25 aug 2017 04:00

25 aug 2017 04:00

Jag är värdelös på att sälja mig själv

KRÖNIKA

Sitter och stirrar på ett formulär på datorskärmen. Där skall jag presentera mig själv på att sådant sätt att de som eventuellt läser det skall tycka att det är en strålande idé att anlita mig som föredragshållare.

Men hur skriver man sådant? Jag är helt värdelös på att sälja mig själv. Jag berättar hellre om mina dåliga sidor och vill låta folk upptäcka mina bra sidor på egen hand och det kan nog knappast anses vara en bra säljstrategi. Det funkar bra under föredragen att vara självironisk och göra narr av sina egna tillkortakommanden, men att göra så på en sida på Internet där någon skall välja vilken av alla föredragshållare man skall välja är bara rakt av korkat.

Jag sitter och glor på det icke ifyllda formuläret och tankarna förlorar sig ut genom fönstret och driver iväg över Billingen där solen just nu börjar måla himlen i olika rosa nyanser. Ner i skogarna runt Flämsjön driver de och hamnar i spåren av promenaden fästmön och jag tog i måndags när vi åter fick för oss att vi nog skulle kunna snoka reda på ett gäng kantareller. Vi såg framför oss ett gäng rostade mackor med kantarellstuvning och ost på instoppade i ugnen tills osten smält och blivit lagom gyllenbrun. Det vattnade sig redan i våra munnar.

Inte tusan hittade vi några kantareller, eller jo tre stycken, lagom många för att det skulle tas som en personlig förolämpning. Så när vi satt i bilen på väg hem igen resonerade vi på fullaste allvar om att vi skulle kunna smita förbi vår mataffär och köpa några hekto kantareller och få våra mackor i alla fall.

Men vi struntade i att fuska och styrde över samtalet till att vi i alla fall fått några härliga promenader i skogarna vi besökte. Och dessutom lyckades vi trassla runt oss så att vi återvände via vägen från Götene till Eggby. Den hade vi aldrig åkt förut. Stundom var den i eftermiddagssolen vacker som få andra vägar, så på det hela taget var det en härlig utflykt. Trots de tre kantarellerna som några dagar senare hamnade i slaskhinken.

Jag gör ett ryckande med huvudet och inser att jag somnat medan jag dagdrömde och återgår till att tomstirra på skärmen. Skall jag skriva att jag är en fena på att plocka svamp månne? Men vad har det att göra med min förmåga att hålla föredrag? Det är ju dessutom inte sant.

Det är bara att erkänna det för sig själv, jag har varken inspiration eller kreativitet i huvudet just nu. Så jag släcker ner datorn och går upp till köket för att stoppa något i magen istället och inser där att jag mindes i förväg. De tre kantarellerna ligger fortfarande på köksbänken och hånar mig.

Nu hamnar de i alla fall i slaskhinken och jag känner en viss tillfredsställelse över att jag förvandlat en osanning till sanning med en snabb knyck med handleden. Tänk om allt annat man inbillade sig eller ville få gjort kunde åtgärdas lika lätt.

Knyck – klart!

 

Hiss: Terminen är i gång och jag har börjat jobba som vikarie igen. Kul!

Diss: Terminen är i gång – det innebär att sommaren officiellt är slut.

Men hur skriver man sådant? Jag är helt värdelös på att sälja mig själv. Jag berättar hellre om mina dåliga sidor och vill låta folk upptäcka mina bra sidor på egen hand och det kan nog knappast anses vara en bra säljstrategi. Det funkar bra under föredragen att vara självironisk och göra narr av sina egna tillkortakommanden, men att göra så på en sida på Internet där någon skall välja vilken av alla föredragshållare man skall välja är bara rakt av korkat.

Jag sitter och glor på det icke ifyllda formuläret och tankarna förlorar sig ut genom fönstret och driver iväg över Billingen där solen just nu börjar måla himlen i olika rosa nyanser. Ner i skogarna runt Flämsjön driver de och hamnar i spåren av promenaden fästmön och jag tog i måndags när vi åter fick för oss att vi nog skulle kunna snoka reda på ett gäng kantareller. Vi såg framför oss ett gäng rostade mackor med kantarellstuvning och ost på instoppade i ugnen tills osten smält och blivit lagom gyllenbrun. Det vattnade sig redan i våra munnar.

Inte tusan hittade vi några kantareller, eller jo tre stycken, lagom många för att det skulle tas som en personlig förolämpning. Så när vi satt i bilen på väg hem igen resonerade vi på fullaste allvar om att vi skulle kunna smita förbi vår mataffär och köpa några hekto kantareller och få våra mackor i alla fall.

Men vi struntade i att fuska och styrde över samtalet till att vi i alla fall fått några härliga promenader i skogarna vi besökte. Och dessutom lyckades vi trassla runt oss så att vi återvände via vägen från Götene till Eggby. Den hade vi aldrig åkt förut. Stundom var den i eftermiddagssolen vacker som få andra vägar, så på det hela taget var det en härlig utflykt. Trots de tre kantarellerna som några dagar senare hamnade i slaskhinken.

Jag gör ett ryckande med huvudet och inser att jag somnat medan jag dagdrömde och återgår till att tomstirra på skärmen. Skall jag skriva att jag är en fena på att plocka svamp månne? Men vad har det att göra med min förmåga att hålla föredrag? Det är ju dessutom inte sant.

Det är bara att erkänna det för sig själv, jag har varken inspiration eller kreativitet i huvudet just nu. Så jag släcker ner datorn och går upp till köket för att stoppa något i magen istället och inser där att jag mindes i förväg. De tre kantarellerna ligger fortfarande på köksbänken och hånar mig.

Nu hamnar de i alla fall i slaskhinken och jag känner en viss tillfredsställelse över att jag förvandlat en osanning till sanning med en snabb knyck med handleden. Tänk om allt annat man inbillade sig eller ville få gjort kunde åtgärdas lika lätt.

Knyck – klart!

 

Hiss: Terminen är i gång och jag har börjat jobba som vikarie igen. Kul!

Diss: Terminen är i gång – det innebär att sommaren officiellt är slut.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.