infinna mig för att sätta stopp för de allra yvigaste excesserna så hade hon bestämt sig för att hon absolut ville ha ett mullbärsträd... igen.


Hon hade köpt ett litet mullbärsträd hos en dam i Moholm för något år sedan. Jag påpekade då att det kunde vara roligt att köpa ett levande istället, men damen bedyrade att det skulle komma sig när det väl var planterat. Men efter nästan två somrar som spretande pinnar utan livstecken så fick fästmön till sist erkänna att det nog faktiskt varit dött redan när vi köpte det, så hon ryckte upp och kastade liket för någon vecka sedan.

Dagens lärdom blev att levande mullbärsträd är dyrare än döda. Men döda mullbärsträd kräver inte lika mycket omsorg som levande. Hursomhelst hade det här levande lilla trädet lyckats producera ett bär som ramlat av och låg i krukan. Det var svart och påminde förbluffande mycket, även till smaken, om ett björnbär. Så vi frågade säljaren om de lagt dit ett björnbär som lockbete. Han såg förvånad ut, bedyrade att så inte var fallet men lade till att det var en intressant tanke som han skulle ta till sig.


Vi köpte en eukalyptus också då vår gamla inte överlevt vintern den heller utan står som en rasslande kattleksak på altanen just nu. Någon bougainvillea blev det inte, det var nog det enda handelsträdgården inte hade. Men fästmön var glad som en lärka på hemvägen ändå, trots att det hela blev rätt kostsamt för henne (hon fick även betala för min glass).

Så nu har jag att se fram emot att plocka fram spaden och gräva ett bo åt vårt nya mullbärsträd. Jag hoppas att det kommer att trivas bättre än sin föregångare hemma hos oss. Förutsättningar finns ju då det faktiskt levde när det kom hit.

 

Hiss: Prydnadsväxter av plast. De vissnar inte och om man bara dammar dem ibland så håller de även färgen hyfsat.

Diss: Kvinnlig attityd till prydnadsväxter av plast: -Aldrig i livet!

 

Tack vare fästmöns brunsvarta fingrar kom jag iväg på en trivsam utflykt i måndags. Hon hade äntligen lyckats dräpa vår gamla bougainvillea som vi ärvde av gamla ägarna när vi köpte vårt hus (för arton år sedan). Jag tyckte inte att det gjorde något då eländet var besvärligt att baxa upp och ner från källaren varje vår och höst men fästmön saknade den glada färgen ute i vår pensionärskuvös och hon ville ha en ny.

Så vi for iväg till Melldala trädgård där jag omedelbart lämnade fästmön åt sitt öde för att istället ägna mig åt en glass av mitt favoritmärke: Klings M400. Jag gick och satte mig i en stol vid Melldalas fascinerande visningsträdgård och där spenderade jag en avslappnad stund medan jag lyssnade till det rogivande ljudet av porlande vatten samt hönornas förnöjda kluckande från hönshuset. Allt medan jag gnagde på min glass. Solen sken och livet var fint.

Jag mådde prima.

Det gjorde tyvärr fästmön också. Medan jag njöt av min glass hade hon skuttat iväg som en lycklig kalv på grönbete mellan raderna av olika växter som handelsträdgården tillhandahåller. Och innan jag hunnit infinna mig för att sätta stopp för de allra yvigaste excesserna så hade hon bestämt sig för att hon absolut ville ha ett mullbärsträd... igen.


Hon hade köpt ett litet mullbärsträd hos en dam i Moholm för något år sedan. Jag påpekade då att det kunde vara roligt att köpa ett levande istället, men damen bedyrade att det skulle komma sig när det väl var planterat. Men efter nästan två somrar som spretande pinnar utan livstecken så fick fästmön till sist erkänna att det nog faktiskt varit dött redan när vi köpte det, så hon ryckte upp och kastade liket för någon vecka sedan.

Dagens lärdom blev att levande mullbärsträd är dyrare än döda. Men döda mullbärsträd kräver inte lika mycket omsorg som levande. Hursomhelst hade det här levande lilla trädet lyckats producera ett bär som ramlat av och låg i krukan. Det var svart och påminde förbluffande mycket, även till smaken, om ett björnbär. Så vi frågade säljaren om de lagt dit ett björnbär som lockbete. Han såg förvånad ut, bedyrade att så inte var fallet men lade till att det var en intressant tanke som han skulle ta till sig.


Vi köpte en eukalyptus också då vår gamla inte överlevt vintern den heller utan står som en rasslande kattleksak på altanen just nu. Någon bougainvillea blev det inte, det var nog det enda handelsträdgården inte hade. Men fästmön var glad som en lärka på hemvägen ändå, trots att det hela blev rätt kostsamt för henne (hon fick även betala för min glass).

Så nu har jag att se fram emot att plocka fram spaden och gräva ett bo åt vårt nya mullbärsträd. Jag hoppas att det kommer att trivas bättre än sin föregångare hemma hos oss. Förutsättningar finns ju då det faktiskt levde när det kom hit.

 

Hiss: Prydnadsväxter av plast. De vissnar inte och om man bara dammar dem ibland så håller de även färgen hyfsat.

Diss: Kvinnlig attityd till prydnadsväxter av plast: -Aldrig i livet!

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.